Glöm inte risken

Tabellverket i förra veckans Tema 500 fonder innehöllnyckeltalet Sharpekvot 4 år i kolumn 18.

Ett exempel för att förklara Sharpekvoter finns i diagrammethärintill, som är ritat med hjälp av avkastning och risk förNordenfonderna (se förra veckan sidan 48).

Poängen med Sharpekvoter är att det är bättre ju mer avkastningman får per risk (genom att belåna en investering med låg riskoch hög Sharpekvot, kan man få högre avkastning än med allahögriskinvesteringar som har lägre Sharpekvot).

De flesta Nordenfonder har de senaste fyra åren givit ungefärsamma avkastning och risktagande som index. Men två fondersticker ut.

Aragon Nordic har lyckats något bättre än index (27 procentavkastning per år mot 25 procent för index). Men risktagandet ärbetydligt högre än index (19 istället för 12), så Aragonsförvaltare har faktiskt misslyckats.

Odin Norden har också haft högre risktagande än övriga fonder desenaste fyra åren (volatilitet 16) men avkastningen har varitextremt bra, hela 56 procent per år (det var främst 1993 somOdin var osannolikt framgångsrik). Därmed har Odin Norden hela 2,83 i Sharpekvot, vilket bara överträffas av ett par svenskasmåbolagsfonder.

Varifrån kommer då detta sätt att mäta fonders prestationer? År1966 skrev amerikanen William Sharpe en artikel som bygger påtre grundläggande insikter: (1) den i förväg förväntadeavkastningen är högre ju större risken är att förlora insatsen,vilket beror på att flertalet kapitalägare ogillar risktagande,(2) placeraren kan öka sitt risktagande (och därmed sinförväntade avkastning) genom att belåna sina aktier och köpafler – eller minska sitt risktagande genom att sälja aktier ochköpa en (nominellt sett) riskfri statsobligation, (3) enaktieportfölj kan ha dramatiskt olika risknivå även när aktiernaär obelånade, vilket beror på att börsföretagen skiljer sigkraftigt när det gäller soliditet, diversifiering. samtkänslighet för externa faktorer som konjunktur, räntor, skatter,politiska beslut, med mera.

Därför är det teoretiskt korrekt att justera riskpremien(avkastningen minus den riskfria räntan, den extra avkastningförvaltaren har åstadkommit genom att ta risk) för den risk somtagits. Sharpekvoten är helt enkelt riskpremien dividerat medrisken. En högre kvot innebär mer extra avkastning per riskenhet.

Sharpekvoten beräknad på historiska data är det teoretisktkorrekta sättet att utvärdera en förvaltare som har haft hand omnågons hela förmögenhet. Om förvaltaren bara skött en mindredelportfölj eller om man vill försöka spå framtiden så finnsandra metoder.

Affärsvärlden har valt en annan typ av riskjustering (se afv38/96, PP sidan 11). Det beror på att Sharpekvoten tyvärr ärmeningslös när avkastningen under mätperioden visar sig ha varitlägre än den riskfria räntan.