Ett historisktbörsår i fem akter

Efter två år av börsnedgång fanns inte ett tredje uselt börsår i sinnebilden när placerarna vid årsskiftet 2001/2002 spådde om det kommande börsåret 2002. I ryggen hade placerarna en stark återhämtning efter terrorattackerna hösten 2001 och räntesänkningar från den amerikanske centralbankschefen Alan Greenspann.

Senast Stockholmsbörsen föll tre år i rad var dessutom så långt tillbaka i tiden som det exceptionella 1930-talet med Kreuger-kraschen. Så inte kunde det väl hända igen? Nu skulle konjunkturen och telekommarknaden få aktierna att vända upp.

Men visst kunde börsen rasa. Och så den kunde falla. Om 2001 var en kamp att inte förlora pengar blev 2002, inte minst för livbolagen, en strid för att rädda det som räddas kan. Fram till 9 oktober hade börsen fallit 47 procent. Hade kurserna stannat på den nivån hade det blivit det sämsta börsåret någonsin. Men när allt fler började tvivla på att börsen verkligen hade en botten ovanför noll så vände den upp.

Med ett kursfall på drygt 30 procent är börsen anno 2002 den näst sämsta sedan 1919. Så hamnade vi där.

Lugnet – 1 januari till 17 april
När 2002 inleddes hade den starka återhämtningen under senhösten, gödd av finans- och penningpolitiska stimulanser världen runt, tagit kurserna en bit över nivån innan terrorattackerna 11 september.

Uppenbarligen tog det udden ur det sedvanliga januarirallyt och börsen var på ytan inne i en ganska lugn period. Men med starka bokslut och förhoppningar om ett konjunkturlyft senare under året hade verkstads-, skogs-, fastighets och hälsovårdsaktier högtidsstunder.

För telekomaktierna hade come-backen skett lite för snabbt och trots uppfyllda vinstförväntningar tappade aktierna en fjärdedel av värdet.

Emission och skandaler – 17 april till 24 juli
När Nokia sänkte sina prognoser för omsättning och antal sålda mobiltelefoner togs det emot som en smärre katastrof torsdagen 18 april. Men reaktionen var ändå bara en lätt bris mot vad som väntade efter Ericssons rapport måndagen efter.

Beskedet att plocka in 30 miljarder kronor i en nyemission blev en bekräftelse för spekulationen i telekombolagets nära likviditetskris. Emissionen utgjorde också ett allvarligt hot då Ericssonägarna förväntas skrapa kistbotten efter slantar och sälja andra innehav för att rädda Sveriges stolthet.

Amerikanska företagsskandaler såsom Worldcom, Enron, Andersen och Tyco spädde på oron, gjorde placerarna nervösa för alla bolags räkenskaper och sänkte aktiekurserna världen över. För första gången sedan 1930-talet hade den amerikanska centralbankens styrräntesänkningar inte mynnat ut i en börsuppgång. I juli skenade kurserna nedåt och Affärsvärldens generalindex föll drygt 14 procent de fyra handelsdagarna 19, 20, 23 och 24 juli.

Kort rekyl uppåt – 24 juli till 22 augusti
Den kraftiga nedgången i slutet av juli blåste ut pessimisterna från banan. Stöd från starka rapporter där företagen visat sig kunna spara bättre än väntat fick placerarna att återfå sansen och kurserna började klättra igen. Framför allt de neddtryckta telekom- och finanssektorerna repade mod och steg med 30 respektive 20 procent under en månads tid.

Paniken – 22 augusti till 9 oktober
Men placerarna fick anledning att oroa sig ytterligare en gång. Konjunkturen visade sig inte ta sig som väntat. Samtidigt hade två och ett halvt år av börsras försatt de svenska livbolagen i en kapitaliseringsfälla.

Och nu sålde de aktier i panik. Få ville köpa.

På en och en halv månad pressade utförsäljningarna under låg omsättning ned generalindex med 25 procent. Återigen var det telekom och finansaktierna med Skandia i spetsen som var slagpåsar och såg till att börsen under de 34 dagarna fram till 9 oktober föll under 25 dagar.

Den stora återhämtningen – 9 oktober och framåt
Värderingarna på Stockholmsbörsen var nu nere på historiskt låga nivåer. Ett stort antal bolag betalades under eget kapital och den samlade direktavkastningen i förhållande till räntan var rekordhög.

Med lugnare livbolag i Sverige behövdes inte mycket för att locka tillbaka köparna.

Positiva nyheter från Yahoo och Lucent satte igång ett rally på New York-börsen som spred sig till Stockholm. På tio dagar steg börsen 18 procent. Det var den tredje snabbaste uppgången sedan 1980. Att ungefär lika många bolag redovisade bättre som sämre resultat i det tredje kvartalet hindrade inte kurserna från att stiga.

Där är vi nu. Börsen har fallit med drygt 32 procent. Det är den näst sämsta utveckling ett kalenderår sedan 1919. Men 2003 måste väl kurserna stiga? För inte kan väl börsen falla ett fjärde raka år?

Jo, till och med fem kalenderår i streck backade börsen mellan 1919-1923.