Industrin med nio liv

Stålindustrin och SSAB krisar. Igen. Men de anställda har slutat oroa sig. De är upptagna av att rusta för en konjunkturvändning.

I vackert skärgårdslandskap i södra Sörmland ligger Oxelösund. Redan på avstånd syns skorstenar med bolmande rök som stiger mot en klarblå himmel. De är en påminnelse om bygdens stolta historia som industriort. Sedan början av 1900-talet finns här ett järnverk som hade sin storhetstid under rekordåren på 1960-talet. Men med 1970-talets industrikris kom nedläggningshoten. Detta sedan den svenska varvsindustrin hade klappat igen och därmed brukets roll som plåtförsörjare till de stora fartygsbyggarna i Göteborg, Uddevalla, Landskrona, Malmö och lite varstans i Sverige. Oron för framtiden var stor. Industriminister Nils G Åsling (C) tog 1978 initiativ till en strukturomvandling av stålbranschen genom att bilda Svenskt Stål Aktiebolag, SSAB, med staten som majoritetsägare. Där ingick bland annat gruvor, järnvägsföretaget TGOJ och Stora Kopparbergs stålverk Domnarvet i Borlänge, Norrbottens Järnverk AB i Luleå samt Oxelösund som ägdes av Gränges. Fusionen skulle trygga försörjningen av stål för hemmamarknaden, men det fanns även en strategi att fokusera på specialstål för den globala marknaden.

– Hade inte det beslutet tagits är det tveksamt om SSAB hade funnits kvar. I vilket fall som helst hade det sett annorlunda ut, ­säger Per Olof Stark, chef för specialstålsverksamheten i Oxelösund.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här