Fondkommissionärer u.p.a.

Den kallas för “disclaimer”, den harang som återkommer i slutet av analyserna från fondkommissionärerna. Läsaren är säkerligen inte helt obekant med företeelsen.

Först läser man en lång, lång analys av läget för ett börsnoterat företag, en bransch eller hel marknad. Tabellerna är nästan lika många som sidorna. Inte sällan har analytikern en precision på en eller ett par decimaler i beräkningarna. Formuleringarna är tydliga och rekommendationen ofta rungande: Fet-köp! Dyng-sälj! Vrål-behåll!

I slutet av analysen kommer sedan disclaimern eller “skyll inte på mig”-klausulen. Där kan man läsa någonting i stil med följande:

“Informationen i denna analys har hämtats från källor som Dash, Pippin & Dickins (DPD) bedömer som trovärdiga. DPD kan emellertid inte göras ansvarigt för investeringsbeslut som fattas på basis av denna information. DPD garanterar inte heller att källorna är tillförlitliga eller att informationen är fullständig. Våra jurister avråder oss från att medge att de beräkningar vi gjort på basis av materialet är korrekta. Denna analys skall inte tolkas som en uppmaning att köpa de aktier som rekommenderas i analysen. Den skall i och för sig inte heller tolkas som en uppmaning att sälja de aktier som vi avråder från i analysen. Ej heller bör någon investerare (särskilt inte i det juridiskt minerade USA) behålla aktier som i analysen försetts med rekommendationen behåll”.

Den senaste omgången av stämningar mot investmentbankerna i USA har ökat branschens självinsikt. Det avspeglas i disclaimern. Analyserna inleds numera med följande bekännelse (fritt översatt från juridiskan):

“Klienten bör utgå ifrån att Dash, Pippin & Dickens har – eller limmar av bara fan för att få – feta kontrakt med det företag som denna analys handlar om. DPD har vid flera tillfällen de senaste åren begått ödesdigra fel i sin analys av detta företag. DPD vill verkligen inte påstå sig vara det expertföretag som det utger sig för att vara, varken när det gäller analysen av det nu aktuella bolaget eller av andra bolag som kan komma att analyseras framdeles. Dessutom får våra analytiker bonus som beror av hur väl de lyckas lura er med denna och kommande analyser. Fy på oss!”

Fondkommissionärernas morgonbrev till förvaltarna lär numera bestå av två delar: en nyhetsdel på cirka två sidor och en disclaimer på fyra.

Fondkommissionärernas uppriktighet bör dock applåderas. “Om du låter dig luras, så låter du dig luras”, är vad de säger.

Men Valör måste ställa en ordningsfråga: Om man inte kan använda analyserna till någonting, vilken nytta har man då av dem? Och – en kärnfråga – varför i hela fridens frikadeller ska man betala för dem? Skulle du köpa en bil från en tillverkare med “skyll inte på oss”-förbehåll?

“Detta är en Volvo av senaste modell. Vi har byggt bilar rätt länge, men garanterar inte att den fungerar. Vid körning kan hjulen trilla av, ratten lossna och bromsarna upphöra att fungera. Volvo har inget ansvar för följderna. Du kan, till exempel, få tinnitus till följd av missljud i samband med en krasch eller en kollision, eller du och/eller din/dina passagerare kan avlida. Volvo kan inte heller lastas om luftkonditioneringen pajar mellan Ventimiglia och Nice i juli. Eller att värmen slutar fungera en sen fredagskväll i februari någonstans mellan Brunflo och Åre. Skyll inte på oss, alltså. Men köp gärna vår skitprodukt till överpris!”