Husen som glömdes

Även de mest inbitna optimisterna kan nog hålla med om att läget på aktiemarknaden det senaste året blivit alltmer euforiskt, framför allt i USA och i synnerhet vad gäller spekulativa aktier av förhoppningskaraktär. Medan börsen ångar på drar mer skeptiskt lagda parallell efter parallell med tidigare börstoppar. Som med börstoppen 2000.

Nasdaq-indexet toppade i mars det året, medan det bredare S&P 500-indexet toppade först i oktober. Är det samma sak vi ser nu? Nasdaq toppade den 5 mars i år och är ner 6,5 procent. S&P 500 toppade 2 april och är bara ner 1,5 procent. Investerarna har alltså börjat lämna de mest upphaussade bolagen till förmån för mer stabila. Samma tendens märks på Stockholmsbörsen där bolag som Kinnevik och Arcam är ner rejält från toppnivåerna.

Okej, en pusselbit på plats. Men vad ska få hela börsen på fall? kan man fråga sig. Listan på hot börjar bli ganska tröttsam.

Mest aktuellt är givetvis Ryssland. I veckor har folk talat om liknelserna med upptakten till andra världskriget, men ingen seriös person vill ju förutspå ett tredje världskrig. Men så äntligen. Ukrainas premiärminister Arsenij Jatsenjuk gick ut och varnade. Citatrubriken var given och den spreds som en löpeld. Ingen klickjagande sajt ville vara utan en sådan storsäljare. Men nej, jag tänker inte baissa börsen på tredje världskrigstemat.

Ett orosmoln av helt andra orsaker är gamle vapendragaren och BRIC-brodern Kina. Världen har i flera år förundrats över takten i landets industrialisering, den oöverträffade byggboomen och kreditfesten. När kommer notan? Nu? Nähä, men nu? Okej då, men nu då? Så har det låtit i några år, men Kina har bara tuffat på. Tills nu? Nja, marknaden blev lättad över de 7,4 procent Kinas ekonomi växte med under första kvartalet. Men glöm inte att Kinas nuvarande premiärminister, Li Keqiang, redan 2010 talade skämtsamt om BNP-siffran som en hittepå-siffra. Jag är fortfarande orolig.

I ett läge där varken kriget bryter ut eller Kinas ekonomi kraschar kan vi nog ändå förlita oss på att det självspäkande euroområdet får de finansiella marknaderna att darra till igen. Deflation tycks vara orosmolnet du jour. Men nu räknar allt fler bedömare med att Draghi ska dra i gång tryckpressen på allvar. Det får det att vattnas i munnen på investmentbankernas strateger. Nu vankas börsfest!

Så vad har vi kvar då? Iran? Nordkorea? Nej, nu börjar det bli väl långsökt.

Då återstår USA. Men inte kan väl något gå fel i den gas- och likviditetsdopade amerikanska ekonomin? Jag drar mig dock till minnes en av mina börskrönikor från september 2007. Där citerade jag den amerikanske ekonomiprofessorn Edward Leamer:

”Åtta av de tio recessioner som USA upplevt sedan 1945 har föregåtts av ihållande och substantiella problem på husmarknaden. Före recessionen 2001 var det bara mindre problem på husmarknaden. Det enda riktiga undantaget var recessionen 1953, som inleddes utan problem på husmarknaden.”

Nu är siffran nio av elva. Återhämtningen på den amerikanska bostadsmarknaden har dock varit ett sådant centralt haussetema att man liksom inte ens vågat ifrågasätta den. Men nu syns allt fler svaghetstecken. Exempelvis föll försäljningen av befintliga hus i mars till den lägsta nivån sedan juli 2012. Den kalla vinterns fel, säger vissa. Men kanske är boräntan boven – den är upp från 3,3 till 4,3 procent sedan november 2012. Nyligen sa ekonomiprofessorn Robert Shiller att han ser flera orosmoln på bostadsmarknaden och ”inte utesluter fallande priser i slutet av året”.

Se där. Något att bevaka medan resten bunkrar konserver inför det tredje världskriget.

Rejäla bett i börskakan

650 miljarder för Astra Zeneca. 160 miljarder för Scania. 60 miljarder för Meda. Nu ser inte alla affärer ut att bli av, men ­summan 870 miljarder motsvarar 17 procent av det totala börsvärdet. Och än är M&A-festen inte över.