Heikensten gasar på

Både den europeiska centralbanken (ECB) och den svenska riksbanken valde att göra ganska drastiska räntesänkningar i förra veckan. De frångick det normala 0,25-procentsduttandet och drämde till med 0,5 procent, i ECB:s fall ner till 2,0 procent och för riksbankens del till 3,0 procent.

Det betyder inte att det är slut med räntesänkningarna. ECB står inför ett reellt hot om deflation som måste undanröjas. Men banken är beryktad för sin senfärdighet, så risken är stor att den väntar med att ingripa tills krisen hunnit slå ut i full blom. Dessutom begränsar den redan låga räntan handlingsutrymmet.

Det finns alla skäl att tro att den svenska riksbanken kommer att agera snabbare, eftersom det här hemma finns mer kvar att sänka. Argumenten för ytterligare räntesänkningar kommer knappast heller att tryta, eftersom det mesta tyder på att konjunkturen kommer att försvagas ytterligare.

Det absolut starkaste argumentet som Affärsvärlden kan hitta är den stigande arbetslösheten. Förra veckans uppgift från Ams visade att den hittills i år stigit med 0,9 procent jämfört med fjolåret. Den trenden kommer att fortsätta och i augusti kommer den öppna arbetslösheten att ligga runt sex procent. Det kommer att sätta ordentlig press på riksbanken att agera.

Dessutom kommer inflationen att falla kraftigt under de närmaste månaderna. Och när inflationen faller samtidigt som arbetslösheten stiger kommer det externa trycket på riksbankens ledamöter att bli enormt.

Med svag konjunktur och stigande arbetslöshet blir det dessutom svårt för riksbanken att motivera en ränteskillnad på en procentenhet mot ECB. Det är ju i just det här ekonomiska läget vi ska utnyttja vår tidigare högre ränta som hållit tillbaka tillväxttakten för att nu kunna bibehålla farten i ekonomin i ett svårare ekonomiskt läge. Att agera på något annat sätt vore direkt intellektuellt ohederligt av riksbanken.

Banken har dessutom redan börjat förbereda för nästa steg nedåt i räntetrappan. Vid förra veckans presskonferens påpekade direktionsledamöterna att den prognos de presenterade var relativt optimistisk. Risken för en svagare utveckling sades vara överhängande.

Men visst finns det en chans att världskonjunkturen stabiliseras, vilket i så fall skulle sätta fart på de långa räntorna. Sannolikheten för att vi skulle få se höjda styrräntor på den här sidan årsskiftet måste nog ändå betecknas som obefintlig. Sannolikheten för att det inte blir ytterligare sänkningar ligger inte över 10 procent.

Men alla kan ha fel. Undertecknad propagerade till exempel för höjda styrräntor förra våren i samband med att Urban Bäckström aviserade sin avgång. Rodnaden på kinderna har ännu inte lagt sig.
Men sammantaget blir ändå bedömningen att det finns flera steg kvar på räntetrappan. En svensk styrränta på nedåt två procent till julhandeln känns långt ifrån orimlig.