I skuggan av bankerna

Världen badar i pengar och ändå hör jag allt oftare att startuper och mindre företag har svårt att hitta investeringskapital.

Stämmer det? Svaret är både ja och nej. Kapital finns, men strukturerna för att kanalisera pengarna behöver utvecklas. För om inte startup-företag och entreprenörer hittar investeringskapital, ja då har vi problem.

Jag får ofta frågan varför banker lånar ut billigt till bostäder och inte till nya företag som är i stort behov av kapital.

Centralbanker runt om i världen har tryckt ut kapital i många år, i hopp om att öka tillväxten. Då den globala efterfrågan varit svag har kapitalet inte i första hand gått till investeringar i produktionsapparaten, utan till tillgångar där avkastningen varit betydligt bättre, som exempelvis bostäder och aktier.

Det finns inget i statistiken som pekar på att företag har brist på kapital i Sverige. Både Konjunkturinstitutets och Almis undersökningar indikerar att den så kallade transmissionsmekanismen fungerar ungefär som den är tänkt, alltså att Riksbankens mycket expansiva penning­politik slår igenom också i den verkliga ekonomin. Utlåningen till företagen ökar också i takt med att konjunkturen tar fart. Dessutom signalerar bankerna i Sverige att företagens efterfrågan på kapital är fortsatt svag.

En annan fråga jag ofta får är om inte banker borde låna ut till företag i alla faser.

Men banker förhåller sig till regelverket. De agerar kreditgivare om återbetalningsförmåga och bärkraftighet finns samt om säkerheterna är tillfredsställande. Så ser det sällan ut i startup-företag. Då förväntas i stället riskkapitalbolag, affärs­änglar och liknande långivare kliva in.

Allt hårdare kapitalkrav påverkar dessutom bankernas kostnader för att låna ut. Kraven varierar för olika segment, vilket kan missgynna delar av ekonomin. Dessutom tar mindre transparenta företag mer resurser i anspråk att analysera, vilket bidrar till att priset på kapitalet blir högre oavsett långivare.

Fungerande och trovärdiga regelverk är centralt. Men om de begränsar bankers kreditgivning på ett negativt sätt för samhällsekonomin måste regelverken ta större hänsyn till mindre företags och startup-företags behov, alternativt ska andra finansierare och långivare till.

Frågan är också om det verkligen är tillgången på kapital som är problemet.

Kapital är grundläggande för att skapa nya företag. Men även möjligheten att få misslyckas och börja om igen. Det är en attityd som är mycket tydlig i till exempel ­Silicon Valley i Kalifornien, mindre så i Sverige. Långt ifrån alla idéer är bra, men tillåts de inte utforskas hittar vi inte heller de som lyckas. Av tusen start­uper kanske bara två ger riktigt bra avkastning. Vem vill ta den risken som affärsängel eller mindre kapitalist?

Riskkapitalbolag kan ta risken då dessa äger andelar i företagen och därmed kan få betalt den vägen. Banker däremot har svårt att direktäga företag, då det binder alltför mycket kapital i balansräkningen.

För mindre finansiärer, som till exempel affärsänglar, är det önskvärt att kunna dela risken. Att bygga och utveckla plattformar där kapitalet hittar entreprenörerna i samarbete med bankerna – eller vid sidan om – är en viktig samhällsekonomisk uppgift. Shadow banking har i mångas öron en dålig klang. Men shadow banking är i sig inte dåligt så länge transparens och trovärdiga plattformar finns.

Att bygga och utveckla andra plattformar tillsammans med eller vid sidan om bankerna för att försörja nya företag med kapital är alltså allt viktigare. Stryps tillgången på kapital från ett håll genom tuffare regelverk måste man ge syre från annat håll. Det politiska fokuset på de här frågorna är alldeles för lågt och risken är att vi får färre entreprenörer och startuper än vad vi skulle kunna ha. Dumt och kostsamt.

Kortsiktigt och dyrt

Valutainterventioner. Ända­målet helgar medlen, men till vilken nytta? Att i en stark ekonomi till varje pris driva upp inflationen till 2 procent kostar mer än det smakar. Inte är det en långsiktig lösning heller.