Det spökar i Euroland

Det mesta talar för att euroområdet kommer att parkera längst ner på den internationella tillväxtlistan under de kommande åren. Argumenten för det är en allt starkare euro, budgetproblem och den europeiska centralbankens slöa reflexer.
Enligt preliminära beräkningar från Eurostat var tillväxten noll procent i euroområdet under årets första kvartal. Negativ tillväxt rapporteras från Tyskland, Italien och Holland, medan Frankrike mot förmodan lyckades skrämma upp BNP-beräkningarna litet.

Allvarligt i Tyskland
För Tyskland är situationen allvarlig, eftersom nationen nu är nära både recession och deflation. Många drar paralleller till utvecklingen i Japan under senare år.
Det grundläggande skälet till att vi åter ser recessionsspöket titta fram är givetvis att hela världsekonomin växer långsamt. Men varför är det just Europa som den här gången ser ut att drabbas hårdast när världskonjunkturen viker?
Det första skälet är att euron har stärkts betydligt under senare tid. Numera är växelkursen mot den amerikanska dollarn tillbaka på de nivåer som rådde när euron introducerades. Och redan då ansågs den vara övervärderad. Exporten är dessutom den motor för tillväxten som de flesta europeiska länder har satsat på, något man inte lyckas med vid dagens euronivåer.

Hot från Asien
Hotet kommer dock inte främst från stigande amerikansk export, utan snarare från asiatiska länder vilkas valutor är kopplade till dollarn. Tigerekonomierna, inklusive Kina, vädrar morgonluft och är beredda att svälta ut de europeiska exportföretagen. Även de japanska företagen får ett bättre konkurrensläge i och med att landets regering fortsätter att intervenera på valutamarknaden i syfte att hålla yenkursen nere.
Än så länge finns inga tecken på att EMU-länderna skulle göra något för att hålla tillbaka valutaförstärkningen. Tvärt-om tycks de flesta politiker vara fullt nöjda med att euron åter värderas högre än dollarn.
Ett andra skäl till EMU-ländernas problem är deras budgetbekymmer. Nära hälften av länderna spräcker, eller är nära att spräcka, den stabilitetspakt som stipulerar att budgetunderskottet får vara högst tre procent av BNP. Därmed är det klart att besparingar blir nödvändiga. Det hämmar tillväxten, i alla fall på kort sikt.

ECB för försiktig
Ett tredje skäl är att den europeiska centralbanken har varit allt för försiktig med att sänka räntan. Redan för flera månader sedan var det tydligt att lågkonjunkturen var på väg med stormsteg. Men med hänvisning till bland annat osäkerheten under Irakkriget har banken valt att vila på hanen.
Nu är det av allt att döma dags att slå till med en sänkning på minst 0,5 procent den 5 juni. Tyvärr är det för sent för att rädda årets tillväxt.
Men som alltid under senare år är det största problemet i Europa att det saknas en trovärdig politik för att lösa de långsiktiga tillväxtproblemen. Och så länge det förhåller sig så gör hushållen i Europa det till synes enda rationella – de sparar i ladorna inför ännu kärvare tider. Det är det samma som japanerna gjort i snart tio år.
PEKKA KÄÄNTÄ
pekka.kaanta@affarsvarlden.sev