Ett kapitalt fiasko

“100 PPM-miljarder utraderade”, förkunnade Dagens Industri i måndags på förstasidan. Den ödesmättade rubriken låg på en svart färgplatta, ett gammalt redaktörsknep för att understryka ett dystert budskap. Och visst är det motigt för pensionsspararna för närvarande. Men det finns faktiskt ett ännu mer akut hot mot pensionerna än utvecklingen i de fonder som finns hos premiepensionsmyndigheten (PPM).

Lejonparten av den statliga pensionen kommer nämligen inte från PPM utan från den betydligt mindre uppmärksammade inkomstpensionen. Det är i grunden ett transfereringssystem där den arbetande befolkningens pengar förs över till dagens pensionärer. I denna del av pensionssystemet finns också de fyra AP-fonderna som en buffert eftersom storleken på inbetalningarna periodvis kan skilja sig något från utbetalningarna.

Och det är här som pensionärerna har åkt på en rejäl smäll under hösten. Första halvåret gick knackigt för fonderna med en negativ avkastning i intervallet 8-9 procent och ett tapp på sammanlagt 75 miljarder kronor för de fyra fonderna. Men sedan gick botten ur. AP-fonderna rapporterar bara halvårsvis, men enligt uppgift till Affärsvärlden hade fonderna för några veckor sedan tappat runt 225 miljarder av de 878 miljarder kronor som de förvaltade vid ingången av året. Det motsvarar ett tapp på över 25 procent. Om inte finansmarknaderna återhämtar sig rej��lt under resten av året så innebär det att pensionerna justeras ned i vår när pensionsbeskeden skickas ut (vilket slår igenom i pensionsutbetalningarna från 2010).

– Det blir nog ingen inbromsning, snarare en tvärnit, säger en person med inblick, med hänvisning till den så kallade bromsen, det vill säga den mekanism i pensionssystemet som ska garantera att systemet är i balans avseende tillgångar och skulder.

Vid senaste årsskiftet var tillgångssidan bara 18 miljarder kronor större än skulderna. Det kan låta mycket men är i själva verket en lövtunn marginal satt i relation till balansomslutningen på 6 996 miljarder kronor. Det ger också en indikation om hur pass hårt AP-fondernas ras slår mot systemet.

Ett skäl till de kraftiga fallen i AP-fonderna är att de har mellan 52 och 60 procent aktier i portföljerna, alltså det tillgångsslag som förmodligen har fallit mest i värde. Cirka en tredjedel av tillgångarna ligger i obligationer och runt en tiondel i fastigheter och andra investeringar. Ett eventuellt värdetapp på fastigheter, inte minst i Vasakronan som nyligen förvärvades från finansdepartementet för 41 miljarder kronor, ligger förmodligen inte inbakat i de 225 miljarderna.

Andelen aktier i AP-fonderna är förhållandevis hög, jämfört med vad till exempel livbolagen brukar ha. Detta motiverar fondernas företrädare med att den största delen av inkomstpensionen styrs av den totala lönesummans utveckling. Den delen uppgår till cirka 87-88 procent av systemet och kan betraktas som en sorts realränteobligation. Sett i det perspektivet blir aktieandelen inte lika utmanande.

Bristen i pensionssystemet kommer mycket olägligt för regeringen. Pensionärerna är redan uppretade över det så kallade jobbavdraget, som innebär skattelättnader för arbetsinkomster men inte för pensioner. Det tvingade fram ett löfte om skattelättnader för pensionärer i budgeten för 2009 som presenterades i höstas.

– Jobbavdraget var svårsmält och skattelättnaden är så pass liten att det är ganska lite plåster på såren. Om det blir sänkta pensioner i vår så är det mer än vi kan tåla, det är redan många som lever på marginalen, säger en styrelsemedlem i PRO.

Hittills har dock det nya pensionssystemet inneburit höjda pensioner, med 4,4 procent ackumulerat sedan starten 2002. Det har till och med medfört större höjningar än vad det gamla ATP-systemet skulle ha givit. Sådan matematik är dock svår att dra pr-mässig nytta av om pensionerna sänks.

Det finns nämligen en möjlighet för riksdagen att ändra bestämmelserna för hur pensionerna beräknas, och därmed mildra bromsens verkan. Det finns också andra mer “bokföringsmässiga” metoder att mixtra med systemet. Det är inte osannolikt att regeringen försöker tillgripa någon av dessa för att slippa en dråpslagsdebatt.