Hemberg: Små reaktorer är en politisk förlust för Ebba Busch

Sveriges nästa kärnkraft blir små reaktorer i Ringhals, klara 2035. Det är ett populistiskt beslut, utan industriell kompetens och långsiktighet, säger kritiker jag talat med inom Vattenfall.

Spadtaget sker i september, och valet av reaktorstorleken verkar ha föregåtts av en kamp mellan energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och finansminister Elisabeth Svantesson (M).

Sedan våren 2022 har Vattenfall planerat för ny kärnkraft. Först var instruktionen att undersöka förutsättningarna för små reaktorer. Starka röster inom Vattenfall har redan från början varit emot små reaktorer.

Politikerna vill dock ha snabb och billig kärnkraft. Vad den kostar över flera årtionden missade politiken att diskutera. Först för ett år sedan ska den interna instruktionen breddats till att även inkludera stora reaktorer. Men det var för sent för att hinna i kapp i den interna analysen.

Busch för stora reaktorer

Den som ska ha varit drivande för stora reaktorer är Ebba Busch. Hon har i internationella sammanhang – mellan skål och vägg – hela tiden sakligt och tydligt agiterat för stora reaktorer. Och tvärtom rynkat näsan åt de små reaktorerna.

Finansminister Svantesson har varit av motsatt åsikt.

Hon vill inte alls ha någon kärnkraft i denna budget. Nu blev utfallet ett mellanting och Busch visade sura miner på dagens presskonferens.

Små reaktorer – stor populism

Det finns en stor populism i små reaktorer, menar en Vattenfall-röst nära besluten.

Små reaktorer är både dyrare att bygga, dyrare att drifta och ger mer avfall. Det handlar om förlorad skala. Stora reaktorer kostar tvärtom mindre och ger mer kraft till mindre avfall.

För den aktör som tänker på hela reaktorns livscykel över 60–80 år är stora reaktorer det klart bästa valet. Nu fick de stora reaktorerna däremot aldrig chansen, när de släpptes in i analysen först på sluttampen.

Talet om att små reaktorer skulle vara säkrare har kärnkraftsexpertisen inom Vattenfall inte mycket för. ”Det är bara snicksnack. SMR är vår tids nya modenyck i energiindustrin, inget annat”, säger en källa till mig.

Ingenstans finns idag de små reaktorerna i drift. Här saknas både fakta och erfarenhet. Tre europeiska länder har talat om de små reaktorerna: Polen, Rumänien och Tjeckien. Men ingen har på allvar kommit i gång med utbyggnaden.

Nu kan i stället Sverige bli första land att börja bygga.

Schism bakom kulisserna

Om det är värt att vara först, eller tvärtom blir extra dyrt och osäkert, återstår att se.

Rolls-Royce har erfarenhet av marina reaktorer. De är också unika i sin modulära byggteknik. Det kan hålla nere kostnader och vässa kvaliteten. Men stora reaktorer ger större och mer ekonomisk skala.

Schismen i politiken ska ha pågått hela tiden bakom kulisserna. Finansminister Svantesson ville inte ha några reaktorer alls under mandatperioden. De är för dyra och riskerar att knäcka budgeten, ska ha varit argumentet.

Under tiden har energiministern slagits för stora reaktorer eftersom det industrin kräver det. Tungan på vågen ska ha blivit Liberalerna. För att få dem med i regeringen var kärnkraften ett måste.

Vinsterna med stora reaktorer

Nu styr Sverige mot små reaktorer, vilket interna kritiker på Vattenfall alltså kallar för populism.

Expertis inom Vattenfall säger att stora reaktorer ger bäst ekonomi och bäst effekt. Det handlar om tidsperspektiv, menar de. Politikerna vill ha låga kostnader idag, men tycks inte alls lika intresserade av kostnaden för framtida generationer.

Om man bara räknar 10–20 år framåt så är små billigare. Men om man, vilket rimligt är, räknar 80 år framåt så vinner stora reaktorer alla dagar i veckan.

Romantisk bild av SMR

De små reaktorerna har fått ett romantiskt skimmer omkring sig. Små reaktorer är en ny och okänd teknologi. The new kid on the block.

Men beräkningarna kring dem bygger på antaganden. Deras byggkostnader, livslängd och avfall är mest antaganden.

Stora reaktorer känner vi däremot till punkt och pricka sedan 50 år. Där finns känd statistik från 500 reaktorer världen över.

Tydlig politisk styrning

Kärnkraftsindustrin har gång på gång fått ta emot olika politiska smällar. När den tidigare VD:n Magnus Hall uttryckte vurm för ny kärnkraft 2014 blev han genast uppkallad och avhyvlad av dåvarande regering.

Sedan blev han mer timid och lämnade snart VD-posten.

Nu blåser kärnkraftens vindar återigen upp, men instruktionen är den omvända – höj tempot. Politiken piskar nu i stället Vattenfall framför sig. Det handlar inte så mycket om att få fram ny kraft, som att få frågan av bordet och bort från strålkastarljuset.

En halvfärdig ansökan skickas in

Regeringen har tydligt markerat att ett slutgiltigt besked och första spadtaget ska ske i september. Då ska ansökan vara inne. Även om det i praktiken kommer vara omöjligt att bli klar.

”Ni får sopa av era skrivbord och skicka in det som är klart” har instruktionen lytt intern på Vattenfall.

I praktiken innebär det en halvfärdig ansökan skickas in i september. Allt för att regeringen ska kunna stänga den gröna flanken inför valåret, och flytta fokus till frågor där de enklare vinner opinionen.

Bakom kulissen kommer Vattenfall behöva skicka in rader av kompletteringar till sin ansökan, under hela vintern och även våren, enligt vad källor uppger.

Regeringen saknar industriell kompetens

Det är inte längre industriell kompetens som leder utvecklingen av Sveriges kärnkraft och därmed hela elsystem. Den kompetensen saknas i Vattenfalls ledning och i regeringen.

En industrialist hade tänkt på landets ekonomi över 100 år. Dagens politiker jagar Vattenfalls ledning att tänka fyra år fram. Bara då framstår små reaktorer som billigare.

Finansministern vann första ronden i kärnkraftsfrågan. Energiministern, som borde ha fakta och korten på hand, fick ge vika för politisk kortsiktighet.

Claes Hemberg är oberoende ekonom

Läs mer:

Vattenfall avfärdar kritiken: ”Tekniken är mogen och beprövad”