EKOBROTT: SPELPLANEN – Ekobrotten är möjligheternas bransch

Den ekonomiska brottslighetens omsättning har vuxitexplosionsartat och stigit högt upp i samhällshierarkin. Enförklaring till den utvecklingen är att marknaden för ekobrottär enorm. En annan är att samhällets resurser och regelverk intehåller jämna steg med brottslingarna. En tredje förklaring äratt det är så lätt att tjäna mycket pengar.

Staten är den stora förloraren, mätt i pengar. Därför är detförvånande att den lägger ner så lite kraft och resurser på attbekämpa ekobrottsligheten och kräva in sina fordringar.

MARKNADEN: Den svarta sektorn är världens absolut störstamarknad. Experter anger världens gross criminal product till ca1.000 miljarder dollar, varav ungefär hälften genereras i USA.Enligt FN omsätter knarkhandeln ca 500 miljarder dollar per år.Det gör den större än världens hela oljemarknad.

En stor del av dessa pengar måste tvättas vita. Det sker medhjälp av ekobrott.

I Sverige anses den svarta sektorn omfatta 5-10 procent av BNPeller uppemot 150 miljarder kronor. Det är nästan lika mycketsom den svenska skogsindustrin omsätter. Då ingår alltskattefiffel, bidragsfusk, svartbyggande mm.

Hur stor del av denna helhet, som de professionellaekobrottslingarna står för, är okänt.

Riksskatteverket uppskattar det totala momsbortfallet till följdav fusk och brott till ca 15 miljarder kronor eller ca enprocent av BNP (ungefär vad vi köper vin och sprit för under ettår).En enda liten marknadsnisch, den falska handeln med guldmoms,beräknas omsätta ca 500 miljoner kronor och ge ekobrottslingarnaen vinst på runt 100 miljoner. Smugglingen av sprit och tobakhar nått en sådan omfattning att den tagit 5-10 procent avSystembolagets och Swedish Matchs marknader. Värde: 25 miljarderkronor. Inom Europa har de höga punktskatterna på sprit ochcigaretter och de vidöppna gränserna skapat en marknad på totaltca 200 miljarder kronor.

BRISTANDE RESURSER: Medan polis och åklagare lider av enotymplig organisation, små resurser och bristande kompetens,arbetar brottslingen i effektiva organisationer med storaresurser och ibland med några av landets bästa juridiska ochekonomiska rådgivare. Eller som någon uttryckte det: det är somatt spela hockey mot ryssarna – men med tre man i laget och utangrillor.Följaktligen leder bara en mycket liten del avkonkurserna till anmälan, trots att det finns brottsmisstanker i25 procent av alla konkurser. Bokföringsbrott, som ingår inästan alla ekobrott, utreds ofta inte alls. Orsak:kapacitetsbrist. Antalet anmälda borgenärsbrott, som också ingåri många härvor, har mer än fördubblats på tio år. Men antalet,som hamnar i domstol, har minskat med runt tio procent. Orsak:kapacitetsbrist.

I dokument efter dokument fastslås – sedan ett par årtionden attbekämpning av ekobrott skall prioriteras. Trots detta haranslagen till rättsapparaten hållits i stort sett på samma nivå,i reala termer. Nu skärs de ner rejält. Polisen skall ta borttusentalet tjänster, åklagarväsendet bantar och domstolar skallläggas ner. Men politikerna talar inte om vad som inte skallgöras. Följden blir att polis och åklagare själva tvingasprioritera.

De lägger numera åt sidan de brott, som har kortapreskriptionstider, tar lång tid att utreda, och ger låga straff.Tusentals ekobrottsutredningar hamnar i den s.k. balansen ochutreds aldrig.

Detta kan vara olagligt, enligt JO. Bestämmelserna irättegångsbalkens 23:e kapitel stadgar att anmälda brott skallutredas skyndsamt!

Polisen har nu fått order att arbeta av balansen och prioriterardå de snart preskriberade och lättutredda brotten. Att försökabeivra de brott som pågår just nu, är det inte tal om. Deadvokater som utreder konkurser ser att det inte lönar sig attgå på djupet. Ingen hinner ändå utreda saken. PåBrottsförebyggande rådet konstaterar Dan Magnusson luttrat attupptäcktsrisken för brott, som borde vara extra stor i sambandmed en konkurs, nu i stället är extra liten. De resurser somfinns utnyttjas också dåligt. Åklagare och polis sitter oftalångt från varandra. Det kan ta en vecka att skicka handlingarnadem emellan. Samordningen över landet är nästan obefintlig trotsatt brotten ofta berör många olika distrikt och regioner.

Den bristande samordningen skall delvis avhjälpas genom den nyaekobrottsmyndigheten, som inrättas i år. Hur det skall gå tillär ännu oklart.

Den ges inga nya anslag, utan får ta av vad som redan finns.Risken är stor att den blir ett nytt kraftfullt, organisatoriskt,slag i luften.

Att staten inte satsar mer på att komma åt ekobrotten ärmärkligt – om inte annat av ekonomiska skäl. Bedrägerier ochandra ekobrott omsätter långt mer än alla andra egendomsbrott,och kan man klara ut dem tidigt, är vinsterna stora församhället. En utförd skatterevision ger staten i snitt en miljonkronor i ökade skatteintäkter.

SKYDDANDE REGELVERK: Ekobrottslingarna gynnas ofta av lagarna.En del av dem används just för att begå ekobrott(konkurslagarna). Andra används som skydd mot insyn och upptäckt.Lagarna är skrivna för ett pappersbaserat, nationellt system medlångsam postgång, där problemet är stölder. De lagar, somreglerar ekonomi och näringsliv, är skrivna för dem som vill ochkan följa lagen, och inte för ett internationellt datasamhällemed omfattande värdepappershandel och blixtsnabba transaktioner.Momsen skulle, enligt de tankar som låg bakom beslutet på 60–talet, i praktiken vara självkontrollerande. Så blev det inte.Tvärtom är systemet vidöppet för skurkar. (Och nästan varjeförslag om ökad kontroll leder till ramaskri från ocksåhederliga småföretagare som inte vill ha ökat merarbete ochminskad flexibilitet.) Illa övervakade fenomen somnäringsdrivande stiftelser och ideella föreningar missbrukasockså lätt.

De professionella ekobrottslingarna lever högt på att det kanvara mycket svårt att få fällande domar. Åklagaren måste intebara visa att själva handlingen är utförd och av vem. Han måsteockså bevisa att det fanns en avsikt, ett uppsåt, bakom den ochatt någon kommit till skada.

Yrkesekobrottslingar har ett utmärkt skydd i svenskintegritetlagstiftning. Trots upprepade brott och rader avkonkurser kan de hålla sig okända för dem de oftast lurar. Delåga straffen för många ekobrott gör också att de sällan namngesi tidningarna. Det är bara när en känd ekobrottsling, som MaxKartaschew, också fälls för styckmord (och får ett långt straff),som hans namn blir känt.

Datainspektionen har förbjudit datorsökningar i tidningar äldreen fem år, vilket gör det svårt för journalister att följa enannars känd ekobrottslings historia; de flesta har ju enintressant och talande sådan.

Inte ens en professionell kreditupplysning på en aldrig såetablerad ekobrottsling ger någon upplysning. De visar för detmesta bara upp bilden av en person som punktligt betalar sinaskulder. Soliditet och UC får nämligen inte berätta omfängelsestraff och drösvis med konkurser – bara om obetalda p–böter och andra skulder.

Att polisen gärna skulle vilja bygga upp ett datoriseratsökregister för kända och misstänkta skalbolagsmatadorer ärsjälvklart. Datalagen säger nej. Anpassningen till EU:s reglerhar nu också gjort det extra lätt att registrera helt uppdiktadepersoner som bolagsmän.

Många av skurkarna kunde nyligen glädja sig åt en dom ilänsrätten som – enligt datalagen – gör det förbjudet förbankerna att inrätta ett gemensamt register över misstänktapenningtvättare.

Just penningtvättare och skattesmitare gläds för övrigt åtKonungariket Sverige som gjort det möjligt att köpa storamängder mycket säkra och likvida värdepapper (obligationer) utanatt behöva uppge sitt namn. Nu är reglerna ändrade. Patent- ochRegistreringsverket, PRV, har förbättrat sin service för attkomma åt de som bryter mot aktiebolagslagen. Problemet är attPRV i tidens anda skall arbeta efter självkostnadsprincipen.Enskilda och små företag har sällan råd med de stora sökningarnasom kan behövas för att kolla en kund här.

De flesta ekobrott består som regel av en serie brott. Men desom åker fast kan bara åtalas för det som går att bevisa, ochdet blir ofta brott med lågt straffvärde, d.v.s. böter ellerkortare fängelsestraff.

Förutom att det leder till korta preskriptionstider, medför detatt få misstänkta häktas, att åklagaren inte får tillstånd tilltelefonavlyssning och att de som fälls oftast får sitta på öppnaanstalter med mycket frigång. Det innebär i sin tur att fälldaekobrottslingar som Refaat El Sayed, Philip Douglas och RolfGustavsson har kunnat fortsätta sin affärsverksamhet frånfängelset. Datorer, faxar och mobiltelefoner underlättardistansarbetet.

LÄTT ATT TJÄNA MYCKET PENGAR: Jämfört med bankrån är ekobrottenavsevärt mer lönsamma och mindre riskfyllda.

Eller som en åklagare uttrycker det: om folk och företag visstehur lätt det är att lura staten skulle ännu fler göra det.

FAKTARUTA: Ekobrott

Någon exakt definition på ekonomisk brottslighet finns inte.Affärsvärlden har valt den som innefattar brott som görs förekonomisk vinning och i företagsform.

De företag som sysslar med ekobrott är dels de som bygger helasin existens på brott, dels de som i sin vanliga, lagliga,verksamhet begår brott eftersom chansen är hög och risken lågoch slutligen de som gör lagliga affärer men som i moraliskmening anses förkastliga. Det kan gälla skatteaffärer,provisioner (mutor) eller försäljning av undermåliga och/ellerfarliga produkter i länder som saknar eller har svagt lagskyddför sina konsumenter.

De brott som det oftast blir tal om är bedrägeri, svindleri,häleri, förskingring, trolöshet, mutbrott, gäldenärsbrott,bokföringsbrott, skattebrott, brott mot uppbördslagen ochinsiderbrott.Brottsstatistiken är högst osäker eftersom denbaseras på anmälda brott, inte på alla utförda brott. Antaletanmälningar styrs av polisens ambitionsnivå . Om en viss typ avbrott inte utreds minskar antalet anmälningar och tvärtom.