Fed i okänd terräng

Den som lyssnar på argumenten för nollränta från den amerikanska centralbanken och från den grupp som styr centralbanksräntan, Federal Open Market Committee, FOMC, kan lätt bli mörkrädd.

Det heter kort och gått att allt kommer att bli sämre innan det blir bättre. Det gäller allt från arbetslösheten till tillväxt och huspriser. Kanske, skriver centralbanken, kan en mindre förbättring skymtas vid horisonten mot slutet av nästa år.

Den enda ekonomiska indikator som egentligen blir bättre är inflationstakten som mattats och som kommer att mattas ytterligare.

I ljuset av den framtidsbilden är det lätt att förstå att den amerikanska centralbanken tar till allt krut som den förmår i syfte att få stopp på den tilltagande recessionen.

Men de goda avsikterna med den historiskt låga amerikanska räntenivån får inte skymma det faktum att amerikanerna, nu är ute i okänd terräng. För centralbankschefen Ben Bernanke är nollräntebeslutet lite som att bli landsatt utan karta i en okänd skog.

Problemet är i korthet att ingen vet hur investerare och konsumenter beter sig när räntan är noll. Förhoppningen från de amerikanska myndigheterna är att de ska börja låna pengar igen, nu när kostnaden för att låna pengar är nästan noll. Det skulle stabilisera huspriserna och sätta fart på byggsektorn igen.

Men om det blir på det viset är det naturligtvis ingen som vet.

Konsumenter som har fastnat i skuldfällan kan ha lärt sig en läxa för livet och tagit till sig förre statsministern Göran Perssons uppfattning att ”den som är satt i skuld är icke fri”. För varför ska konsumenter och villaköpare egentligen låna pengar nu när de vet, inte sällan den hårda vägen, att det kommer surt efter. Inom något år eller så kan räntenivåerna börja klättra igen och då kan det plötsligt bli tungt att sitta där med nya stora lån.

´Resultatet kan mycket väl bli det omvända – medborgarna ökar sitt sparande för att parera de dåliga tider som alla nu förstår kommer att utvecklas till något ännu sämre. Det är det som har skett i Japan sedan det landet anträdde sin lågräntepolitik för snart 20 år sedan. Skillnaden är förstås att japanerna, till skillnad från amerikanerna, hade en tradition av att spara en stor del av sin hushållsinkomst redan tidigare.

Nästa okända faktor är hur konsumenterna beter sig när de anar eller till och med vet att inflationen framöver väntas bli negativ – allmänt prisfall – vilket är precis vad centralbanken signalerar kan bli verklighet. Risken är uppenbar att stora inköp, av bilar, diskmaskiner och hus, skjuts på framtiden eftersom det bara blir billigare att vänta. Flyttar tillräckligt många konsumeter fram sina inköp blir det ingen tillväxt.

En tredje faktor, vars framtida betydelse också är okänd, är det faktum att det hårda räntevapnet nu är stendött. En centralbank kan ju inte föranstalta om negativ ränta eftersom kapitalet då hamnar vid sidan av banksystemet. Få är villiga att betala för att sätta in pengar på banken när det är gratis att ha dem i madrassen.

För att ha någonting att locka och hota med flaggar banken nu för en rad mjuka åtgärder som nästa huvudvapen. Det handlar i huvudsak om att köpa och överta skulder från allt från företag till halvstatliga bostadsinstitut. Syftet är förstås att gödsla marknaden med pengar som enligt de planerna ska komma till användning på annat håll.

Men faktum kvarstår, hur en centralbank som är avklädd sitt viktigaste maktmedel ska upprätthålla sin auktoritet är inte klarlagt.