En inställd spelning är också en spelning

Feds uteblivna räntehöjning häromveckan var ett riktigt antiklimax. I branschen har vi diskuterat under snart ett år när den amerikanska centralbanken skulle höja räntan för första gången sedan 2006. Höjningen skulle också markera slutet på nollräntan som infördes 2008 och kanske också på den nästan trettioåriga nedgången i de långa amerikanska räntorna. Före Feds ränte­besked indikerade prissättningen i marknaden en 30-procentig sannolikhet för en höjning. Marknads­bedömare och analytiker som tillfrågades såg sannolikheten som ännu större – 50 procent. Nu blev det alltså ingen. Men som Ulf Lundell ska ha sagt någon gång: En inställd spelning är också spelning. Beslutet att låta Fed funds rate – motsvarigheten till vår svenska styrränta – ligga kvar skapade snarare fler frågor än svar och kan i förlängningen också komma att påverka kommande räntebeslut från Riksbanken.

För det första har marknaden varit övertygad om att kopplingen mellan den amerikanska arbetsmarknaden och Fed funds rate fortfarande skulle gälla, något som Feds ledning har haft som ett mantra det senaste året. Tanken är att vid en viss jämviktsarbetslöshet ska efterfrågan på arbetskraft börja driva upp lönerna och över tiden inflationen, vilket leder till att central­banken svarar med att höja styrräntan. Problemet är att den arbetslöshetsnivå då lönerna börjar stiga förefaller ha blivit allt lägre: trots sjunkande arbetslöshet i USA lyser löneökningarna med sin frånvaro. Är det något nytt som händer på arbetsmarknaden? Faktorer som digitalisering och delningsekonomi har seglat upp som tänkbara förklaringar. Och sannolikt spelar den ihållande låga deltagandegraden, alltså hur stor andel av befolkningen som står till arbetsmarknadens förfogande, en stor roll.

I grunden borde en amerikansk räntehöjning vara positiv. En kvittens på att tillväxten har bitit sig fast, att hjulen i USA:s ekonomi snurrar snabbare och att man därför kan lämna nollränte­politiken. Och trots uteblivna löneökningar har det under det senaste året funnits gott om tecken på en amerikansk återhämtning. Aktiemarknaderna mådde bra fram till i våras och dollarn gick starkt. Sedan har vi genomlidit ett grekiskt drama, och mera nyligen en depreciering av den kinesiska valutan och kraftiga börsfall i Kina. Den direkta inverkan av en kinesisk inbromsning är kanske inte så stor för USA:s del, men tillväxtländerna skulle lida desto mer av en kinesisk pyspunka – eftersom de levererar mycket av råvarorna till den kinesiska ekonomin – och USA kanske påverkas mer av en generell inbromsning i tillväxtländerna. Det är svårt att veta – både för Fed-chefen Janet Yellen och för mig, inga jämförelser i övrigt.

Vad vi vet är dock att osäkerheten och frågetecknen om vart den globala ekonomin är på väg är så stora att Fed vilade på hanen. Här finns också förklaringen till att börserna gick ner trots beskedet om oförändrade räntor: börser gillar i allmänhet inte högre räntor och det normala beteendet hade varit ett glädjeskutt. Men Feds agerande spred en osäkerhet. Vet de något som inte vi vet? Är det sämre ställt med Kina än vi trodde? Kan det påverka den pågående återhämtningen i eurozonen?

Och det för oss till ECB och Riksbanken. Riksbanken måste hålla jämna steg med ECB i sin iver att behålla förtroendet för inflationsmålet inför stundande löneförhandlingar. En hårdare penningpolitik riskerar att stärka kronan. Och i dagsläget är en svag krona det enda som kan få upp inflationen. En mjukare amerikansk centralbank ökar risken för ytterligare stimulanser från ECB och därmed från Riksbanken. Sannolik­heten för ytterligare räntesänkningar i Sverige och ytterligare obligationsköp från Riksbanken har därmed ökat. En inställd spelning är också en spelning.

Strunt är strunt och snus är snus …

När jag började snusa kostade en dosa mellan en och två ­kronor. Ett paket cigaretter ­kostade över fem. I dag är en dosa dyrare än cigarettpaketet.

Varje läkare jag talat med säger att rökning är farligare än snus och att samhällets kostnader för rökningen är långt högre än de som snuset orsakar.

Hur tänker man?