Full fart utför trappan

De senaste veckorna har det blivit allt mer tydligt att den så efterlängtade internationella konjunkturuppgången är avlägsen. Industrin fortsätter att ha det trögt och konsumenternas humör har sjunkit under senare tid. Därför har trycket successivt ökat på centralbankerna att sätta fart på ekonomierna med hjälp av räntesänkningar. Nu börjar det bli dags för bankerna att leverera.

Först ut av centralbankerna är amerikanska Federal Reserve som ska bestämma om eventuella räntesänkningar i dag onsdag. Frågan är närmast hur lågt den kan tänka sig att gå. Marginalen ner mot nollnivån minskar för varje nytt steg och amerikanerna vill nog ogärna att landets ekonomi i allt för hög grad ska förknippas med den japanska sjukan (nollränta och nolltillväxt).

I morgon torsdag är det så dags för Bank of England respektive den europeiska centralbanken (ECB) att meddela sina räntebeslut. Det finns argument både för och emot räntesänkningar vid just detta tillfälle, men att trenden är nedåtriktad råder det ingen större tvekan om.

Redan vid det förra mötet i Bank of Englands direktion var det tre av nio ledamöterna som förordade en räntesänkning. Nu är frågan om fler ledamöter anslutit sig till sänkarna. Att styrräntan redan i utgångsläget är högre (4,0 procent) än i EMU-blocket (3,25) och USA (1,75) gör det lätt att förorda en räntesänkning. Mot en räntesänkning talar främst de högt uppdrivna bostadspriserna som knappast behöver ytterligare stimulans av lägre räntor.

ECB har varit förvånande motsträvigt till en räntesänkning, ibland med hårresande argument. Exempelvis hävdade Bundesbankchefen och ECB-ledamoten Ernst Welteke att “en europisk räntesänkning riskerar att försenas på grund av politiska påtryckningar”. Att bevisa sitt oberoende genom att hålla en högre ränta än motiverat bidrar knappast till att höja bankens anseende.

Bankens största problem är dock att inflation och penningmängdstillväxt, de två pelare som ska styra bankens räntepolitik, fortsätter att ligga över centralbankens mål. Men om bankens ledamöter väljer att höja blicken och även tar hänsyn till de allt svagare konjunktursignalerna i EMU-blocket så ligger en sänkning nära till hands. Ännu har ingen av ECB:s företrädare signalerat något om en räntesänkning men banken har gjort sig känd för att kunna ändra sig med kort varsel. Låt oss därför hoppas att förnuftet segrar och att banken redan nu väljer att ta ett första steg på räntetrappan.

För den svenska riksbanken är situationen ännu något mer komplicerad. Mot en räntesänkning talar låg arbetslöshet och oro kring lönebildningen.

För en räntesänkning talar först och främst att riksbankens egna prognoser pekar mot en inflation under två procent de kommande åren. Om ECB och Bank of England sänker sina styrräntor kommer ränteskillnaden mellan Sverige och övriga Europa att öka ytterligare. Det är svårt att motivera en sådan ränteskillnad utan ett tydligare inflationshot. Grundtipset är därför att riksbanken tar rygg på ECB. Om Västeuropa sänker så följer riksbanken efter.