Europamodellen behöver draghjälp

Tillväxten i EMU-blocket blev överraskande stor under årets första kvartal.

Bruttonationalprodukten (BNP) växte med 0,6 procent jämfört med föregående kvartal och med 1,3 procent jämfört med motsvarande period i fjol. Utrikeshandeln fortsätter att visa betryggande överskott.

Även de kortsiktiga konjunktursignalerna pekar mot en vändning. Orderingången till industrin steg i mars med 12,1 procent jämfört med fjolåret och inköpschefsindex för maj landade på 54,7 och ligger därmed klart över gränsen för fortsatt expansion.

Ändå är det svårt att uppbringa den riktiga entusiasmen för EMU-blockets ekonomi på kort sikt.

För det är långt ifrån någon imponerande tillväxt man lyckas prestera, fortfarande ligger regionen allra längst ner i tillväxtligan.

Under årets första kvartal växte exempelvis Japan med 5,4 procent i årstakt, USA med 5,0 procent och det mesta talar för att Statistiska centralbyrån i nästa vecka kommer att redovisa en svensk tillväxt som ligger nära fyra procent.

Problemet för EMU-området är att återhämtningen är så beroende av hur det går för exportindustrin. Och det finns anledning att vara lite skeptisk till en fortsatt snabb återhämtning för industrin.

Världsekonomin tycks vara på väg in i en lugnare fas på grund av åtstramning i Kina och USA samt som en effekt av höga oljepriser.

Dessutom sitter EMU-länderna i en valutapolitisk rävsax, eftersom flertalet asiatiska länder, liksom USA, vill ha lågt värderade valutor. Därför har euron stärkts, trots att tillväxtutsikterna är mörkast i den regionen.

Risken är att den starka valutan också kommer att dämpa eventuella framtida starka konjunktursignaler. En del analytiker tror till och med att euron kan stärkas från dagens 1,22 till 1,40 euro per dollar.

Hushållen är också mycket försiktiga med att spendera. Ett skäl är att arbetslösheten fortsätter att bita sig kvar på en hög nivå. I april var arbetslösheten 9,0 procent och ingen ljusning är i sikte.

Hushållens förväntningar inför framtiden fortsätter också att försämras. Konsumenternas konfidensindikator sjönk i maj till minus 16, från minus 14 i april.

Flertalet länder tycks bryta mot stabilitetspaktens regler om att underskotten i de offentliga finanserna får vara högst tre procent av BNP.

Tyskland och Frankrike, som är de värsta syndarna, har dessutom mer eller mindre öppet deklarerat att de struntar i pakten. Men även om paktens regler skulle skrivas om, så finns det inget utrymme för statsfinansiella stimulanser.

Hjälp från en sänkt ränta tycks också vara avlägsen. Den europeiska centralbanken sätter räntan med inflationen i fokus.

Och eftersom inflationen krupit uppåt under de senaste månaderna verkar en räntesänkning vara långt borta.

Enligt Eurostats snabbindex var inflationen i maj 2,5 procent. Klart över ECB:s mål om två procents inflation.

Hoppet om en ekonomisk återhämtning har dock inte övergett det politiska ledargarnityret, som fortsätter att upprepa mantrat att ekonomin har vänt.

Och om exportindustrin fortsätter uppåt, så kan det bli spridningseffekter till hushåll och investeringar. Loppet är alltså långt ifrån kört.