Det drar ihop sig till godisdags

När socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog anklagar näringslivet för att inte investera, för att direktörerna vill tvinga fram en borgerlig valseger, har hon på samma gång fruktansvärt fel och samtidigt en gnutta rätt.

Fel på så sätt att investeringsuppgången under fjolåret låg på drygt tio procent, den största på nära tio år. Rätt såtillvida att företagen i SCB:s investeringsenkät i oktober i fjol visade på förvånande återhållsamma investeringsplaner för 2006. Men de flesta bedömare räknar trots allt med att investeringarna ska ta fart ju längre in på 2006 vi kommer.

Under fjolåret ökade investeringarna totalt med 10,1 procent med de största uppgångarna inom industrin (+12,3 procent), energisektorn (+22,7 procent), företagstjänster (+25,6 procent) samt bostäder (+17,9 procent). Det kan tyckas som imponerande siffror men i alla fall för industrin kan siffrorna ifrågasättas. För enligt Anders Rune på Teknikföretagen var uppgången inte särskilt mycket att yvas över.

– Det är faktiskt all-time-low för investeringarna i förhållande till förädlingsvärdet, säger han.

Till detta ska läggas att ett antal stora projekt inom skogsindustrin och den kemiska industrin hyfsade siffrorna rejält. Projekt som i många fall börjar närma sig slutet. Och när företagen i SCB:s investeringsenkät blickade framåt mot 2006 var industriföretagen också försiktiga i sina förutsägelser. Totalt sett väntades, enligt företagen själva, en nedgång i investeringsaktiviteten under året.

Enkäten ska dock tolkas med försiktighet eftersom det är ett utbrett fenomen att företagen ofta är försiktiga med att utlova investeringar i förtid. Normalt sett brukar investeringsplanerna revideras upp ganska kraftigt om konjunkturläget ser ljust ut.

Det som talar för ökade industriinvesteringar är ett gynnsamt konjunkturläge, där den kanske viktigaste förändringen är en återhämtning i Västeuropa, dit 60 procent av den svenska exporten går. Kapacitetsutnyttjandet ligger samtidigt historiskt högt och vinstutvecklingen är god. Det syns också vissa tendenser till en försiktigare utdelningspolicy hos företagen vilket skulle kunna tala för att man samlar i ladorna för att börja investera. Svårigheten är väl egentligen att veta om investeringarna hamnar i Sverige eller utomlands.

Andra branscher där investeringarna kan förväntas öka är energi- och råvarusektorn, handeln samt inom företagstjänsterna. I det förstnämnda fallet är drivkraften främst stigande energi- och råvarupriser och här är redan investeringsplanerna för i år kraftigt expansiva. I de andra fallen är det främst en ökad efterfrågan och lågt ränteläge som väntas öka aktiviteten. Inom flera branscher finns det också ett uppdämt investeringsbehov efter flera magra år.

Stigande bostadspriser, låga räntor och ett ökat byggande av hyresrätter betyder att även bostadsbyggandet bör fortsätta uppåt. En varning är dock befogad eftersom påbörjade nybyggnationer minskade något mot slutet av förra året och att byggloven inte ökar lika snabbt som tidigare.

Offentliga investeringar väntas också stiga under året. Och en ganska allmän prognos på marknaden är att de totala investeringarna ska öka med mellan fem och tio procent under det här året. En bedömning som Affärsvärlden delar även om vår prognos ligger i den övre delen av spannet.

Förutsättningarna är gynnsamma, om investeringarna inte kommer i år så kommer de aldrig. Och då är det kanske läge för Marita Ulvskog att börja fundera på vad som kan göras för att stimulera investeringsklimatet i Sverige. Att sätta munkavle på företagsledare är knappast en framkomlig väg.