Gör dig inte dummare än du förmodlingen redan är
Beslut fattade ”på magkänsla” leder ofta rätt. Snabbt, ibland på ren instinkt, bildar vi oss en uppfattning om en person, en miljö, ett erbjudande. Tilldragande eller frånstötande? Bra eller dåligt för oss? Magkänslan bygger på stereotyper, bekanta faror och lättkalkylerade vinster. Evolutionärt har det varit en vinnande beslutsprocess. Det är ju en dålig strategi att grubbla över savannens ekologi i den stund lejonet anfaller. Men magkänslan är en usel vägvisare när det handlar om sannolikheter och stora antal och komplexa framtidsscenarier. Alltså s��nt som politiken handlar om. Vår ”savannhjärna” trampar i den ena tankefällan efter den andra.
Vår egen internationella professorsstjärna Hans Roslings inhopp i flyktingdebatten illustrerar fint ett av våra kognitiva funktionshinder: haloeffekten. Den som vunnit auktoritet eller popularitet på ett område, vinner inflytande även inom andra, okopplade områden. Roslings upphöjdhet som folkhälsoexpert spillde så att säga över på hans flyktinganalyser och gjorde honom till auktoritet när hela Sverige skramlade. Vissa av hans uttalanden tolkades sedan som stöd för tanken att vi ska hjälpa i närområdena, snarare än genom flyktingmottagning på hemmaplan. Då gick en bävning genom bloggosfären. Detta lät ju misstänkt likt SD-politik! Utan Roslings halo, hade hans åsikter aldrig fått världsfrälsarstatus. Och vi hade kunnat förhålla oss mer avspänt till dem.
Haloeffekten är för övrigt också ett argument mot brainstorming och beslutsfattande i stormöten. Den populäres åsikter får för stor vikt, medan enslingens bidrag negligeras (en negativ haloeffekt). Vad som sägs, skyms av vem som säger det.
En annan tankefälla handlar om beslutets inramning. Ta följande två frågor, som har ställts i psykologiska experiment: 1: Bör operationen genomföras om dödligheten är 10 procent? 2: Bör operationen genomföras om överlevnadschansen är 90 procent? Svaret blir alltid mer positivt på fråga 2, trots att den i sak är identisk med fråga 1. Även högutbildade medicinstudenter går i denna fälla. Hur man ramar in och formulerar en problemställning, styr alltså i hög grad beslutet.
I debatten om vad Sverige kan och bör göra åt flyktingkatastrofen vill den liberala sidan spela ner samhällspåfrestningen, bland annat genom att påpeka att Sverige bara tar emot en rännil av världens alla flyktingar. Vilket i sak är helt korrekt. Den restriktiva sidan vill tvärtom spela upp påfrestningarna på samhället. Sverige jämförs med övriga Europa och man konstaterar att vi tar emot betydligt fler flyktingar än grannarna – också det faktamässigt oantastligt.
Att ”rama in” ett problem på ett fiffigt sätt är centralt för all världens spinndoktorer. I deras jobb ingår också att förmedla slagkraftiga bilder, för att utnyttja den tankefälla som handlar om tillgänglighet. Begreppet syftar här på vår förmåga att ”få tillgång” till inre, känslomässigt laddade bilder av en problemställning. Dessa bilder slår ofta ut en mer ändamålsenlig men komplex bedömning av faror, sannolikheter, målkonflikter, följdeffekter, vinster och förluster. Redan innan Alan Kurdi fotograferades drunknad på en turkisk strand, var döden på Medelhavet väl dokumenterad, beskriven i hundratals tv-reportage och artiklar. Men bilden på treåringen träffade opinionen stenhårt i magtrakten, och stödet för flyktingmottagning ökade dramatiskt, i alla fall kortsiktigt.
En sista vanlig tankefälla är vår fäbless för att urskilja mönster och orsakssamband även där sådana kanske inte finns. Det blev till exempel en sanning att Anders Borg räddades oss från finanskrisen. Men vem kan i dag redogöra för hur detta i så fall gick till? Vet vi säkert att inte en chimpans också skulle ha klarat skivan?
Följden blev att Borg fick en halo, som hjälpte alliansen att vinna valet 2010. Så kan det gå. Ge akt på tankefällorna. Eller annorlunda uttryckt: Gör dig inte dummare än du förmodligen redan är.
En guldgruva för tänkare
Daniel Kahnemans bok Thinking, Fast and Slow (finns också på svenska) är en guldgruva för alla som vill läsa mer om tankefällor. Idag 81-årige Kahneman, som vann ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2002, har i många decennier varit världsledande i att både forska kring och förklara hjärnans irrvägar och kortslutningar. Läs och bli klokare. Och kanske framför allt: bli mer ödmjuk.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.