Dömt till litenhet

Om det är omsorgen om den egna karriären eller sitt parti som hindrar Jan Björklund från att följa Göran Hägglund av scenen, ska jag låta vara osagt. Det skulle faktiskt kunna vara det senare, att han tar kulor för laget, eftersom Björklund är något så ovanligt som en folkpartiledare med charm. Vilket knappast kan sägas om hans tänkbara efterträdare Erik Ullenhag, Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson.

Charmbristen inom FP tycks närmast programmatisk. Med knastertorrt ofolkliga ledare som Bertil Ohlin, Sven Wedén och Ola Ullsten ligger misstanken nära att FP anser det vara vulgärt att flirta med väljarna. När andra partier erbjuder valfläsk och suggestiva framtidsvisioner, kommer FP med maningar om sans och måtta, ekonomiskt ansvarstagande och en och annan pekpinne. Ett parti för masochister och botgörare, säkert tilltalande för de mest lutherska skikten av folksjälen, men inget för den levnadsglade.