Ekonomisk oas med strukturproblem

Mellanöstern klarar sig bättre än omvärlden just nu. Oljepriset har återhämtat sig och regionen gynnas av att den aldrig var med i globaliseringsboomen. Men strukturproblemen dominerar på sikt.

Augusti är traditionellt en otrevlig tid att vistas i Mellanöstern. Temperaturer på uppåt 40-50 grader gör att den mesta aktiviteten stannar av och de som har råd reser bort. Den ekonomiska krisen bidrar också till stämningsläget. Fastighetspriserna i Dubai, som allt mer kommit att bli regionens kommersiella hjärta, har backat med 41 procent i år. Emiratet har skulder på runt 80 miljarder dollar och lever på finansiella garantier från Abu Dhabi, det rikaste av de sex Förenade Arabemiraten. Härskarfamiljen Nakheel har för sin del tvingats emittera obligationer för 10 miljarder dollar för att refinansiera vidlyftiga projekt av olika slag.

Den som lyfter blicken noterar repressionen och oroligheterna i Iran, en nation rik på oljefyndigheter men som försummat investeringarna så till den grad att man i dag är en storimportör av bensin. Landets kärntekniska program har fått FN att införa sanktioner och höjt nervositeten i Israel påtagligt. Även Egypten lider av sociala spänningar. I det terrorplågade Irak är säkerhetsläget åter allvarligt.

Det är alltså lätt att teckna en dyster bild av Mellanöstern. Som vanligt, skulle man kunna tillägga. Men den säger inte hela sanningen. För regionen är på sätt och viss också en oas av stabilitet, just nu. Åtminstone ekonomiskt. Enligt Internationella Valutafonden (IMF) väntas BNP växa cirka 2,5 procent under 2009. Visserligen en halverad tillväxt från i fjol, men bra nog i en värld där de flesta stora industriländers ekonomier krymper.

Statistiken verkar också ha stöd i verkligheten. Dubai är till exempel inte bara avstannade byggprojekt och övergivna bilar som samlar sand på flygplatsens parkering (obetalda skulder kan ge fängelse, och somliga föredrar att fly landet).

Samtidigt finns en vardag som rullar på, kryddad med nya och spännande ting. Den 9 september öppnar första sträckan i stadsstatens tunnelbana, ett projekt som gagnar vanligt folk snarare än shejkerna och i flera avseenden ett stort steg in i en ny fas av civilisation och diversifiering bort från regionens oljeberoende. Tågen är förarlösa, luftkonditionerade och är uppdelade i vanliga vagnar och en dyrare affärsklass. Det här är ett av många tecken på att krisstämningen är av lättare slag än i andra delar av världen.

Som exportmarknad är Mellanöstern också en av de få ljuspunkter för svenska företag. Atlas Copco, Scania, LKAB och SCA är några exempel på bolag som noterar god och i vissa fall växande efterfrågan härifrån. Så har det varit sedan ett antal år. Regeringens särskilde exportutredare, professor Ari Kokko vid Handelshögskolan i Stockholm, konstaterade i fjol att Sverige kunnat försvara sina marknadsandelar i Nordafrika bättre än alla jämförbara länder utom Danmark.

Tre faktorer förklarar varför det ändå ser så pass bra ut. Den första är oljepriset, som återhämtat sig från bottennivåerna strax över 40 dollar per fat från i vintras. I dag handlas Brentoljan till 70-75 dollar. Det är förstås en dramatisk anpassning från rekordet på 147 dollar från juli 2008 men uppgången från i vintras är ansenlig och i ett långt perspektiv är 70-75 dollar relativt högt. Trendmässigt ökad efterfrågan från Kina och Indien talar dessutom för fortsatta uppgångar.

Den andra faktorn är samhällsstyret. Oljeländerna är mer varsamma med sina pengar än under den förra oljeboomen på 1970-talet då eliten slösade bort mycket på vapen, prestigeprojekt och lyxkonsumtion. I fjol tjänade regionens största ekonomi, Saudiarabien, 285 miljarder dollar netto på petroleumexport. Prisraset gör dock att saudierna, enligt IMF, väntas redovisa ett budgetunderskott på 17 miljarder dollar i år eftersom man håller statsutgifterna uppe för att stimulera ekonomin. Effekten blir att Saudiarabiens BNP bara krymper obetydligt i år.

Framtidsprojekten hålls också vid liv, något som bland annat märks inom järnvägssektorn. Dubais tunnelbana är efterlängtad, inte minst eftersom trafiksituationen är så kaotisk. Läget är likartat på andra håll i Gulfregionen, som växer snabbt. Saudiarabiens huvudstad Riyadh hade till exempel en befolkning på två miljoner 1990 men har numera fem miljoner. Landet ska nu skaffa sig ett vidsträckt järnvägsnät och ett första kontrakt på 5 miljarder dollar har tecknats med en grupp företag från Saudiarabien, USA, Kina, Frankrike och Australien.

Finansiell disciplin är ingen självklarhet i den här delen av världen. Något som dock bidragit till en bättring är att flera länder har etablerat nationella investeringsfonder (sovereign wealth funds) med strikta placeringsregler och högt kvalificerad personal. Omvärlden har liten insyn i deras affärer. Men det finns få eller inga tecken på att fonderna brandskattats för att rädda hem pengar åt härskarfamiljers kollapsade privata projekt. Över huvud taget verkar de finansiella flödena fungera ungefär som före krisen och riskerna är hanterliga. Enligt den svenska Exportkreditnämnden råder normal riskbedömning vid garantier avseende affärer med staten och bankerna i de flesta länder. Det är bara i Irak och Iran som svenska statliga exportkreditgarantier i stort sett är uteslutna.

Den tredje faktorn bakom regionens relativa stabilitet är demografin. Arabvärldens befolkning beräknas växa med 40 procent eller 150 miljoner människor de närmaste tio åren. Medianåldern i det folkrikaste landet, Egypten, är 24 år.

Det innebär enorma anspänningar, men också latent efterfrågan på allt från tandkräm och bilar till timmer och fönsterbågar. Trävaruföretagen SCA, Holmen, Södra och Martinsons exporterar allt större volymer till Mellanöstern genom sitt samägda säljbolag Uni4 Marketing, som är den ledande leverantören av trävaror till regionen. Enligt vd Carl-Henrik Sandström är efterfrågan från kunderna stabil och har till och med ökat det senaste året. Av de 2,4 miljoner kubikmeter trävaror som importerades av Egypten i fjol kom över en tredjedel från Sverige.

Förklaringen är en hyggligt välmående medelklass och en ung befolkning vars konsumtion inte påverkats nämnvärt av nedgången i världskonjunkturen. Det beror i sin tur på att regionen i hög grad är isolerad från omvärlden, bland annat genom världens i genomsnitt högsta tullmurar.

Stabiliteten har förstås en starkt negativ sida. Den är delvis ett resultat av stagnation och allvarliga strukturproblem i ekonomierna. Mellanöstern har i stort sett missat de senaste 15 årens globaliseringsboom, med ett par undantag. Israel är ett av dem, med en levnadsstandard som är högre än Nya Zeelands. Det välskötta shejkdömet Qatar kan sägas vara ett annat – tack vare en framsynt emirs decennielånga satsning på att exploatera världens största naturgasfält och sedan bygga upp en hel infrastruktur för export av flytande gas till marknader som Japan och Storbritannien.

Även Algeriet, Tunisien, Libanon och Palestina är positiva exempel av varierande storlek. Det någorlunda fria och demokratiska Libanons BNP väntas växa med 3 procent i år, enligt IMF. På den palestinska Västbanken har premiärminister Salam Fayyad reformerat förvaltningen och avreglerat näringslivet. Under första halvåret startades 900 nya företag jämfört med 1 200 under hela 2008.

Men dessa är alltså undantag. Generellt är vidräkningen svidande i FN-organet UNDP:s senaste så kallade Arab Human Development Report. Där pekar man på dåliga levnadsvillkor till följd av vattenbrist och dålig miljö, hög arbetslöshet på grund av låg utbildningsnivå och protektionism och regleringar samt politiskt vanstyre vilket hänger samman med auktoritära enpartistater.

Tankesmedjan Peterson Institute for International Economics pekar i boken “Arab Economies in a Changing World” på den stora utmaning som det innebär att ge sysselsättning åt alla de unga människor som växer upp i regionen. Mirakelekonomierna Sydkorea och Taiwan på 1970-talet lyckades på kort tid skapa nya jobb ungefär i den omfattning som krävs i Arabvärlden. Men för att göra om den bedriften krävs att länderna snabbt bygger upp arbetsintensiv varu- eller tjänsteexport, helst i samverkan med utländska investerare eller lokala entreprenörer som integrerar produktionen in i globala företags inköpskanaler.

Vid sidan av energisektorn finns emellertid inga tecken på att så ska ske. Turism är en livskraftig näring. Pyramiderna, Konungarnas dal och grottstaden Petra ligger exempelvis där de ligger och lockar miljoner besökare varje år. Men det räcker inte. Den totala varuexporten (exklusive olja och gas) från arabländerna, med 317 miljoner invånare, var häromåret mindre än den från Israel med sju miljoner.

Egyptens utveckling ger dystra men realistiska besked om en sannolik utveckling under de kommande decennierna. Hosni Mubarak har styrt landet i 28 år, och visar inga tecken på att lämna rodret. Hans regering navigerar mellan att å ena sidan avreglera och privatisera och å andra sidan kontrollera radikala islamister och opinion med fast hand. Avregleringsstrategin har betalat sig väl. BNP växte 7 procent 2008. Kontrollapparaten är samtidigt enorm. Statsförvaltningen sysselsätter sju miljoner människor av en befolkning på 83 miljoner vilket kostar på och är ett sätt att hålla nere potentiell arbetslöshet.

Men kostnaden är förstås också stor. Den betalas i entreprenöriella idéer som inte får bärkraft eftersom företagsklimatet är för bistert och i uteblivna effektivitetslyft eftersom importerade produkter och processer inte kommer in i landet på grund av tullmurar och restriktioner. I ett sådant perspektiv hjälper det tyvärr inte långt om rika länder som Dubai satsar aldrig så stora belopp på modern infrastruktur.

nullnullnullnull

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.