Fondchefen som tröttnat på börsen

Kajsa Lindståhl är inte som alla andra förvaltare. Men hon tillbakavisar uppfattningen att hon skulle haft det förspänt tack vare bakgrund, kontakter och utbildning.

– När jag började i fondbranschen för 16 år sedan var jag väldigt avvikande och kände mig vilsen. Jag tvekade innan jag tog jobbet, eftersom jag tyckte att det kändes främmande att ta hand om andras pengar.

“Morsan”

Hon blev också snabbt “morsan” bland unga manliga kolleger i branschen.

Det var inte särskilt roligt, men jag har haft min erfarenhet och ålder att tacka för mycket. Efter Handelshögskolan fortsatte jag inte som analytiker, utan arbetade många år ute i vanliga företag.

Det är jag glad för.

Kajsa Lindståhl säger sig vara glad över att hon inte längre handlar själv på aktiemarknaden, som drivs allt mer av spelets psykologi och allt mindre av verkligheten. Jämfört med hur det var på 1980-talet är skillnaden påtaglig, anser hon.

– Förr fanns det en rationell anledning till att en aktie steg eller föll med 15 procent på en dag, så är det inte längre. Det är för mycket kortsiktighet, trading och psykologi. Tiden då börsen var en källa till riskkapital känns som bortblåst.

EU-standard

Hon är inte bara styrelseordförande i fondbolaget Banco utan även i FEFSI, den gemensamma organisationen för Europas samlade fondindustri. Den stora uppgiften för organisationen är att, efter många år, äntligen få igenom ett nytt så kallat UCITS-direktiv, som ska etablera en standard för värdepappersfonder inom EU. I bästa fall börjar direktivet gälla år 2003.

Jag förstod att det var ett svårt uppdrag som jag åtog mig, men inte att det skulle vara så här svårt. Med femton olika länder och femton olika åsikter kommer det att ta tid. När amerikanerna bestämmer sig för att ändra på en lag tar det några månader. I EU tar det flera år.

En av vinnarna

Hon pekar på att förseningarna under tiden kan ge de amerikanska fondbolagen möjligheter att ta marknadsandelar i Europa. Banco tillhör de mindre aktörerna på Stockholmsbörsen med en marknadsandel på knappt två procent. Ändå är det just Banco som utpekas som en av vinnarna i spåren av fusionen mellan Föreningsparbanken och SEB:

-Jag tror inte att de spelar så stor roll om det är fyra eller tre banker som dominerar den svenska marknaden. Men visst, några kunder som känner sig missnöjda kommer kanske hamna hos oss.

Vissa anser att det massiva fondsparandet drev upp börskurserna och att det vi ser nu är en punktering av bubblan. Instämmer du?

Nja, hitintills har vi haft ett högre sparande i aktiefonder än i räntefonder och det gynnades naturligtvis av de skattefördelar som fanns i allemansfonderna.

Men jag är inte säker på att det skapade en bubbla. Däremot så pumpades det in likviditet på aktiemarknaden under hösten 1999, vilket till stor del berodde på millenniumskiftet, och det skapade en tillfällig bubbla.

Hur stor är sannolikheten att spararna plockar ut sina pengar ur fonderna och nedgången därmed accelererar?

Människor är väldigt lugna. Men fortsätter nedgången till den nivå att de som har latenta vinster bara har insatsen kvar, så kan det naturligtvis leda till uttag ur fonderna och då kan denna nedgång bli riktigt allvarlig. Men om sparandet är långsiktigt och inte gäller ett näraliggande köp, av till exempel en resa, så kommer folk nog att sitta still, det har vi sett många gånger förr.

Många traditionella aktier på Stockholmsbörsen har inte varit populära bland placerarna på flera år och lider av låga värderingar. Är aktier som Electrolux och SKF helt enkelt döda?

Nej, det tror jag inte. Saker och ting går ju i vågor, men dessa aktier kommer förr eller senare att uppskattas av placerarna igen. Folk kommer ju alltid att behöva kylskåp.

De etiska fonderna får ofta kritik för att de ibland köper aktier i företag som inte alltid är så etiska. Hur ser du på det?

Varje etiskt fond måste sätta sina egna regler. Vi gör på vårt sätt, andra gör på sitt sätt. För att ta ett exempel: enligt våra kriterier är Scandic Hotels ett hotellföretag och inte en barägare som säljer alkohol.

Är fonderna för tama mot börsbolagen? Ni representerar ju trots allt indirekt hundratusentals ägare. Gör ni tillräckligt mycket?

Banco är en liten spelare i det här sammanhanget, men jag tror faktiskt att de större fonderna är mycket mer aktiva än vad de ser ut att vara. Bankernas fonder – som är stora i ägare i ett flertal bolag – agerar nog ganska mycket i det tysta, men det framkommer sällan i media.

Vi har väl inte sett särskilt många förvaltare gå ut i media och kräva att en VD i ett stort börsföretag ska avgå…

Sverige är ju ett litet land och det är klart att det gör att vissa kanske inte vågar agera. Men jag tror också att en anledning till att fonderna inte är mer aktiva – utåt sett – är att de är rädda att de ska skada aktiekursen, för då är det ju andelsägarna som drabbas.

Har det blivit för hysteriskt kring aktiemarknaden under de senaste åren?

Absolut. Överallt, var man än kommer, så pratar ju folk om börsen. Det är inte hälsosamt, man får inte glömma bort att det finns andra viktigare saker som att läsa böcker, leva och vara med familjen.