»Inget alternativ till östutvidgning«

Professor doktor Thomas Straubhaar är något av en främmande fågel i Tyskland. Som schweizare och förhållandevis ung har han nått positionen som chef för ett av det stora tyska prognos- och forskningsinstituten, HWWA i Hamburg. Dessutom är han tänkbar kandidat till en tjänst som en av »de vise«, en grupp ekonomer som fungerar som oberoende rådgivare till regeringen.

HWWA tillhör för närvarande de mer optimistiska prognosinstituten när det gäller den tyska ekonomin på kort sikt. Samtidigt är det en av regeringens starkaste kritiker när det gäller bristen på mer långsiktiga reformer av tysk ekonomi. I sin senaste prognos räknar institutet med att tysk ekonomi kommer att växa med 2,75 procent i år, en marginell försämring från fjolårets 3,1 procent.

HWWA har haft en relativt positiv syn på tysk ekonomi. Hur kommer det sig?

På kort sikt finns det ett antal faktorer som påverkar ekonomin gynnsamt. Givetvis skattesänkningen på sammanlagt 45 miljarder D-mark, som motsvarar cirka en procent av BNP. Det handlar dock om en engångseffekt, men privat konsumtion kommer också att stimuleras av sjunkande arbetslöshet och en viss reallöneökning. Det låga underskottet i statsbudgeten är också en stabiliserande faktor, men det kan också bli en viss ökning av den offentliga konsumtionen, eftersom vi har ett val nästa år. Låg eurokurs talar också för att exporten kommer att kunna växa i relativt god takt även i år.

Ni har talat mycket om behovet av reformer i tysk ekonomi. Vilka är de mest angelägna reformerna att ta itu med?

Först och främst måste man liberalisera den tyska arbetsmarknaden. Både barriärerna för att komma in på arbetsmarknaden och möjligheterna att avskeda måste underlättas. Ta vårt institut som exempel. När vi får ett nytt projekt är det mycket svårt för oss att ta in ny personal, eftersom det när projektet är slutfört blir svårt att göra sig av med personerna i fråga. Det här har lett till ett övertidsberg i Tyskland. När den nya regeringen tillträdde försökte den göra vissa reformer, men nu börjar man faktiskt se tecken på en återreglering. Dessutom måste regeringen gå vidare med reformerna av pensionssystemet.

I en tidigare intervju påtalar ni tyskarnas rädsla för reformer.

Att hålla fast vid det kända verkar ligga i den tyska folksjälen.

Behövs det mer yttre press på tyskarna för att de ska acceptera reformer?

Det finns fyra miljoner arbetslösa. Behövs det större press än så?

Är den låga andelen aktieägare också något som konserverar tyskt näringsliv?

Det har varit så och kanske är det fortfarande så, men det här förändras när skattelagstiftningen ändras nästa år. Korsägandet är omfattande. Upplösningen av detta kommer att öka pressen på företagen och öka dynamiken, kanske kommer även det privata aktieägandet att öka. På lång sikt kommer detta att ge dramatiska effekter på tysk ekonomi.

Hur ser ni på EU:s östutvidgning ekonomiskt och politiskt?

Det är inte en fråga om huruvida östländerna ska integreras i EU, utan när. Och när du har gjort den analysen blir slutsatsen att det är viktigt att göra det fort. Dessutom kommer Tyskland, och även Sverige, att tjäna på en sådan utvidgning. Det rör sig trots allt om våra grannländer.

Hur ser Frankrikes roll ut?

De kommer framför allt att förlora politiskt inflytande. Det inser de och det var därför de gjorde ett så dåligt jobb vid Nice-mötet.

Vad händer om det inte blir någon östutvidgning? Kommer vi att se ett Tyskland som lösgör sig från sin västbindning och självt rör sig mer österut?

Det finns inget alternativ till östutvidgningen. Varje alternativ är i vilket fall sämre för Tyskland. Ur ekonomisk-politiskt perspektiv måste man fråga sig: Varför ta ett steg tillbaka? Den tyska inställningen är att ju snabbare det sker, desto bättre. Det vet de andra EU-medlemmarna. Därför kommer det hela inte att gå så smärtfritt.

Innan man tar tag i östutvidgningen så måste man väl ta itu med interna reformer, som exempelvis jordbrukspolitiken?

Självklart, det här är en chans att göra sig av med den gemensamma jordbrukspolitiken. Den har ingen framtid och därför bör vi passa på och göra oss av med den nu.

Bidrar galna-ko-sjukan till att påskynda förändringar?

Definitivt. Den ena katastrofen efter den andra leder till medvetenhet om att den nuvarande jordbrukspolitiken är absurd.