Finansmarknadensnya superhjältar

För några månader sedan hade vi knappt hört talas om dem. Nu är statliga investeringsfonder, Sovereign Wealth Funds, ett hett samtalsämne på finansmarknaden. Fonderna är i och för sig inget nytt fenomen. De första startades redan på 1950-talet, i syfte att fungera som stötdämpare för de oljeproducerande ländernas ekonomier. Störst är Abu Dhabi Investment Authority med 875 miljarder dollar, motsvarande 5 700 miljarder kronor, i tillgångar. Mest känd är kanske Norges statliga pensionsfond, tidigare kallad Oljefonden.

Det som är nytt är att flera asiatiska tillväxtländer använder delar av handelsöverskotten till att bygga investeringsfonder. Med stabila statsfinanser och liten risk för valutakriser behövs ingen påfyllnad i valutareserverna. Spelare i denna division är bland andra Kina, Korea och Singapore.

Investmentbanken Morgan Stanley uppskattar att fonderna tillsammans har 2 600 miljarder dollar, eller över 17 200 miljarder kronor, att investera. Det motsvarar 2 procent av det globala börsvärdet. Det låter inte mycket, men är ändå mer än summan av alla världens hedgefonder.

Investeringsfonderna växer oerhört snabbt och får allt större betydelse. Stephen Jen, ekonom vid Morgan Stanley, skriver i en rapport att det sammanlagda värdet väntas fyrfaldigas till hisnande 12 000 miljarder dollar år 2015. Med dagens dollarkurs blir det 78 480 miljarder kronor. Redan inom fyra år räknar han med att fonderna är större än de officiella valutareserverna.

Didier Borowski, strateg på franska Socitété Générale, har också tittat närmare på fenomenet investeringsfonder och är övertygad om att fonderna får en större betydelse framöver. Efter förra veckans tradingförlust behöver Socitété Générale kapitaltillskott på motsvarande 52 miljarder kronor. Kanske blir det även i detta fall någon statlig investeringsfond som kommer till undsättning. I takt med att förmögenheterna växer ökar fondernas behov av diversifiering, både geografiskt och genom att sprida investeringarna i olika tillgångsslag. Tidigare placerades de asiatiska valutareserverna nästan uteslutande i amerikanska statspapper. Nu sprids investeringarna

i olika valutor, aktier, räntepapper, private equity, fastigheter och det som brukar kallas strategiska innehav. Det vill säga tillgångar där avkastning inte är huvudskälet till investeringen. Det kan i stället handla om inflytande, att få tillgång till specialkunskaper eller hitta samarbetspartner.

Citigroup, som för ett år sedan var världens största bank, har fått se sitt börsvärde halveras. Efter en förlust på motsvarande 62 miljarder kronor under fjärde kvartalet i fjol är nya friska pengar mer än välkomna. I november investerade Abu Dhabi Investment Authority 50 miljarder kronor och i januari var det dags för en nyemission på runt 80 miljarder, där statliga Singapore Investment Corporations stod för hälften.

Merrill Lynch är en annan av de hårt drabbade investmentbankerna som nyligen fått kapitaltillskott från asiatiska investerare. Efter att ha tagit förluster på motsvarande 127 miljarder kronor relaterat till CDO-instrument och annan exponering mot den amerikanska subprimemarknaden under hösten landade bankens helårsresultat på minus 51 miljarder. I samma veva tillkännagavs en riktad emission på 43 miljarder kronor till bland andra statliga Korea Investment Corporation och Kuwait Investment Authority. Några veckor tidigare köpte Temasek från Singapore aktier för 29 miljarder kronor.

Gary Dugan, chefsförvaltare på Merrill Lynch, räknar med fler strategiska köp från de statliga investeringsfonderna framöver och inte bara i finanssektorn. Han konstaterar att fonderna är en ny typ av institutionella investerare som är här för att stanna. Och även om det höjts en del protektionistiska röster på marknaden är det bara att inse att kapitaltillskotten är väl behövda.

Andra banker som fått stora kapitalinjektioner är Morgan Stanley, med 33 miljarder kronor från Kina, och schweiziska UBS som räddades från konkurs av fonder från Singapore.

Qatar Investment Authority ser sig nu som bäst om efter lämpliga köpkandidater i finans- och byggsektorn i USA och Europa, enligt nyhetsbyrån Reuter. Med innehaven i OMX och Londonbörsen som bas är planen att utveckla den egna kapitalmarknaden.

Didier Borowski menar att fondernas inhopp i bankerna också är ett sätt att försöka stabilisera de finansiella marknaderna. Fonderna inser att en finansiell härdsmälta kan bli mycket farlig för dollarn och därmed för deras egna tillgångar.

I grunden är investeringsfonderna något bra. De är en effekt av allt starkare tillväxtmarknader och ett bevis på kapitalmarknadens pågående globalisering. Men för att bli riktigt välkomna krävs det att fonderna blir mer transparenta. Det stora flertalet är ganska hemliga med både syfte och innehav. Enligt Didier Borowski kommer påtryckningar från tillsynsmyndigheter och investerare göra att fonderna blir mer öppna. Men det dröjer några år innan vi är där.

Samtidigt är köpen av strategiska tillgångar ett känsligt ämne. I USA stoppades Dubais köp av hamnen i New York för några år sedan. Och kinesiska oljejätten CNOOC:s bud på ett kaliforniskt oljebolag mötte samma öde. I Frankrike och Tyskland finns lagar som skyddar nationella intressen mot övertagande. EU håller som bäst på att utreda om det behövs några gemensamma regler.

De svenska storbankerna har inga akuta kapitalbehov. Men om det mot alla odds skulle bli så behöver vi inte vara oroliga för att våra nationalklenoder säljs hur som helst. Det finns inga regler som begränsar utländska investerares ägande i svenska banker eller kreditinstitut. Däremot måste alla som köper 10 procent av kapital eller röster, eller på annat sätt har stort inflytande, godkännas av Finansinspektionen. Sedan krävs förnyad prövning efter hand som ägarandelen ökar. Det är rimligt när svenska staten garanterar upp till 250 000 kronor per kund om banken går i konkurs.

Statliga investeringsfonder var en het fråga även på ekonomitoppmötet i Davos. Och den 5 mars är andra AP-fonden och OMX värdar för en internationell konferens på temat “Impact of the Sovereign Wealth Funds”. Bland talarna finns Gao Xiqing, Chinese Investment Corporation, Bader Al-Sa’ad från Kuwait Investment Authority samt Peter A Kazakevitj och Roman Shiyko från ryska finansdepartementet.