Fler barn i jaktspåren

Intresset för jakt växer bland barn och unga. Enligt Svenska Jägareförbundet har antalet ungdomsmedlemmar fördubblats under de senaste fyra åren, till 15 000 personer. Vad som ligger bakom utvecklingen går det att spekulera kring. Daniel Ligné, riksjaktsvårdskonsulent på förbundets nationella kansli på Öster Malma i Sörmland, har sina teorier.

– Nya målgrupper upptäcker jakten. Vi ser en ökning i storstäderna och starkast växer andelen kvinnor, av Sveriges 300 000 jägare är runt 18 000 kvinnor. När båda föräldrarna delar det här intresset bidrar det till att barnen kommer ut i skogen.

Inom förbundet såg de också att fler barn introducerades efter att Zlatan Ibrahimović hade medverkat i en reklamfilm där han jagar kronhjort. Andra kända personer som ägnar sig åt jakt och som kan ha inspirerat barn och ungdomar är tv-profilen Lotta Lundgren samt artisten Måns Zelmerlöw.

För Daniel Ligné, som växte upp med en far och morfar som jagade, var det naturligt att ta med de egna barnen ut på jakt. Det började när han var pappaledig med sonen Albin.

– Han satt i ryggsäcksstol och vi hade en termos med pulvervälling. Det var häftigt att visa honom det jag själv upplevde som barn. En gång när han var tre år vakade vi på råbock och varje gång han såg en skrek han: ”Titta rådjur!” Så jag åkte till lanthandeln och köpte godisklubbor, tanken var att hinna skjuta innan han fick klubban ur munnen.

Tre–fyra år är en bra ålder att börja i, enligt Daniel Ligné. Då är barnet stort nog att följa med ut på pass och det går att prata om svåra frågor. Men visst, tillägger han, jakt är ett komplicerat ämne.

– Barnen har lärt sig att det är fel att döda, därför är det viktigt att lyssna på deras frågor och förklara allt som händer: varför vi skjuter älgkalven och inte älgkon, till exempel. Och barn är vetgiriga, de förstår mer än man tror.

Nyckeln till att väcka intresset ligger i att utgå från barnens förutsättningar och att välja pedagogiska jaktformer som passar dem. Eftersom barn är såväl frågvisa som rastlösa är det bra med jaktformer där man kan röra sig och prata, till exempel andjakt, grytjakt på grävling eller fällfångst.

– Andjakt och harjakt är kul eftersom man kommer nära och hundarna skäller. Utöver det handlar det om att vara varm och mätt, säger Daniel Ligné.

Sonen Albin har hunnit fylla tolv år och är numera med på älgjakten. Han tycker om att jaga med hund, eftersom det är då det blir som mest spännande.

– Det roligaste med att jaga är att vara ute i naturen, särskilt när det blir ståndskall på älg. Nu skjuter jag på skjutbana och målet är att ta vapenlicens när jag blir gammal nog. Då kanske jag skaffar en egen hund också.

På frågan om det någonsin är obehagligt att se döda djur svarar han:

– Nej, jag har varit med länge och är van. Och vad är det som är så läskigt med ett dött djur egentligen?

I ett samhälle där köttet normalt ligger inplastat i kyldiskar finns det också, hävdar Jägareförbundet, en pedagogisk poäng i att låta barn och ungdomar följa maten hela vägen – från skogen till bordet. Det gäller från jakt, till slakt, till att frysa in kött och laga till det – handlingar som illu­strerar att kött inte alltid behöver komma från fabriker.

Samtidigt lever vi i en tid där danske psykologen Bent Hougaard har myntat begreppet curlingföräldrar för nuvarande föräldrageneration, där innebörden bland annat är att föräldrar vill skydda sina barn till max. Och visst förstår Daniel Ligné att det finns föräldrar som är skeptiska till att barn följer med på jakt.

– Jag begriper att man inte vill att barnen ska se blod. Samtidigt är det kanske det mest naturliga att äta djur man skjutit själv. Vad gäller vapenbiten så ska gevär alltid behandlas med respekt. Det är bra att lära sig tidigt så att det sitter i ryggmärgen. Vad jag vet har vi aldrig haft en incident med barn och vapen, jägare är mycket säkerhetsmedvetna, bland annat genom utbildningen som en jägarexamen kräver.

En väg in i jägarlivet för barn är Svenska Jägareförbundets ungdomsverksamhet. Den har vuxit starkt de senaste åren. Anja Kjellsson är jaktvårds­konsulent vid Svenska Jägareförbundet i Västerbotten och ansvarig för verksamheten.

– Vi jobbar med barn och ungdomar mellan 0 till 25 år. Det är stor skillnad på barn i olika åldrar, så det gäller att basera det man gör på deras erfarenhet. Vi har allt från grundläggande naturkunskap som ”gissa bajset” för barn på förskolan till ungdomsskytte på våra skjutbanor.

Anja Kjellsson säger att förbundets kurser blivit särskilt viktiga för unga som inte har jägare i bekantskapskretsen.

– De som inte har livsstilen med sig kan ändå komma ut i naturen och lära sig att jaga genom oss. Många jaktvårdskretsar anordnar ungdomsläger som alla kan anmäla sig till. Och även om man saknar praktisk kunskap så går det utmärkt att läsa sig till en jägarexamen.