En miljon till en 18-åring?

Var fjärde förälder i åldern 30 till 49 år fondsparar åt sina barn. Det visar en Sifo-undersökning bekostad av Fondbolagens Förening.

En förälder som läste detta i morgontidningen och fick dåligt samvete ringde Affärsvärlden och frågade »Vilken fond skall jag välja för mina barns sparande?« Svaret är att man först måste svara på flera andra frågor:

Behöver man spara till sina barn?

Troligen är det till större glädje för barn att få ett sparkapital som de kan använda när de blir äldre, än att få en samling silverbestick eller ännu fler plastleksaker. Men samtidigt kanske en familj som just nu lever på deltidslöner och tyngs av låneräntor har större glädje av att göra något roligt eller köpa något nödvändigt idag.

Bör man spara i barnens namn?

Släktingar som ger barnet pengar vill nog att sparandet skall ske i barnets namn. Dessutom vill många föräldrar utnyttja möjligheten att skänka 10.000 kronor per år utan gåvoskatt (från 1 juli 1997 är gåvor på högst 10.000 fullbordade ur gåvoskattesynpunkt när pengarna sätts in på barnets konto).

Fast om några släktingar var för sig utnyttjar möjligheten att ge 10.000 kronor per år så är det inte osannolikt att barnet får tillgång till ett sparkapital på uppåt en miljon kronor på 18-årsdagen. Är 18 år verkligen den bästa åldern att plötsligt få tillgång till en stor summa pengar? Risken är förstås stor att pengarna då spenderas på resor, festglada vänner eller en sportbil som blir en mardröm att försäkra.

Föräldrar och släktingar hade kanske snarare tänkt sig att pengarna skulle gå till utbildning eller en egen bostad. För många föräldrar, särskilt i Stockholm, är kanske enda sättet att få husfrid när barnen tagit studenten att köpa dem en bostadsrätt.

Det talar för att föräldrarna antingen sparar de stora beloppen själva eller att de släktingar som skänker pengarna bestämmer villkor för vad pengarna får användas till i ett gåvobrev. Till exempel kan man bestämma att en betrodd släkting eller god vän till familjen utses till särskild förvaltare (se “Konsten att ge bort”) och får uppdraget att fram till 30 års ålder endast godkänna att pengarna används till studier eller bostad.

Bör man spara i fonder?

Ja, åtminstone när det gäller belopp under 100.000 kronor så är fondsparande överlägset allt annat. Servicenivån är hög och eftersom kostnaderna tas ut i procent är de små så länge sparkapitalet är litet.

Om sparkapitalet är över 100.000 kronor ger det lägre kostnader att öppna ett VP-konto och köpa egna aktier och obligationer till barnet. Men det kräver att föräldrarna eller den särskilde förvaltaren har både tid och kunskap att sköta förvaltningen. Och för att kunna sprida placeringarna utomlands är fonder fortfarande överlägsna.

Vilken typ av fond skall man välja?

Ofta sägs det att ju längre spartiden är, ju högre risk är det rimligt att ta. Ett litet barn som inte behöver pengarna förrän kanske om 20 år skulle med detta resonemang tjäna på en högriskplacering, kanske alla pengarna i en Asienfond.

Men frågan är om det är stor spridning i det möjliga utfallet som givarna eftersträvar. Risk innebär nämligen ett större avstånd mellan bästa och sämsta tänkbara utfall, men baksidan av möjligheten till riktigt bra resultat är att resultatet i genomsnittet blir sämre än med en lågriskplacering.

Nej, i de flesta fall är det troligt att de som givit pengarna vill vara någorlunda säkra på att pengarna får en hygglig avkastning, men med minimal risk att sparandet minskar i värde. På 20 års sikt talar det fortfarande för aktier, eftersom de över en längre tidsperiod kan förväntas ge högre avkastning än obligationer.

Men pengarna bör placeras i en global fond som minskar risktagandet genom att sprida pengarna över hela världen. Risken att en djup lågkonjunktur slår hårt mot barnets sparkapital minskar ytterligare om man väljer en blandfond som placerar en del av pengarna i obligationer.

Vilken fondförvaltare?

Om man antar att föräldrarna tänkt sig att låta pengarna stå kvar i samma fond i 20 år (vilket är det bästa ur skattesynpunkt) så kan man konstatera att det faktiskt är omöjligt att förutsäga vilket fondföretag som kommer att ge den bästa förvaltningen under en så lång tidsperiod. Därmed återstår att hålla ned kostnaderna.

Lägst förvaltningsavgifter idag har Erik Penser Aktieindexfond Sverige och Danielsson Skapa Sverige Index 30, som bara kostar 0,5 respektive 0,4 procent per år. Men de köper bara aktier i svenska storbolag.

Vill man placera utomlands med låga kostnader är Folksam idag det bästa alternativet, de tar bara 0,7 procent per år för sina aktiefonder. Deras blandfond, som sänker risknivån genom att placera en tredjedel i obligationer, heter Folksam Förvaltningsfond.