Grund värdegrund

Att regeringen har fått en knackig start behöver vi inte orda om. Men varför har det gått så snett så fort? Jag ska här pröva tanken att en viss politisk stil har lagt grunden till eländet. Det är en stil vi avläser i Gustav Fridolins infantiliserande youtube-video till Sveriges lärare, i Alice Bah Kunkes innehållslösa intervjusvar och i iakttagelsen att partiledare och statsråd fyller en halv Prideparad – men inte gör det modigare valet att gå kippavandring.

Det är också en stil som skymmer mål­konflikter och besvärliga prioriteringar, men prålar med identitetspolitiska markörer och god vilja i alla riktningar. Tja, nästan alla riktingar, stilen definieras delvis genom sina fiendebilder, som rasister och klimateffektsförnekare.

Det är en stil som färgar hela det politiska landskapet sedan länge, men mest vänstern. Säkert delvis beroende på det starka jämlikhetsideal som kan försvåra hårdhänta prioriteringar. Plus stränga twitterkommissarier.

Det är en stil som tvingar sig på den bäste. I valrörelsen pratade Stefan Löfven, skuren ur ­renaste Metall, identitetspolitik några gånger. Det var som att höra en kamel jojka. Ljud kommer, men illa låter det.

Hur uppkom då denna stil? Den tidigare borgerliga ledarskribenten, numera frilansdebattören Marika Formgren, har satt upp motsatsparet värdegrundsdemokrati/åsiktsfrihetsdemokrati. Den senare bejakar en fri debatt. I den förra kommer samhällseliten överens om gränser för den offentliga debatten. Gränserna är ibland generösa, som i betygsfrågan, ibland snäva. Det finns exempelvis inga erkända samhällsdebattörer som inte ställer sig positiva till feminism och invandring. Formgren själv klampade för övrigt fel i de frågorna och fick sparken.

Ordet värdegrund är här extra intressant. Det förekommer första gången svensk press i Dagens Nyheter i december 1991. Det senaste åren har användningen exploderat. 2008 fanns ordet i över 1000 artiklar, 2013 i minst dubbelt så många. I myndighets- och företagsvärlden har alla en värdegrund numera: ”Värdegrundsarbetet sker överallt och hela tiden” (Skolverket). En industri av värdegrundskonsulter har vuxit fram, vilkas arbete det är att mot faktura berätta för chefer och anställda att de är korkade och använder språket fel. Till exempel ska man inte ”jaga vinst”. Man ska ”addera värde”.

Värdegrund är ett smurford. Det kan betyda vad som helst – och därigenom förtrycka vem som helst. Ingen lyssnar ju på den med felaktig värdegrund.

På den gamla onda tiden var reglerna för mänsklig samlevnad inte krångligare än att de kunde sammanfattas i tio Guds bud; plus lite finlir som bordsskick. Idén härskade att en människas karaktär kunde utläsas av hennes gärningar. Man var tvungen att bevisa sig: på slagfältet, i verkstaden, på akademin. Mänskliga och maktmässiga relationer formades av verkliga händelser i den verkliga världen med verkliga konsekvenser. På den politiska arenan stod striden om reella resurser: kapital och arbete i dragkamp om ­mervärdet, laissez-faire mot folkhemstanke med utbyggnad av offentlig välfärd.

Men i den sköna, nya värdegrundsvärlden utspelar sig konflikterna inte längre i verkligheten utan i språket och symbolvärlden. Invandrares bristande integration stavas rasism, bristande kvinnorepresentation beror på sexism, Afrikas underutveckling på kolonialism. Mer komplexa, verklighetsbaserade förklaringar sjunker i värde, för dem kan man inte slå motståndaren i huvudet med. ­Konsekvensen är ett politiskt språk präglat av å ena sidan riskminimering och välvilja tömd på innehåll, å andra sidan grälsjuka attacker i skitsaker, som stereotypa kineser på godis­förpackningar.

Säga vad man vill om Reinfeldt/Borg – de hade i alla fall sina evidensbaserade sifferserier och ibland stränga regelverk för resursfördelning. Medan vänstern har sprungit på värdegrundsseminarier och blivit självgod språkpolis. Inte undra på att handlaget med en motspänstig verklighet har visat sig så dåligt nu när man väl har fått makten. Och inte gjorde Löfven det lättare för sig genom själva regeringsbildningen, där områdesspecifik kompetens och erfarenhet haft unikt låg vikt. Trots det eviga tjatet om betydelsen av utbildning.

Men det blir höga mångfaldspoäng. Och värdegrunden är säkert förstklassig.

Romson på grund.

Här ett annat lite gammeldags motto: Lev som du lär. Åsa Romson är troligen värdegrundscertifierad från topp till tå. Men mer imponerade hade vi blivit om hon följt vanliga enkla miljöregler i hanteringen av sin båt.