”Ingen USA-oro på Assa”

Lagom till advent har ett ljus av hopp tänts på börsen. Tonläget på veckans luncher har varit mer optimistisk än på länge. Det kan bli en bra december, och det kan till och med visa sig att 2007 inte blir så uselt som befarat.

– Det är inte alls säkert att vi slutar på minus. Räknar du in utdelningarna är vi kring nollan på helåret. Och nu ska vi börja putsa på portföljerna, säger en förvaltare i svart sammetskavaj.

På en mäklare av det gamla gardet är bekymmersrynkorna en aning grundare.

– Förmodligen börjar jänkarna sänka räntorna och USA-konjunkturen kanske planar ut på en hög nivå, i stället för att krascha. Samtidigt har värderingarna kommit ned, vilket gör att vi snart får se en rad större affärer, säger bekymmersrynkan över en len morotssoppa.

Boliden är en toppkandidat.

– Det vore perfekt för Rio Tinto att lägga ett bud, då sabbar det ju BHP Billitons kalkyler fullständigt. Men det snackas också om verkstad och bankerna. Det finns många tänkbara äktenskap i banksektorn, men det tar ju lång tid att sy ihop, säger rynkan.

Det faktum att Abu Dhabi gått in i Citigroup har blåst nytt hopp i banksektorn.

– Att arabiskt riskkapital börjar flöda in i bankerna är inget annat än en riktig vitamininjektion. Men för att det här ska hålla gäller det att det inte dyker upp något nytt djävulskap, konstaterar rynkan.

En som inte verkar oroa sig det minsta för USA-konjunkturen är Assa Abloys vd Johan Molin. Han gick och myste på kapitalmarknadsdagen i förra veckan.

– Johan Molin är otroligt komfortabel med läget, det var hur tydligt som helst. En del klagade på att han inte presenterade några nya marginalmål, men han behöver inga nya mål, han levererar i stället, säger en analytiker med galoscher.

Men visst kan det dyka upp mer djävulskap. Golvet har exempelvis nåtts av uppgiften att några av bolagen i riskkapitalbolagens portföljer fått lämna över nycklarna till bankerna.

– Fonderna har gett upp, de vill inte kasta mer bra pengar efter dåliga. När bolagen inte uppfyller lånevillkoren kan bankerna ta över. Enligt uppgifter är det i två fall nu bankerna som styr bolagen, säger en private equity-kännare i trendriktig scarf.

– Det handlar om dåliga investeringar från början. När nu räntorna går upp blir det dyrt, särskilt när det går hand i hand med sämre kassaflöden. Det här är en indikation på att det håller på att börja smälla där ute, säger kännaren.

SCA:s nya vd Jan Johansson är överallt just nu. Han träffar ägare, analytiker och journalister – bland andra Golvets utsända givetvis. Och hela tiden talar han om värderingsglappet till Procter & Gamble och om att inget är heligt i strukturen.

– Herregud, hade det varit Sverker (Martin-Löf) som sagt samma saker hade kursen stått i 150 kronor. Men folk verkar se Johansson som ir-ansvarig, inte som vd. Det tror jag är fel. Det är möjligt att det är Sverker som styr nu, men Jan Johansson kan mycket väl åstadkomma bra saker, säger en macchiato med lussebulle som fortfarande räknar med att SCA gör sig av med tryckpappret nästa år. Att det skulle bli den gamla drömaffären med Holmen tror lussebullen inte.

– Nej, det blir en annan lösning. Och i nästa steg händer det något med hygiensidan.

I skogen sägs det också att jakten på en efterträdare till Claes Dahlbäck på ordförandeposten i Stora Enso är i full gång. Om man nu lyckas få tag på någon som vågar ta sig an posten, lär det bli en ny klubbsvingare vid vårens stämma.

Tricorona sålde metallåtervinnaren och sorgebarnet ANA förra veckan. Sedan gav sig vd Niels von Zweigbergk i väg till miljökonferensen på Bali för att sprida sitt evangelium och prata med kunder.

– Niels är ett underbarn. Nu är Tricorona städat och nästa år går bolaget in i helt en ny värld. Då börjar Kyoto-protokollet ge riktiga pengar. De har byggt upp en fantastisk portfölj av miljörätter. Aktien har kommit ner ordentligt men inget substantiellt har ändrats. Miljö blir bara hetare. Här är en möjlighet att tjäna pengar på det, säger en glidare med inblick i bolaget.

Och så hör vi att årets IPO-flopp Bisnode faktiskt var fulltecknad. Men att bolaget inte lyckades locka en enda utländsk institution, trots att ledningen flängt världen runt som skållade troll.

– Risken för en usel eftermarknad var för stor. Det var bättre att dra tillbaka spektaklet, säger en gratisätare med klarröda strumpor.

Kanske inte så förvånande, med tanke på att jänkarna gillar raka rör. Det måste ha varit svårt att förklara varför man, som Bisnode, sitter på över 100 varumärken. Inte direkt simple, lean and mean.