Graninge – orimligt överhettad

Målningar med motiv från Ångermanälvens forsar om våren pryder ett annars kalt konferensrum hos Graninge, börsens enda kraftbolag. Men i verkligheten är ju vattenståndet i de norrländska kraftverksdammarna rekordlågt. Knappheten på el är en förklaring till kursexplosionen för Graninge-aktien.

Aktien handlas i mitten av januari till rekordnivåer kring 205-210 kronor, jämfört med 150-160 kronor i oktober, en värdering på cirka 25 gånger årsvinsten.

Det är exceptionellt. Uppgången sker dock mot bakgrund av de priser som betalas internationellt för elproduktions- och eldistributionsföretag och som vd Lars Enslöf betecknar som »fabulösa«. Bakom pristrycket ligger franska Electricité de France (EDF) och tyska E.ON och RWE och deras förvärvskampanjer utomlands.

Trots detta är kursuppgången slående, särskilt mot bakgrund av att Graninges resultat ser ut att bli sämre år 2002 än året innan. Under årets första nio månader föll vinsten med nio procent till 472 miljoner kronor. Huvudförklaringen är att vattenkraftsproduktionen bara blev 2,2 terawattimmar jämfört med 2,9 samma period året innan på grund av den torra sommaren.

Graninge är välskött, inte tal om annat. Bolaget var först ut av alla och började köpa distributionsnät, inte minst i Stockholmsregionen, redan 1990-1991. Nätbolagen är lokala monopol och resultatet för det expansiva Graninge Nät ökade under årets första tre kvartal med hela 42 procent (med fyra procent för jämförbara enheter).

Driftskostnaderna är låga jämfört med de för motsvarande rörelser i Vattenfall och Fortum, vilket ger fin lönsamhet.

Graninges vattenkraftverk är i praktiken avskrivna vilket gör att bolaget kan leva både med låga och höga elpriser. Regnar det mycket, kan bolaget sälja mer men ändå ha lönsamhet. Regnar det lite stiger priset på kraften.

Men Graninge producerar bara drygt hälften av den kraft bolaget säljer. Resten köps in. Varje affär terminssäkras under hela kontraktstiden, vilket innebär att vinterns prischock på råkraft inte drabbat bolaget nämnvärt. Å andra sidan har bolaget inte heller kunnat dra nytta av det högre marknadspriset som till exempel Vattenfall.

Varför har då kursen gått i taket? En faktor är knapphetsprissättning. Sedan Gullspång och Sydkraft köpts upp av det som i dag är Fortum respektive E.ON är Graninge börsens enda kraftbolag.

En annan faktor är att placerare spekulerar i ägarförändringar. Rykten får snabbt genomslag eftersom andelen omsättningsbara aktier är extremt liten och handeln är tunn. Nästan hela aktie-stocken ligger sedan 1996 på fasta händer, i EDF och E.ON med 36 procent vardera. EDF kontrollerar bolaget tack vare ett ägaravtal med grundarfamiljen Nordin-Rudbeck.

De enda köpare som, åtminstone i teorin, skulle kunna räkna hem en affär på dagens kursnivåer är ett kraftföretag som har mycket lång investeringshorisont. EDF och E.ON är tänkbara köpare.

Men vem skulle sälja? Det förekommer då och då uppgifter om att statsägda EDF skulle vilja kliva av. Det är dock inte troligt. EDF ska privatiseras och är under hård press att öppna den franska hemmamarknaden för konkurrens. Men det innebär inte att bolaget behöver frigöra pengar, snarare tvärtom. EDF fortsätter till exempel att expandera på de brittiska och tyska marknaderna. Inte heller E.ON har anledning att sälja.

Hur är det då med ägarfamiljen? De kanske säljer nu, men det kan lika gärna dröja många år innan de gör det och det är meningslöst att använda sådana gissningar som grund för en placeringsstrategi. Familjen har uttalat sin ambition att kvarstå som långsiktiga ägare.

Elpriserna lär fortsätta att ligga högt under kommande månader. Även på sikt pekar utvecklingen på att elen kommer att vara dyr, på grund av att det lagts ner så många kraftverk sedan avregleringen. Men likväl är Graningeaktien på tok för dyr.