ELITEN OCH PUBLIKEN: Därför går Djurgården till börsen

De senaste 20 åren har musikindustrin genomgått en revolution.Den handlar inte om cd-skivan, även om teknikskiftet frånvinylen varit viktigt.

Revolutionen har skett inom distributionen. Fram till slutet av1970-talet hade detaljhandeln fria returer. De skivor som integick att sälja skickades tillbaka till förlaget i utbyte motmotsvarande antal nya plattor. Affärerna behövde inte ta någonrisk med det egna lagret. Grossister och detaljister kundealltså operera med en minimal kapitalbas, och de hade råd attvåga sig på oprövade artister.

Idag är läget ett annat. Producenter och förlag kräver kontantbetalt och handeln riskerar att bli sittande med stora lager omde inte väljer rätt artister, det vill säga antingen de somredan är etablerade eller som tillgodoser etableradesmakriktningar. Dessutom gör cd-tekniken i sig att kapitalkravenpå verksamheten ökar.

NYA FINANSIELLA LÖSNINGARLikadant är det i andra delar av underhållningsvärlden, inteminst på grund av den tekniska utvecklingen. En vanliginternationell rockturné kräver flera långtradarlass medscenutrustning. Actionproduktioner är de som går hem bäst ibiosalonger runtom i världen.

Inom idrotten spelar tekniken inte samma roll. Men kostnadernaväxer ändå snabbt. För ett tiotal år sedan räckte några miljonerkronor till tränarlöner, spelararvoden och material i de flestaidrottsklubbar.

Nu drar spelarköpen redan miljonbelopp här hemma, och tiotalseller hundratals miljoner ute i Europa. Personalkostnaderna ökarminst lika snabbt inom underhållningsvärlden, i takt med atttoppskådespelarna kräver och får höga löner och i takt med attpubliken vill ha mer specialeffekter i filmen och vidrockkonserter. För att klara de dryga kostnaderna måste det tillnya finansiella lösningar. En utväg är att gå till börsen. Ettstort antal fotbollsklubbar i Europa har tagit in kapital denvägen. Manchester United har till exempel ett börsvärde på helasex miljarder kronor. Här hemma har vi introduktionen avDjurgården Hockey nyligen, som gjorde att klubben fick in nyafriska pengar.

Att göra film kostar väsentligt mycket mer än att driva enidrottsförening. Mellan 1986 och 1996 ökade kostnaden för engenomsnittlig Hollywoodproduktion från 23 till 60 miljonerdollar. Höga kostnader innebär ingen garanti för framgång.Enligt Harold Vogels bok Entertainment Industry Economics är sexeller sju av tio filmlanseringar rena floppar. Filmbolagenförsöker sprida riskerna och hitta ny och billigare finansieringgenom så kallad värdepapperisering, där lån paketeras och sedansäljs ut på obligationsmarknaden.

En annan utväg blir att ta in externa partners direkt iproduktionen. Formel 1-cirkusen lever på att biltillverkare,tobaksbolag och andra går in med hundratals miljoner årligen.Havskappsegling är också numera något som förutsätter direktmedverkan från storföretag.

Ytterligare en möjlighet är att låta stjärnorna själva bära enstörre del av risken. Antingen kan det ske genom att de går inmed egna pengar (ja, så rika är de) eller också genom att de tarstörre delen av sina arvoden som procentandel av intäkterna.Tack vare sådana inkomster, huvudsakligen från den nyadinosaurfilmen Lost World, kunde Steven Spielberg tjäna över tvåmiljarder kronor i fjol.