Fina börschanser

När Stockholmsbörsen bottnade och vände upp 10 oktober var det med besked. Efter nio dagar hade Affärsvärldens generalindex stigit 18 procent. En händelse av stor dignitet som sprängde sig in på listan över de fem största niodagarsuppgångarna sedan 1980. Jämförelsen är kittlande. De övriga fyra var nämligen startskottet för de tre långa börsrallyn som inleddes höstarna 1987, 1992 och 1998 och ett kortare våren 1991.

Affärsvärlden har tagit liknelsen ett steg längre. Vi har jämfört de fem senaste stora återhämtningarna och poängsatt dem. Sett i backspegeln hade börsuppgången hösten 1992 allt:

o Börspanik föregick.

o Aktievärderingarna var låga.

o Företagen vände kris till lönsamhet.

o New York-börsen steg.

o Räntorna föll från tvåsiffriga nivåer.

o En 25-procentig kronförsvagning löste kostnadsfällan för exportbolagen.

Slutresultatet blev en sexton månader lång börsuppgång på över 150 procent. Poängsätts varje faktor från 1, mycket negativt för börsen till 5, mycket positivt, får uppgången 29 av 30 möjliga poäng. Dagens börsläge når inte upp till samma höga nivåer.

Masspsykos. Alla större rekyler uppåt de senaste 20 åren har föregåtts av panikslagna placerare som vräkt ut aktier och orsakat kraftiga kursfall. De tre månaderna som föregått bottnarna har kurserna tappat en tredjedel av sina värden. Inför de korta börsuppgångarna våren 1991 och hösten 2001 var kursfallen något mindre.

Läget 2002: Höstens panik var av hög klass och talar för att uppåtrekylen kan bli bestående (5 poäng).

Låga värderingar. Ett utgångsläge med misstro mot företagens förmåga att komma tillbaka till normala vinstnivåer har varit en förutsättning. Tydliga tecken är att direktavkastningen vid bottnarna har legat på historiskt höga 2,5 till 4 procent och att det egna kapitalet har betalats från låga 85 till 178 procent. I samtliga stora uppgångar har placerarna sedan av olika skäl varit beredda att betala allt högre multiplar för företagens vinster, utdelning och eget kapital. Särfallet var 1998 då p/e-talet var mer normala 16 men fram till våren 2000 hade dubblerats.

Läget 2002: Börsens nuvarande värdering av det egna kapitalet på runt 150 procent och en direktavkastning på 2,6 procent är lågt historiskt sett. I förhållande till räntan en av de allra lägsta (5 poäng).

Vinstökningar. Bolagens dagsform är ointressant. De stora uppgångarna har skett både från krislägen, som 1992, och goda vinstår, 1998. Men ska aktierna röra sig måste placerarna tro att lönsamheten kommer att förbättras framöver. Det behöver inte nödvändigtvis förverkligas. Börsrallyna våren 1991 och hösten 2001 drevs på av förväntningar om stigande konjunktur. Något som inte slog in. Ska kursuppgångarna bli långvariga fordras dock att lönsamheten verkligen förbättras. 1998 steg vinsterna till en början men föll sedan tillbaka.

Läget 2002: Företagens lönsamhet på eget kapital är ett par procent under den normala. Affärsvärlden bedömer att den kommer att öka något kommande två år (4 poäng).

Stigande New York-börs. Affärsvärlden skrev något yrvaket efter masspsykosen 1987: “Intressant är att börsraset är relativt väl koordinerat över världen.” Världens ekonomier och finansiella marknader har vävts ihop ytterligare sedan dess. I samtliga större uppgångar på Stockholmsbörsen har stöd kommit från stigande kurser från andra sidan Atlanten.

Läget 2002: USA-börsen är jokern som kommer att hjälpa eller stjälpa börsen framöver (1-5 poäng).

Ränteutvecklingen. I teoriböckerna säger alla värderingsmodeller att höjda räntor betyder lägre kurser. Men i återhämtningsläge har oförändrade eller till och med stigande räntor inte varit ett hinder för uppgång.

Läget 2002: Den närmaste året tror vi på oförändrade långräntor och något läg-re korträntor (3 poäng).

Kronan. Historien slår sönder argumentet att en svensk börsuppgång kräver en vikande krona. Börsen har både under den fasta växelkursregimen fram till 1992 och senare stigit samtidigt som kronan legat still eller stärkts.

Läget 2002: Kronan är undervärderad och kommer att stiga en aning (2 poäng).

Sammanlagt saknas ett par pusselbitar för den perfekta börsuppgången. Men genomgången visar att alla de sex drivkrafterna från 1992 inte behöver samverka för att skapa en stark börs. En oförändrad ränta och stigande krona kan tacklas om alla de övriga fyra faktorerna går i rätt riktning. Poängsumman just nu hamnar på mellan 21 och 25 beroende på vad man tror om USA-börsen. Stiger USA blir uppgången långvarig. Annars riskerar uppgången att bli kort, ungefär som 1991 och 2001.