”Ett nytt Kina behövs”

Hur är utsikterna i verkstadsindustrin?

– Vi befinner oss i en makromiljö som karaktäriseras av låg tillväxt, deflationsrisker i Europa och ett Kina som saktar in. I en sådan miljö är det särskilt viktigt att strikt fokusera på attraktiva slutmarknader och bolag som styr sitt eget öde. Det kan vara bolag med trovärdiga besparingsprogram, bevisad förmåga att ta marknadsandelar, eller som har starka finanser så att de kan köpa tillväxt.

Vad är din syn på rapportperioden?

– Inom verkstad finns en tumregel om att 3 procents organisk tillväxt krävs för att du ska kunna lyfta din rörelsemarginal. Under första kvartalet växte de europeiska verkstadsbolagen med i genomsnitt 5 procent, men marginalerna föll något ändå. Tumregeln gäller inte längre. Det är en funktion av att man möter något hårdare kinesisk konkurrens och att försäljnings-, forsknings- och utvecklingskostnaderna ökar.

Hur allvarligt är konkurrenshotet från Kina?

– Konkurrensen kommer öka, men räkna inte med någon stor marginalpress. De flesta svenska verkstadsbolagen verkar på nischmarknader som inte attraherar särskilt mycket kinesisk konkurrens. Bolagen har också varit duktiga på att jobba med en flervarumärkesstrategi. Då kan de möta kineserna på deras villkor.

Vilka slutmarknader är hetast?

– I fjol var leverantörer till bil-, flyg- och vindkraftsindustrin vinnarna. I år och in i nästa år tror vi mycket på bygg- och lastbilsindustrin, med undantag för Brasilien. Vi tror även på ökade investeringar i transformations- och kraftöverföringsutrustning.

Hur är värderingen i sektorn?

– Europeiska verkstadsbolag handlas med en premie på 10 procent gentemot marknaden. Det tycker vi är rimligt trots att tillväxten är lägre, eftersom bolagen är väsen­tligt mer välskötta än på 90-talet. De har lägre fasta kostnader, högre förädlingsvärde och därmed en högre avkastning på sysselsatt kapital.

Vad krävs för en uppvärdering?

– Ett nytt Kina. Du behöver ett Afrika som plötsligt får ordning på sina institutioner och börjar investera i stor skala. Men det kommer ju inte hända på många år. Därför tycker vi att sektorn är fullvärderad. I en lågtillväxtmiljö med ökad kinesisk konkurrens, som gör att bolagen måste investera mer för att ligga i framkant, är det viktigt att bolagen har kostnadsbesparingsprogram eller en trovärdig strategi för att ta marknadsandelar.

Vilka svenska bolag hamnar överst på er topplista?

– Atlas Copco och Volvo.

Vad ser ni i Volvo?

– Det är en kombination av att Olof Persson gör rätt saker på kostnadssidan och att det ser bättre ut på Volvos slutmarknader. Vi tror på en bättre utveckling i Europa och USA, både vad gäller lastbilar och anläggningsmaskiner. Flottorna börjar bli gamla och det finns ett behov av att ersätta dem. USA-marknaden kom i gång redan i fjol och Europa ligger normalt 1,5–2 år efter, så vi borde få se en bättre marknad i år och nästa år.

Och i Atlas Copco?

– Totalt sett lär gruvinvesteringarna fortsätta ner de närmsta 2–3 åren, men vi tror att investeringarna bottnat ur inom de segment där Atlas Copco har en attraktiv exponering. Vi gillar dessutom bolagets exponering utanför gruvindustrin. Atlas Copco har också en överlägsen förmåga att investera i forskning och utveckling.

Hur är förutsättningarna för fler företagsaffärer?

– Flera svenska verkstadsbolag har redan gjort stora förvärv. Många amerikanska bolag har dock fortsatt starka balansräkningar och högre värderingar än europeiska bolag. Om de betalar med aktier kan de lättare göra förvärv. Många har också, precis som Pfizer, stora kassor utomlands som de inte kan ta hem av skatteskäl. Finansieringsmiljön är samtidigt väldigt gynnsam. Jag ser dock ingen uppköpsrisk i de stora nordiska verkstadsbolagen. Det handlar mer om små och mellanstora bolag.

Klas Bergelind

Gör: Chef för Citigroups nordiska verkstadsbevakning, baserad i London.