Didner & Gerge bortglömda

Trots att deras fond tre år i rad varit bland de allra bästa Sverigefonderna har Didner & Gerge fortfarande bara ungefär 0,1 procents marknadsandel.

De startade sitt fondbolag i oktober 1994, var bäst på att förvalta svenska aktier 1995, näst bäst 1996 och näst bäst 1997 (bäst de två senaste åren var norska Odin). Varje år har Didner & Gerge slagit Generalindex med över tio procentenheter.

Ändå har väldigt få fondsparare bytt till deras fond. Visst förvaltar Didner & Gerge idag omkring 280 miljoner kronor, men totalt innehåller alla allemansfonder och Sverigefonder nästan tusen gånger mer, ungefär 180 miljarder kronor. Visst fick Didner & Gerge in knappt hundra nya miljoner under 1997, men samtidigt satte svenska folket totalt in 70 miljarder kronor i fonder.

Under januari i år gjorde spararna visserligen insättningar på netto 14 miljoner kronor i Didner & Gerge Aktiefond. Det sammanlagda fondsparandet i januari offentliggörs inte förrän nästa vecka, men det hamnar troligen kring fem miljarder kronor netto. Alltså en marknadsandel på 0,3 procent.

I USA skulle en fond som var i topp tre år i rad säkert få in över en miljard dollar i nytt förvaltat kapital. Men i Sverige blir alltså inflödet 14 miljoner kronor. Varför är svenskarna så tröga?

Känns det otryggt? Många kanske inte vågar anförtro sina sparpengar till så ett litet fondbolag. Men Didner & Gerge är en svensk aktiefond under finansinspektionens kontroll och ansvaret för pengarna finns minst lika mycket hos förvaringsinstitutet, S-E-Banken, så spararna behöver inte vara oroliga.

Högre risk? Det är naturligt och helt korrekt att misstänka att en sparform som ger högre avkastning än andra gör det genom att ta högre risk för förluster; »vilken dag som helst kommer det att krascha«. Men Affärsvärldens Fondindikator och även riskmåtten i andra media visar att risktagandet snarast varit lägre än genomsnittet.

Institutioner vill inte? Man kan tycka att de som har som jobb att förvalta snabbare skulle ha upptäckt Didner & Gerge. Men erfarenheten visar att stiftelser och liknande inte vill inte lämna bort förvaltningen av svenska aktier, eftersom de ansvariga tycker att det är roligt att själva »spela på börsen«.

Inlåsning? Det tar emot att sälja aktieplaceringar och betala reavinsskatt, därmed går ofta en betydande skattekredit (som ger extra avkastning) förlorad. Det förklarar varför inte så många flyttat sitt befintliga sparande, men de förklarar inte varför Didner & Gerge har fått så lite av nysparandet.

Dålig marknadsföring? Den faktor som Henrik Didner och Adam Gerge själva pekar på är att de jämfört med storbankerna, som spenderar miljarder på marknadsföring, har haft en låg profil. Men med tanke på att fonden varit i toppen av jämförelser i många tidningar, borde det inte vara svårt för kunderna att ringa Nummerupplysningen och få reda på fondbolagets nummer i Uppsala.

Slutsatsen är att de flesta svenskar fortfarande är beskedliga får som vallas av den bank där de har lönekonto att enbart placera i den bankens fonder. Därför har de fyra storbankerna hela 86 procent av marknaden. Detta trots att deras fondförvaltare inte visat större skicklighet än förvaltarna hos de många små fondbolagen, och att storbankerna i snitt tar ut högre avgifter än de små.

Och med tanke på att kunskap och attityder normalt är trögrörliga lär ingen förändring komma de närmaste åren.