Historien talar för en maklig börs

Sticker vi ut hakan för mycket om vi säger att året som kommer inte blir ett särskilt starkt år på börsen? Kanske. Men Affärsvärldens årliga sifferfiske i tidningens 107 år av börsstatistik visar som vanligt på både positiva och negativa möjligheter. Tyngdpunkten ligger dock den här gången, precis som inför året som snart är till ända, på att den som hoppas på en börsåterhämtning nästa år löper en relativt stor risk att bli besviken.

Men som alltid. Inget är svart eller vitt, särskilt inte i studier av något så påpassat som börsutvecklingen.

Det roliga först. Visserligen ser Affärsvärldens generalindex när den här tidningen pressläggs ut att landa på några procentenheter under noll. Men 2007 års börsutfall tillhör ovanligheterna: Börsen har stått stilla, eller nästan stilla, vid bara 18 tillfällen genom åren.

I stället är det uppgång som är normaltillståndet för börsen. Under cirka 60 procent av tillfällena under de senaste 107 åren har kurserna stigit med 5 procent eller mer. Och det vanligaste är att kurserna stiger rejält, med mer än 15 procent, precis som vi såg under de fyra feta åren 2003-2006. Då var det aldrig fråga om lägre ökningar än cirka 20 procent. Sådana superår har börsen skådat vid 41 tillfällen.

Statistiskt sett faller börsen bara vart tredje år, och de riktigt dåliga åren på börsen, när kurserna faller mer än 15 procent, är lätt räknade. Sådana tokras har bara inträffat under 15 av åren och var betydligt vanligare i början på förra seklet än under dess senare hälft. Det här decenniets kvot av usla börsår kan, med de tre starka minustalen åren 2000-2002, redan sägas vara uppfylld. 2008 blir alltså, för den som tror på sannolikhetskalkyler, lika lite som 2007 något genomklappningens år.

Men betyder det att börsen blir stark i stället?

Troligen inte. För att förstå resonemanget gäller det att acceptera elementa i börspsykologi. Hit hör det faktum att det efter sol inte kommer regn utan tvärtom mer sol. Och omvänt: Efter regn, eller som i det här fallet börsnedgångar, kommer mer regn i form av fler börsnedgångar. Efter mediokra år, som 2007, är det vanligaste utfallet ytterligare mediokra år eller till och med nedgångar. Börsår som kännetecknats av kursutvecklingar kring noll (från minus 5 till plus 5 procent) har i åtta fall av 17 följts av kursuppgångar på mer än tio procent. Vid bara fem tillfällen har index orkat klättra med mer än 20 procent. Senast skedde det 1993 efter bank- och valutakrisåret 1992.

Men Stockholmsbörsen har ju under 2000-talet kännetecknats av flera starka år på börsen, följda av 2007, som skulle kunna ses som ett mellanår. Kan inte årets utfall vara just en mellanperiod mellan två starka perioder?

Den som stöder sig på tidigare starka år följda av år med nolltillväxt på börsen finner inget sådant samband. Tvärtom. 1958-1959 var starka år som följdes av ett nollår 1960. Året därpå blev också svagt.

Samma sak hände efter de starka åren 1971-1972. 1973 blev ett nolltillväxtår som sedan följdes av ytterligare ett. Några exempel på motsatsen finns faktiskt inte.

Dystra utsikter inför nästa år, alltså? Nåja. Den här sifferhanteringen ska inte tas för mer än vad den är: en lek med siffror. Det vanligaste utfallet är trots allt ett plus. Och snittet under senaste 107 åren ligger på plus 10 procent årligen. Utdelningarna oräknade. Men under 2008 orkar vi – statistiskt sett – inte dit.Goda år överväger Utfall AFGX, Stockholmsbörsen 1901-2007 Antal börsår med olika utfall: <-15% <-5% Kring 0 >5% >15% 15 12 18 20 41