Hos henne kan vd gråta ut
“I slutänden hade jag ont i magen hela tiden. Inför en dragning för styrelsen. Inför att möta er journalister på presskonferensen om kvartalsrapporterna och för att se hur analytikernas förväntningar kablades ut på nyhetsbyråerna några dagar före rapporten och veta att jag inte skulle kunna möta dem.”
Så beskriver en före detta börs-vd den sista tiden före sin sorti, efter att tre gånger ha försäkrat sig om att slippa träda fram med namn. Att få någon av alla de vd:ar som fallit offer i vd-karusellen, som fått avsked på grått papper eller som valt att hoppa av själva för att de inte orkar med det allt hårdare trycket, att berätta sina historier offentligt är näst intill omöjligt.
– Att gråta ut i medierna har väl aldrig hjälpt någon framåt, som en av dem själva uttrycker det.
Men en som fått höra deras historier är Britta Rylander, konsult i chefsutveckling, som i egna företaget Rylander Executive sedan 1989 arbetat som samtalspartner och bollplank för många av börsens vd:ar och toppchefer.
– Det mest slående i deras berättelser är den osäkerhet de lever med, säger hon. De VD:ar som fortfarande är aktiva är osäkra på hur länge de får vara kvar, om de presterar tillräckligt bra och vad som händer om de inte gör det. De som inte är aktiva är osäkra på om de överhuvudtaget kommer att få ett nytt jobb och pendlar mellan hopp och förtvivlan.
För börsbolagscheferna är orosfaktorerna fler idag än någonsin tidigare. Ökat tryck från medier, aktieanalytiker, ägare och styrelser resulterar ofta i konflikter med privatlivet och oro för konkreta hot som kidnappning, inte minst efter dramat nyligen när en direktörsson i Stockholm kidnappades.
– En sådan händelse aktualiserar alltid oro. Dagens toppchefer är utsatta både mentalt och fysiskt och i kombination med att vd-jobbet är ett ensamt yrke har många det väldigt tufft. Oro är inte precis något som främjar prestation, säger Britta Rylander.
“Passa på att vara egoistisk”
De chefer som befinner sig mellan jobb har ofta blivit över när företag sålts, fusionerats eller efter en maktkamp i företaget:
– Att förlora jobbet i en sådan förändring upplevs alltid som ett misslyckande, oavsett hur mycket framgång man än har bakom sig.
Vägen tillbaka går, enligt hennes program, via individuella samtal en till två gånger i veckan tills klienterna fått nytt jobb eller klarar sig på egen hand.
– Vad jag ger för råd? Till dem som fortfarande arbetar; att försöka sätta gränser även om det är svårt. Till dem som förlorat sina jobb; att inget är för evigt och att det finns en väg tillbaka, för det gör det faktiskt alltid. Och att de ska passa på att vara egoistiska, vilket är något man inte kan vara när man har som jobb att tillfredsställa alla andra.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.