Det kan dröja till nästa smäll

Presskonferensen när Riksbanken levererade sin första räntehöjning sedan försommaren 2002, var lite som Shakespeares Hamlet utan prinsen av Danmark. Man visste hur det skulle gå men det faktum att den nytillträdde riksbankschefen Stefan Ingves saknades på podiet gjorde att föreställningen blev något blek. Framför allt mot bakgrund av att Riksbankens höjning till en del betydde ett avsteg från den tidigare metoden att enbart fokusera på inflationen.

För ett starkt motiv bakom förra veckans räntehöjning var de kraftigt stigande bostadspriserna som uppenbarligen har gjort flera av direktionsmedlemmarna nervösa. Mot den bakgrunden är det minst sagt förvånande att inte riksbankschefen själv är med och motiverar beslutet.

I första hand ska man nog ändå se höjningen som ett första steg mot en normalisering av räntan. Förra årets överraskande stora räntesänkning på 0,5 procentenheter till den nya nivån 1,5 procent byggde helt enkelt på felaktiga förutsättningar avseende utvecklingen för svensk ekonomi. Nu har tillväxtprognoserna justerats upp ordentligt och då ser Riksbanken ett stigande resursutnyttjande framför sig som på sikt kan leda till högre inflation.

Även om flera av riksbanksdirektionens medlemmar är djupt oroade av prisutvecklingen på bostäder, så pekar Riksbankens egna rapporter inte mot någon prisbubbla.
Någon fara för den finansiella stabiliteten finns inte och tidigare har Riksbanken hävdat att prisutvecklingen på bostäder har kunnat motiveras med reala faktorer såsom stigande inkomster, lägre räntor i allmänhet och ett lågt nybyggande.

Ändå väljer Riksbanken att peka på bostadsprisutvecklingen när räntebeslutet tas. -Uppenbarligen ha direktionen tagit starkt intryck av den senaste prisstatistiken som visade att bostadsrättspriserna i Sverige steg med 22 procent under 2005.

Men inflationen är i dagsläget låg, bara runt en procent och Riksbankens egna prognoser pekar egentligen mot ett fortsatt lågt kostnadstryck under de kommande åren. Det talade emot en räntehöjning. Mot den bakgrunden hade det varit naturligt att vänta med räntehöjningen till februari när banken presenterar en ny inflationsrapport och genomlysning av den svenska ekonomin.

Men beslutet att höja räntan hastade. Flera ekonomiska bedömare tror att inflationen kommer att sjunka ju närmare sommaren vi kommer. Kronan har stärkts, hyreshöjningarna uteblev nästan helt i år och prispressen ser ut att fortsätta i livsmedelshandeln och i stora delar av sällanköpsvaruhandeln, framför allt när det gäller hemelektronik. I värsta, eller kanske mer korrekt beskrivet, i bästa fall så kan inflationstakten sjunka ner mot eller till och med under nollstrecket under våren.

Med obefintlig inflation och möjlig deflation blir det betydligt svårare att motivera räntehöjningar även om ekonomin i övrigt utvecklas väl. Det förstår även riksbanksdirektionens ledamöter och därför var det viktigt att redan nu rycka ut med räntehöjningar.

Ett ytterligare skäl att höja räntan redan nu är att Riksbanken måste börja leverera. Efter en rad hökaktiga räntekommentarer under slutet av förra året och i början av detta har de finansiella marknaderna ställt in sig på räntehöjningar. Om räntehöjningen uteblivit hade det skapat oro om hur Riksbanken egentligen resonerar. Det hade inte varit en särskilt bra start för den nya direktionen under Stefan Ingves ledning.

Den 22-23 februari är det dags för nästa penningpolitiska möte, då också en ny inflationsrapport kommer att publiceras. Enligt marknadens förväntningar kommer Riksbanken att leverera nästa räntehöjning om 0,25 procentenheter vid detta tillfälle. Då är det också dags för den nya riksbankschefen att bekänna färg både när det gäller hur han ser på orsakerna bakom dagens låga inflation och om Riksbanken har ändrat mål för penningpolitiken.

För om Riksbanken är trogen sitt inflationsmål kan det bli svårt att motivera några ytterligare ränteförändringar under 2006.