EUROPA: Östutvidgningen och EMU – Mot enande – men inte nu

Genomförandet av EMU går nu in i en intensiv slutfas. I somrasgick också startskottet för utvidgningen av medlemskretsen närfem östeuropeiska länder godkändes som ansökarländer. Bådaprocesserna har enandet av Europa som slutmål.

Det var en lång och svår process att ena Sverige för tusen årsedan. Minst lika svårt som att ena Europa idag. För Sverige varårhundradena närmast efter det förra tusenårsskiftet en periodav stora förändringar, av framstötar och bakslag, av kaos ochförvirring. Under 1000-, 1100- och 1200-talen förvandlas våravikingatida förfäder från ett folk styrt av lokala stormän tilldet enade Sverige med en kung och en valuta. Mellanperiodenpräglades av böljande strider mellan tre maktcentra -Västergötland, Östergötland och Svealand – och i en annandimension mellan en gammal och ny religion. Penningekonomininleddes med att en kung började prägla mynt för att underlättautbytet av varor, och för att få medel att byggamaktinstitutioner. De följdes av nya utgåvor, och gamla myntmåste bytas ut. Efter en period utan mynt, uppstod senare egnamyntregimer i de tre maktcentra. Först i samband med detdefinitiva enandet på 1200-talet fick Sverige en enhetlig valuta.

UNION SOM STYRSEuropas pågående enandeprojekt – den Europeiska Unionen – är enliknande process: lika kaotisk, med lika mycket motstånd, ochlika mycket maktkamper. Skillnaden är att vår tids processerdirigeras av en institution, det Europeiska Rådet (stats- ochregeringscheferna i EU-länderna). Rådet förhandlar, och styr medplaner och tidtabeller. Det är mycket effektiva styrmedel, somhåller processerna igång även när det är som svårast. Allaförsöker göra allt så länge det går för att slippa göra avstegfrån planerna och tidtabellerna. Prestige investeras; det kostarpå att inte hålla dem (nyårslöftespsykologin).

Därför går det snabbare nu. Redan efter 35 år skapade man understor enighet konturerna av en enad marknad. Efter 40 år genomförman nu som bäst ett mycket seriöst och kraftfullt försök att geEuropa en valuta.

En komplikation i detta rejäla kliv mot enande som den monetäraunionen utgör blev den mycket stora omvärldshändelse sominträffade under processen: den östra delen av Europa befriasfrån en lång period av politiskt och ekonomiskt tvångsstyre. Detses som en självklarhet att det enande Västeuropa skall slutaösteuropéerna i sin famn, och själva vill de inget hellre efterett halvsekel av förtryck och efterblivenhet. Enandeprojektet EUhar så kommit att omfatta hela Europa, och kombinera enomfattande fördjupning med en omfattande utvidgning. Just därstår vi idag. Det är bara 17 månader kvar tills kanske så mångasom elva av de 15 EU-länderna kommer att införa den gemensammavalutan, euron skall bli dess namn. Vi befinner oss i slutet avförberedelseperioden för fördjupningsprojektet, och nervositetenökar ju närmare startdatum vi kommer. Problemen är många ochmotståndet mot denna definitiva form av enande är stort,särskilt i Sverige. Det finns heller inga garantier för att alltblir bra från början. Motståndarna talar förstås redan om attstarten blir uppskjuten och att hela projektet kommer attmisslyckas.

SVÅRIGHETERNA BÖRJAR VISA SIGUtvidgningen är mindre kontroversiell. De som är emotfördjupningen är i regel för utvidgningen; den verkar juutspädande under genomförandeperioden, som kan bli mycket lång.Utvidgningen befinner sig också i inledningsfasen, som ju är devackra ordens tid. Men svårigheterna har redan börjat visa sig.Det gjordes under den gångna våren försök att ombalansera makteni Unionen och effektivisera beslutsfattandet för att kunnahärbärgera fler medlemmar. Men det misslyckades. De länder somskulle förlora i tyngd satte klackarna i marken. Dessa tvåprocesser kommer att påverka Sverige – och hela Europa- starkt under många år framöver. Först negativt, under detsmått kaotiska genomförandeperioden med ömsom framsteg, ömsombakslag, och motstånd från många grupper med intressen i detraditionella strukturerna, från tvivlare och kaosskyende. Pålång sikt blir effekten positiv – åtminstone genom frånvaron avkrig och ekonomiskt om européerna lyckas utnyttja fördelarna meden större hemmamarknad.

Till slut kommer enandeprojektet säkert att lyckas. Det kan 20år, eller 50 eller 100. Vi som lever och verkar idag får barauppleva kraftmätningarna mellan det gamla och det nya. Håller vioss till de stora linjerna blir det med säkerhet en stökigperiod. Krafterna som vill ena är visserligen starka, i toppenav maktpyramiden och på vissa håll i Europa. Men på folklig nivåhåller man emot.

UNIONEN BLIR MER SVÅRSTYRDSättet att hantera de motstridiga viljorna och rädda det somredan uppnåtts i form av enande är flexibilitet. De länder somvill och kan går i fronten i förändringsprocessen. Övriga kanansluta när de mognat. Några kanske väljer att stå stilla,glider ut i periferin eller till och med bryter sig urenandeprocessen för en tid eller för gott.

Med den nya strategin blir Unionen mera svårstyrd än hittillsmed allt fler länder med olika viljor, olika behov och olikautvecklingsnivå. Den stora risken är att det blir svårare attenas om substansiella planer och tidtabeller, och Rådet förlorardet grepp som det haft hittills. I varje fall kommer greppet attförloras om tidtabellerna spricker och planerna överges. Dentroliga utvecklingen på kort och medellång sikt är därför att vifår en Europeisk Union med flera nivåer av medlemsskap. Unionensföreträdare talar redan idag om ins och pre-ins i den monetäraunionen, och ett liknande språkbruk håller på att utvecklas förutvidgningen. Andra kallar pre-ins för outs. Och de mest cyniska- eller klarsynta – talar om A-, B- och C-lag.

Är då dagens motståndare att jämföra med 1000-talets vikingaroch hedningar? Och dagens EU-entusiaster med dåtidens kungar ochkristna, som drev fram enandet av Sverige? Naturligtvis inte.Men troligen hade svear, östgötar och västgötar varit fattigaresmåfolk idag än vad svenskarna är idag. Och den europeiskaunionen hade nog inte existerat.

FAKTARUTA: Flexibilitetens EU

Unionens strategi för att hantera motståndet mot enandet är atttillåta en flexibilitet, som inte medgivits tidigare. Inget landskall tvingas sam-arbeta, men inget land tillåts heller bromsade som vill gå framåt. Det leder till en uppdelning av Unionen iolika lager, som säger något både om ländernas vilja och förmågaatt integrera sig djupare. Dessa lager kan också beskrivas som A–, B-, C-lag etc. om man ser till deras tyngd i Unionen.

A-laget: Unionens kärna, de som både vill och kan.

TYSKLAND, FRANKRIKE, ÖSTERRIKE, HOLLANDLuxemburg, Belgien, Finland, Irland

B-laget: De som vill, men ännu inte riktigt kan.

Portugal, Spanien, Italien

C-laget: De som kan, men inte vill.

STORBRITTANIEN, DANMARK, SVERIGED-laget: De som ligger sist i Unionen eller först i kön tillmedlemsskap.

Grekland, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien,Estland

E-laget: De som vill, men lär få vänta åtskilliga år påmedlemsskap.

Lettland, Litauen, Slovakien, Rumänien, Bulgarien

FAKTARUTA: Planer och tidtabeller

– effektiva styrmedel, som håller processen igång även när detär som svårast.

Plan & tidtabell för EMU

1 1997: mätåret för kvalificering till EMU.

2 April 1998: beslut vilka länder som klarar kraven.

3 Våren/sommaren 1998: Den europeiska centralbanken upprättas.

4 1 januari 1999: EMU bildas.

5 1999-2002: detaljerad övergångsplan, som slutar med att allaEMU-valutor skall vara utbytta mot euro.

Plan & tidtabell för utvidgningen till Östeuropa

1 Dec 1997: beslut vilka länder som skall inbjudas tillförhandlingar om medlemsskap.

2 Våren 1998: förhandlingarna inleds.

3 Före år 2000: EU skall vikta om rösterna i Rådet.

4 Så snart som möjligt efter år 2000 om mer än fem nya medlemmartas in: Ny regeringskonferens försöker komma fram till enfördjupad reform av institutioner och arbetssätt i Unionen.

5 De ansökarländar som inte kommer med i första vändan skall fåhjälp, och deras framsteg skall utvärderas årligen.