Dopad av oljeboomen

Den nya norska socialdemokratiska regeringen får chansen att tillträda under synnerligen gynnsamma ekonomiska förhållanden. Tillväxten i Norge väntas landa väl över tre procent såväl i år som nästa år. Frestelsen är dessutom stor för den nytillträdda regeringen att använda en del av de kraftigt stigande oljeinkomsterna till ökad offentlig konsumtion och investeringar och därmed ytterligare öka tillväxttakten.

För de senaste årens höga oljepris och allmänt bättre internationella börser har gjort att värdet på den norska oljefonden vuxit betydligt snabbare än någon kunnat förutse. Prognoserna för hur snabbt oljeinkomsterna till staten stiger har fått justeras upp i takt med att oljepriset fortsatt uppåt.
Visserligen finns en handlingsregel som begränsar utnyttjandet av oljepengar till offentlig konsumtion, men med de oljepriser som vi har i dag finns ändå möjlighet att öka den offentliga konsumtionen under de närmaste åren. Socialdemokraterna gick också till val på löften om satsningar inom vård- och utbildningsväsendet, och med ett beräknat överskott i den offentliga sektorn på drygt 15 procent av BNP är det svårt att se hur den nya regeringen ska kunna hålla tillbaka.

Men det är inte bara den offentliga sektorn och oljeindustrin som gynnats av oljeprisuppgången. Även fastlandsindustrin har tagit ordentlig fart när investeringarna inom den inhemska oljeindustrin vuxit med runt 30 procent. Nu väntas investeringsutvecklingen dämpas något när utbyggnaden av fälten Snövit och Ormen Lange kulminerar. Men det bortfallet kan komma att kompenseras av att den internationella oljeindustrin måste öka sina investeringar kraftigt under de närmaste åren.

För i Norge har man varit mycket lyckosamma när det gäller att utveckla tekniken för att kunna pumpa upp så mycket olja som möjligt ur befintliga oljefält. Det var det stora skälet till att landet lyckades öka oljeproduktionen under 1990-talet. Den teknologin och det kunnandet kan sannolikt exporteras nu när den globala efterfrågan på olja stadigt växer.

Nu tycks också sysselsättningen ha tagit fart efter några svaga år. Det väntas, tillsammans med ökade bidrag, hygglig löneutveckling och låg inflation ge betydliga inkomstökningar för hushållen och ytterligare spä på den privata konsumtionen.
Så i stort sett allt pekar mot en ordentlig tillväxt under åren framöver som i sin tur riskerar att övergå i en ny överhettning när arbetskraftsutbudet blir allt mindre.

Samtidigt är det svårt för den norska centralbanken att höja räntan i någon snabbare takt. Dilemmat liknar i mycket det som den svenska Riksbanken har. Inflationen är egentligen för låg för att motivera högre räntor trots att tillväxten är så god.
I dag ligger bankens styrränta (folioräntan) på 2,0 procent efter en höjning i juni. Men inflationen ligger klart under bankens mål och hittills har den norska centralbanken i princip hållit sig till sitt inflationsmål.

Och med de gynnsamma tillväxtutsikterna och stigande inkomster från oljeexporten finns ett starkt tryck uppåt på den norska kronan. Skulle dessutom räntan höjas är risken stor att den norska kronan stärks rejält, vilket skulle pressa ner inflationen ytterligare. En gissning är dock att den norska centralbanken kommer att höja räntan i små försiktiga steg och se vilken effekt det ger på valutan.

För svensk del är det goda nyheter när det går bra för norsk ekonomi. Norge är vår tredje största handelspartner och under årets första halvår har exporten dit ökat med sex procent. Troligen kommer exporten att öka i än snabbare takt framöver.