Gör Johansson en Electrolux?

Att internrekryterade Jan Åström får sparken efter sex år som vd för SCA är inte förvånande. Möjligen är det förvånande att det har dröjt så länge. Aktien har varit en zombie på börsen. En förklaring till dröjsmålet har möjligen varit att ordförande Sverker Martin-Löf inte har kunnat göra sig av med Jan Åström utan en viss prestigeförlust.

Att Jan Johansson, populär vd för Boliden, tar uppdraget som vd för SCA öppnar för att det nu faktiskt kan komma att hända något. Jan Johansson lär inte ha accepterat posten utan att få någon form av försäkran på att han har fria händer att vidta åtgärder. Hade Jan Åströms efterträdare varit ytterligare en i raden av internrekryterade SCA-chefer hade det varit en annan sak. För en externt rekryterad vd är det ingen prestigeförlust att faktiskt genomföra någon av dessa strukturförändringar som genom åren föreslagits, men som alltid, vänligt men bestämt, tillbakavisats. Till exempel knoppa av hygienverksamheten, som nu står för hälften av SCA:s omsättning, och dela ut den till aktieägarna.

Finns det något annat som talar för att en förändring av strategin närmar sig?

ª Pressen från hedgefonder avtar inte, snarare tvärtom. En styckning av SCA, möjligen i kombination med utskiftning av överskottskapital, sägs vara Christer Gardells våta dröm, efter hans misslyckande för några år sedan i styrelsen när han var Custos representant.

ª Sverker Martin-Löf har inte många år kvar som ordförande för SCA. Han är visserligen bara 64 år och har några år kvar till 70 år, den ålder då männen inom Industrivärden brukar gå i pension. Men om bara två år når Tom Hedelius den åldersgränsen och då blir ordförandeposten i Indus trivärden ledig. Den skulle passa Sverker Martin-Löf.

Men vill Sverker Martin-Löf verkligen lämna över ett SCA som har stämpeln av underpresterande konglomerat? Och låta efterföljaren göra de stora strukturella och värdehöjande förändringarna?

– Vi har en bra struktur, men allt kan hända, sade Sverker Martin-Löf på den hastigt sammankallade presskonferensen i måndags.

– I dag är vi glada att vi har råvaran kvar i form av skogen, vi skulle gärna ha haft lite mer energi också. Men hälften av vår omsättning kommer från hygienprodukter, vi har flyttat oss allt närmare den delen och den resan fortsätter, sade han.

Att SCA är ett konsumentbolag, och borde värderas därefter, är ett budskap som bolaget basunerat ut i åratal. Men utan någon vidare framgång.

Möjligen för att bolaget faktiskt inte självt ser sig som ett konsumentföretag. På frågan hur stor del i vd-bytet som den stagnerande aktiekursen haft, svarade Sverker Martin-Löf att aktien utvecklats på samma sätt som konkurrenterna. Då kan det knappast ha varit konsumentbolag, exempelvis Electrolux, han tänkte på.

Men låt oss göra det lilla tankeexperimentet. Hans Stråberg blev vd för Electrolux nästan exakt samtidigt som Jan Åström tog över på SCA. Sedan dess har Electrolux stigit 120 procent och delat ut Husqvarna. SCA har gått upp 3 procent. Börsen har samtidigt klättrat 75 procent.

Husqvarnaupplägget skulle mycket väl kunna fungera för SCA:s hygienverksamhet. Hygien har en spridd verksamhet, geografiskt och produktmässigt. Kunderna finns också inom flera olika segment. Blöjor och personliga hygienprodukter säljs både i form av egna varumärken och i form av kedjornas egna produkter, så kallade private label. Samtidigt är den institutionella sidan, som sjukhus och storkök, viktiga kunder för tissue-verksamheten, det vill säga pappershanddukar och toalettpapper.
Trots Sverker Martin-Löfs förkärlek för skogen, och att Jan Johansson jobbat inom

SCA:s skogliga verksamhet i ungdomen, ska man nog inte heller utesluta en särnotering av skogen på sikt. Skogstillgångarna värderas till 18 miljarder av SCA, men enligt bedömare är de värda betydligt mer.

Förhoppningsvis sätter inte Fredrik Lundberg, Industrivärdens största ägare, käppar i hjulet för en förändring av SCA:s struktur. Men att hoppas på att han ger efter för det som många kallar drömaffären i skogssektorn, en sammanslagning av tryckpappersverksamheterna i SCA och Lundbergdominerade Holmen, är kanske att hoppas på för mycket.

En sak är klar, ett nytt och antagligen mycket spännande kapitel i svensk skogsindustri har just inletts.