Ingen går längre säker för hajarna

Aldrig tidigare har börsen varit så budinriktad. Och aldrig förr har så många fientliga bud gödslat börsen på en och samma gång. Knappt har det sydafrikanska Old Mutuals fientliga utköp av Skandia hunnit sjunka in i glömska förrän budet på sjukvårdsföretaget Capio presenterades.

En affär som sedan följdes av tyska MAN:s “fientliga” bud på Scania. Alla tre affärer som inte har varit förankrade hos ledningarna eller i styrelserna på budbolagen. Däremellan pågick budstriden om Leica, där svenska Hexagon avgick som segrare.

Samtidigt går intensiva rykten om bud på en rad andra storföretag, det gäller bland annat råvarubolagen SSAB och Boliden, Wallenbergbolagen OMX och Electrolux samt statligt kontrollerade Nordea och Telia Sonera som alla pekas ut som uppköpskandidater, de två senare eftersom staten kan antas sälja ut sina innehav efter den borgerliga valsegern. Två andra heta tips är Securitas-avknoppningarna Direct och Systems som på fredag separatnoteras på börsen.

Att buden kommer just nu, på toppen eller kanske till och med i slutet av en högkonjunktur, är inte ovanligt. Sådant är mönstret från den förra konjunkturtoppen kring sekelskiftet. Det är när ekonomin går på högvarv som de finansiella musklerna är tillräckligt kraftiga och de så kallade målbolagen är aptitligt värderade eftersom vinsterna är höga. De som räknar på uppköpsbud gör bedömningen att vinsterna de närmaste åren i vart fall inte kommer att falla.

Men inte sällan tappar köparna omdömet – från de sista skälvande månaderna i förra högkonjunkturen finns ett bra exempel. I november 1999 köpte brittiska Vodafone tyska Mannesmann i vad som fortfarande står sig som världens högsta fientliga bud. Priset var alldeles för högt, visade det sig, och britterna plågas än i dag av att ha betalt för mycket, i storleksordningen 130 miljarder dollar.

Att köpa aktier utifrån kriteriet att bolaget kan bli uppköpt i en budprocess brukar vara en urvalsmetod som analytiker avråder ifrån eftersom riskerna är höga. Men på senare tid har det skett en omsvängning. Bankernas kunder har lagt märke till de många uppköpen och budstriderna och vill ha råd om vilka aktier som kan komma i fråga. Och i vart fall två av de stora mäklarhusen, Handelsbanken och Carnegie, har gjort sådana rankningslistor. Listorna här intill är en sammanjämkning av husens bästa budtips och våra egna.

Och med det i hast framkastade budet på Investors kronjuvel Scania har budutvecklingen tagit ett steg ytterligare. En industriell spelare som ger sig på ett bolag där huvudägaren inte är med på noterna är minst sagt ett ovanligt drag.

Traditionellt har nämligen två huvudparametrar pekats ut som mest intressanta för bolag som i lågräntetider som dessa kan vara intresserade av hitta en uppköpskandidat. De två faktorerna är:

* En stark kassa och balansräkning (som kan skiftas ut och finansiera uppköpet för lånade pengar).

* Svaga eller otydliga ägare.

Det saknas inte stora kandidater som uppfyller de här båda kriterierna. Ett exempel är gruvjätten Boliden. Boliden uppfyller för övrigt en tredje definition, bolaget är en avknoppning (från Trelleborg) och därmed per definition ett ägarlöst bolag som den förra storägaren har dumpat på börsen. Andra kandidater är snusimperiet Swedish Match och data- och it-konsulten Tieto Enator. Bland mindre bolag finns mängder av uppköpskandidater, som Boss Media och Telelogic.

Men om budgivarna, som i fallet med Scania, tar sikte också på större bolag, där det finns tydliga ägare med en uttalad ambition att kvarstå som ägare, blir spelplanen en annan. Då går inte ens Wallenbergbolag som SKF eller Atlas Copco, där åldermannen Peter Wallenberg till och med är hedersordförande, säkra. För varför skulle inte riskkapitalister som nära på drunknar i kapital inte kunna kasta sig in i kampen om Hennes & Mauritz starka balansräkning där grundarfamiljen Persson sitter på 72 procent av rösterna. Det är i varje fall lätt att hävda att bolaget är överkapitaliserat. Ett fientligt bud, eller en uppköpsraid, i H&M har sin egen inneboende logik precis som striden om Volvos kassa.

Det fientliga i tanken är förstås att ett bud kan pressa finansiella placerare, pensionsfonder och försäkringsbolag, att i sin tur sätta press på styrelsen och huvudägarna att använda bolagens kapital på ett mer effektivt sätt, i korthet att dela ut mer pengar till ägarna och att vid behov låna upp kapital till låg ränta.

Men hur stor är sannolikheten att det kommer fler fientliga bud den närmaste tiden. Stor, menar aktiestrategerna vid Stockholms banker. Så här säger till exempel Claes Ahrel, aktiestrateg vid Länsförsäkringar bank:

– Det kommer nya affärer dagligen i Asien och USA och tittar man på värderingarna relativt vinsterna och relativt räntorna är p/e-talen långt ifrån några toppar. Sedan, om man som jag, är övertygad om att bolagen kommer att leverera goda vinster också framöver så är det en kalkyl som många private equity-bolag också gör, säger Claes Ahrel.