Ericssons övermän

När sammanslagningen mellan Ericssons och Sonys mobiltelefoner tog fart i slutet av 2001 hade mobilchefen Anders Torstensson redan bestämt sig för att hoppa av.

– Jag ville komma närmare familjen och arbeta i Stockholm, men nu blev det ju inte så, säger han.
I stället styrdes kosan mot schweiziska Zug strax utanför Zurich. Det är knappast ett centrum inom mobilteleindustrin, men därifrån styrs Nordens nya stjärna inom mobiltelefoni, finska Microcell.

-När jag tog över hade man byggt upp en kompetens inom teknik och produktion under ett par år. Min uppgift var att ta det från ett utvecklingsbolag till ett riktigt företag som både kan leverera stora volymer, hantera personal och finanser, säger han.

Till sin hjälp har han samlat ihop flera gamla kompanjoner från tiden på Ericsson. Finanschefen heter Lars Lindqvist och är före detta finanschef på Ericssons mobiltelefoner. Gamle vapendragaren Jan Ahrenbring ansvarar för dess kommunikation.
För parallellbolaget MyOrigo basar Mats Lindoff som jobbade med Torstensson i Lund och USA innan han tog över som chef på C Technologies.

Faktum är att Torstensson återskapat delar av Ericssons gamla mobilledning.

De två andra i ledningen för bolaget är båda finländare. Teijo Postila sköter ruljangsen i Finland och ansvara för tekniken medan Harry Linnarinna med ett förflutet på Nokia ansvarar för Kina och produktionen.

Microcell gör telefoner på beställning och arbetar på den så kallade ODM-marknaden, Original Design and Manufacturing. Det betyder att man tar hand om allt utom varumärke, försäljning och distribution. Tillverkning sköter man via sin fabrik i Kina eller underleverantörer som Flextronics.

– Någon kommer till oss och säger att vi vill ha en telefon som kan det här och det här, ska passa för visst segment i marknaden och se ut ungefär så här, säger Torstensson.

Microcell ligger långt framme tekniskt och var tidigt ute med både färgskärmar och mms, alltså bildmeddelanden. Det gör att mobiltelefonföretag kan både spara utvecklingspengar och få ut produkter på marknaden snabbare om de anlitar Microcell.

– Många kanske inte hade saker som färgskärmar eller mms i sin produktplan och då är det praktiskt att kunna vända sig till ett företag som Microcell som redan har detta och få det gjort på sex månader i stället för kanske ett år om man gör det själv, säger han.

I år har företaget gått som tåget och efter nio månader hade man omsatt drygt 1,5 miljarder kronor, tio gånger mer än under hela 2001. När året är slut bör omsättningen ha passerat två miljarder med råge. Dessutom tjänar man pengar. Rörelsevinsten blev redan 2001 38,7 mkr.

-Vi var lönsamma förra året, har varit lönsamma hittills i år och räknar med att vara lönsamma när året är slut, säger Torstensson.

Målen är högt ställda redan från början. I dag står ODM för runt 10 procent av alla telefoner som levereras men den andelen kommer att växa till mellan 40 och 50 procent tills 2006, spår bolaget.

– Vår målsättning är att bli ledande i den marknaden, vi ska bli störst. Vi räknar med att ha mellan 20 och 30 procent av ODM-marknaden. Tittar man på marknaden så fördubblas den nästan varje år, så vi bör ju också fördubbla vår omsättning varje år, säger han utan att tveka.

Med dagens storlek på mobiltelefonmarknaden skulle det innebära en omsättning på mellan 30 och 40 miljarder kronor, om man lyckas nå målen. Mycket av försäljningsintäkter stannar hos den som har varumärket och distributionen, men mer än hälften hamnar hos Microcell.

I dag gissar Microcell att företaget kanske är trea på ODM-marknaden. De främsta konkurrenterna är taiwanesiska bolag som Benq, Arima, GVC och DBTel.
Med de ambitioner Microcell har kommer Torstensson erfarenheter väl till pass. Som chef för Ericssons mobiltelefoner i USA åren 1993 till 1998 drev han upp försäljningen från i stort sett noll till runt två miljarder dollar.

-Då lärde jag väldigt mycket om vad som händer när man växer i ett företag, när man växer för snabbt, vilka misstag man kan göra i olika led. Vi var lönsamma då och det var viktigt att växa kontrollerat, säger han.

Ericssons storhetstid inom mobiltelefoner tog slut ungefär när han lämnade USA och Ericsson för att etablera mobiltelefondistributören Brightpoint i Europa. I början av 2000 var han dock tillbaka på Ericsson med ansvar för GSM och 3G-telefonerna. Det var då Ericssons samarbete med Microcell började.
Idag sitter Ericssons radioteknik i alla Microcells produkter.

Fyra av världens tio största mobiltelefonbolag finns på kundlistan, två av de är Sony Ericsson och nyss tillkomna Siemens. De andra två kan man inte avslöja. Sony Ericssons telefon T66 är helt framtagen av Microcell men det finns också fyra andra telefoner ute på marknaden som kommer från Microcell.

-Vi skulle gärna säga vilka de är men våra kunder vill inte att vi gör det, säger Torstensson.
Att en telefon som säljs under ett visst varumärke både kan vara designad, utvecklad och producerad av någon annan är fortfarande en känslig fråga i branschen.

-Kunderna vill förstås att produkterna i första hand förknippas med deras varumärke, skjuter Ahrenbring in.

I år har Microcell gått från att vara huvudsakligen teknikbolag till tillverkande bolag. Man har anställt ytterligare 150 personer och har 670 anställda varav nästan alla är ingenjörer. Merparten, runt 400 jobbar i Finland, ett drygt 50-tal på ett utvecklingscenter i Köpenhamn och resten i Nanjing i centrala Kina.

Där tog man tidigare i år över Ericssons fabrik för mobiltelefoner som ägs tillsammans med kinesiska elektronikföretaget Panda. Microcell har 65 procent i fabriken som hyr in de 500 som arbetar i produktionen från Panda.

Köpet i Kina var lika mycket en marknadssatsning som att skaffa sig egen produktion. Microcell är en av bara åtta utländska firmor med rätt att tillverka och sälja mobiltelefoner i Kina. De andra är i princip de sju mest kända mobilmärkena.

Den snabba expansionen kommer dock att kräva kapital. I dag är bolaget helt ägt av de anställda med grundaren Jyrki Hallikainen i spetsen. Att man är lönsamt och huvudsakligen lägger ut produktion på andra innebär att det främst är rörelsekapital som krävs.

-I det kortare perspektivet, det närmaste året, är pengar från institutioner aktuellt. I ett lite längre perspektiv, inom 2-3 år, är en börsnotering mest naturlig. Med den tillväxt vi har haft så kan man inte gå till börsen i dagsläget, det krävs viss stabilitet i verksamheten, säger han.

Med både Nokia och Ericsson på hemmaplan kryllar det förstås av ingenjörer från de båda konkurrenterna hos Microcell. Nyligen tog man också över ett utvecklingscenter i finska Uleåborg med 35 mjukvaruutvecklare från Ericsson. Men enligt Torstensson skapar det inga särskilda problem.

-Vi har nog fått det bästa från båda. Vi växer också snabbt så det finns varken behov eller utrymme för revirtänkande i företaget. Vi har nog mer missförstånd på grund av kulturella skillnader mellan Sverige, Finland, Danmark och Kina, säger han.Bolaget kan vara värt tio miljarder
Genombrottet för Microcell bör löna sig ordentligt för dess grundare som fortfarande är huvudägare: Doldisen Jyrki Hallikainen.

Microcells grundare, Nokiaavhopparen Jyrki Hallikainnen, kan redan vara bra mycket rikare än sin tidigare chef Jorma Ollila. Hallikainen är fortfarande huvudägare i bolaget och har enligt vad Affärsvärlden erfar i alla fall hälften av aktierna i Microcell, medan resten finns hos ledning och personal.

Tillväxtbolag är svåra att sätta en prislapp på, men eftersom Microcell redan är lönsamt så blir det lättare. Med en nettomarginal på 5 procent så är ett rimligt värde på bolaget i dagsläget 5-10 miljarder, även om man bara lyckas nå sina mål till viss del.

Det gör Hallikainen rikare än Nokias koncernchef, i alla fall på papperet. Ollila har ju redan realiserat en del av sina optionsvinter och antas vara värd någon miljard.

Det var 1997 som Jyrki Hallikainen lämnade Nokias utvecklingsavdelning för att starta Microcell. De första åren var bolaget en liten konsultfirma, och det är först i år som det tagit steget fullt ut som ODM-aktör. I dag har Hallikainen lämnat alla operativa uppdrag, men sitter kvar som ordförande i den minimala styrelsen. Styrelsen består egentligen bara av honom och förre vd-n Teijo Postila. Hallikainen är en riktig doldis.

– Skygg är han kanske inte direkt, men inte dras han till medierna. Han är dock en välkänd person här i Uleåborg och en person som älskar att göra affärer, kommenterar Mats Lindoff, chef för MyOrigo som Hallikainen och Microcell samäger.

En notering av bolaget om ett par år skulle göra långt fler än bara grundaren rika och glada. Mellan 200 och 300 i personalen är delägare i företaget och någon form av optionsprogram är tänkt för de som anställts i år och därmed inte hunnit bli delägare.