En tudelad värld

Det var 20 år sedan sist, men nästa år är det dags. Efter två decennier av successivt ökad konvergens i den globala ekonomin går stora delar av världen i olika riktning. Självfallet handlar det inte om någon uppdelning som i slutet av 1980-talet då det rådde marknadshushållning i ena halvan av världen och kommunism och centralplanering i den andra halvan. Men skillnaden är ändå påtaglig. Enligt SEB:s chefekonom Robert Bergqvist dominerar tillväxtekonomierna i främst Asien helt när det gäller att hålla världsekonomin i gång.

– Nästa år står OECD-området bara för en procentenhet av den globala tillväxten. Den övriga världen står för 3,5 procentenheter och av det svarar Kina för drygt hälften, säger han.

Mest kommer detta att märkas i USA, som ser ut att växa med två procent eller i bästa fall två och en halv procent. Det innebär att expansionen blir rejält under trendlinjen. Med tanke på den höga befolkningstillväxten och fallande värden på bostäder är det fråga om huvuvida amerikanerna över huvud taget kommer att uppfatta det som att de får det bättre. Exporten går i rätt riktning, men utgör en för liten del av USA:s BNP (en dryg tiondel) för att det ska få märkbar betydelse. Därför ser en del bedömare 2008 som ett år av ”tillväxtrecession”.

Det beror på att vi troligtvis bara är i början av svackan på bostadsmarknaden. Fram till mitten av november 2007 hade huspriserna som genomsnitt, enligt det så kallade Case-Shiller-indexet, fallit med åtta procent från sin toppnivå. Men då ska man komma ihåg att prisnivåerna fördubblades under åren 1997-2006. Bubblan blåstes upp ännu mer i Kalifornien och Florida.

I dessa delstater finns ett mycket stort antal elektorsröster, vilket bidrar till att göra oron på fastighetsmarknaden till en valfråga. Ännu är det osäkert huruvida demokraterna kan dra fördel av krisen. I New Hampshire och Iowa, som håller de första primärvalen i januari, har fastighetsspekulationen inte varit lika hejdlös som på en del andra håll. I Colorado har priserna faktiskt varit stabila. Det kan dämpa humöret bland demokraterna, som i juli korar sin presidentkandidat på konventet i delstatens centralort Denver. Det mesta pekar nu på att Hillary Clinton besegrar senator Barack Obama och förre vicepresidentkandidaten John Edwards, men säkert är det inte. Republikanerna utser, troligen, förre New York-borgmästaren Rudy Giuliani till sin man i kampen om Vita huset. Det sker i så fall i Minneapolis i augusti. Själva valet till presidentämbetet och kongressen äger rum i början av november.

I Europa kommer 2008 att vara ett mycket mindre politiskt hett år än 2007, då vi ju fick ledarskiften i både London och Paris. Även ekonomin blir slätstruken. Efter flera års hygglig tillväxt försämras konjunkturen. Avmattningen är mest tydlig i Storbritannien, som ser ut att nästan halvera tillväxttakten från drygt 3 procent 2007. Detta speglar att den brittiska bostadsmarknaden varit mer uppspekulerad än i övriga Europa. Euroländernas BNP växer inte mycket mer än den brittiska, men det är inte omöjligt att till exempel Tyskland kan överraska på uppsidan.

Det beror i så fall inte på att man får något gratis vad gäller växelkurserna, för euron är i dag världens supervaluta. En viktig förändring i den reala ekonomin är dock att västra och östra Europa integreras så snabbt. Det syns i exportstatistiken. Under första kvartalet 2007 överträffade euroländernas export till det ”nya EU” (Bulgarien, Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Cypern, Ungern, Malta, Polen, Rumänien och Slovakien) exporten till USA. Denna marknad var värd 54 miljarder euro i export under perioden, en ökning med 23 procent jämfört med samma tid 2006.

För Östeuropa ser 2008 ut att bli ett år av lugn och återhämtning efter den betydande politiska osäkerhet som rått under det här året, med val i både Ryssland och Polen.

– Ur aktiemarknadens och näringslivets perspektiv är det ryska parlamentsvalet nyligen och presidentvalet i mars icke-händelser eftersom det är en kontrollerad övergång. Den ekonomiska politiken har varit oerhört framgångsrik de senaste åren, och den ligger fast. Om man ser till hela regionen är det också positivt att Polen och Turkiet har fått marknadsvänliga regeringar, säger Marcus Svedberg, chefekonom på fondförvaltaren East Capital.

Det höga världsmarknadspriset på olja och gas är den främsta drivkraften i Rysslands ekonomi, men det sker en successiv växling till konsumtions- och investeringsstyrd tillväxt. Mycket stora investeringar sker till exempel inom elproduktion och eldistribution (se bland annat Affärsvärlden nr 47/2007). Dessutom fortsätter konsumtionen att öka i snabb takt. Enligt investmentbanken Troika har 85 miljoner ryssar tillräcklig köpkraft för att kunna räknas till medelklass. Trokias analys tyder på att Ryssland i slutet av 2008 kommer att vara den volymmässigt största marknaden i Europa för allt från livsmedel till vitvaror.

– Medelklassen utgör ungefär 50-60 procent av befolkningen och man har väldigt hög disponibel inkomst. Inkomstskatten är bara 13 procent, de flesta har fått sin bostad och staten subventionerar fortfarande el och värme, säger Marcus Svedberg.

Omvandlingen av den ryska ekonomin berör även omvärlden. Några som märkt det är 300 anställda vid Stora Ensos massabruk i Norrsundet norr om Gävle. De förlorar jobbet när fabriken läggs ner i slutet av 2008. Orsaken är att Ryssland från 2009 lägger en 70-procentig exporttull på massaved. Motivet är att man vill uppmuntra den inhemska industrin att gå upp i förädlingsgrad i stället för att bara exportera råvara.

Ryssland må vara viktigt, men det är ingen överraskning att världens ekonomiska kraftcentrum under 2008 kommer att vara Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. OS i augusti blir med all sannolikhet en jubelföreställning för kinesisk infrastruktur, organisationsförmåga och nationell styrka. Alla besökande idrottsmän, turister, journalister och makthavare ska få en helgjuten upplevelse. Det innebär att OS-byn och Pekings centrala delar rensas från hemlösa och oppositionella men också från damm och luftföroreningar.

Luften blir kanske ren under själva spelen, men problemet är förstås större än så. Miljöproblemen blir nämligen värre och värre och kommunistpartiet rår inte på klimatförändringarna. Klimatfrågan har två dimensioner: dels den medel- och långsiktiga, dels den akuta. I västvärlden diskuterar vi mest hotet på sikt, i form av den ökande koldioxidhalten i atmosfären, som ju bland annat hotar att höja havsnivåerna. I Kina är man mer oroad av det som händer just nu.

– Nederbördens fördelning har ändrats väsentligt under de senaste 20 åren. Södra Kina drabbas av översvämningar medan norra delen av landet präglas av torka. Satellitmätningar visar att grundvattennivån sjunker en centimeter per år på många platser, säger Wing Thye Woo, professor vid Brookings Institution i Washington.

Han uppger att det råder brist på dricksvatten i de flesta större städer i Nordkina. Situationen förvärras år från år till följd av främst koleldning, som gör att enorma mängder stoft släpps ut i atmosfären. Öknarna i inre Mongoliet breder också ut sig. Miljökrisen innebär att tillväxten inte kan fortsätta i samma oerhörda tempo som de senaste 20 åren. Även under 2008 väntas BNP öka med tio procent, och ingenting tyder på att centralregeringen har några realistiska möjligheter att bromsa utvecklingen.

– Kina behöver växa med 7-8 procent bara för att hålla sysselsättningen på en konstant nivå och ge försörjning åt alla de miljoner som varje år söker sig från landsbygden och till städerna, säger Magnus Blomström, professor vid China Economic Research Center vid Handelshögskolan i Stockholm.

Visserligen har Kina en till namnet stark centralstyrning av ekonomin. I realiteten är dock både förvaltning och myndighetsutövning i hög utsträckning delegerat till de olika landsändarna. Det innebär att centrala direktiv om, exempelvis, försiktighet med investeringar och hänsyn till miljön hittills inte har hörsammats.

Någon avgörande förändring i detta är svår att se under 2008. Att den kinesiska statsledningen ser miljöfrågorna som ett allt större problem och säger de ”rätta” sakerna på internationella konferenser är en sak – att man skulle slå till bromsarna och därmed riskera ökande arbetslöshet, sociala konvulsioner och nationell oro är något helt annat. Det lär inte inträffa. Stabilitet och tillväxt kommer alltså att vara ledmotiven också 2008, och det gäller även efter att de olympiska spelen är över i augusti (bland annat behöver det byggas för världsutställningen i Shanghai 2010).

Oroshärdar finns förstås även på olika håll i Asien. Det är val i Taiwan i början av nästa år och sådana manifestationer av en levande demokrati brukar störa makthavarna i Peking. Men med tanke på önskan om lugn och harmoni inför OS är det osannolikt att det kommer att bli bråk. Kina har också under det gångna året gjort konstruktiva insatser för att desarmera det tidigare så stridslystna och kärnvapenförsedda Nordkorea. Dialogen på den koreanska halvön lär fortsätta att utvecklas under 2008 och utsikterna till en fredlig lösning på den långa konflikten är mer positiva än på många år.

Iran kommer att vara ett värre hot än Nordkorea under nästa år. Kärnvapenprogrammet verkar rulla på och många bedömare ser det som troligt att iranierna kliver över den nukleära tröskeln någon gång 2009-2010. Richard Betts, forskare vid Columbiauniversitetet i New York, hävdar dock att detta inte behöver vara så farligt. I en artikel i inflytelserika Foreign Affairs påminner han om att västvärlden lyckades hålla kommunistregimerna i Moskva och Peking i schack i decennier genom avskräckning och militär styrka och att samma metod kan användas mot president Mahmoud Ahmadinejads Iran.