Ingves chockterapi

Beskedet att Riksbanken överraskande näst intill halverar reporäntan till 2 procent jämnt väcker en del frågor om tillståndet i svensk ekonomi, men signalen från Riksbanken med chefen Stefan Ingves i spetsen kan inte vara tydligare:

“Vi sänker räntan och ni konsumenter lånar pengar. Tillsammans ska vi nog få fart på hjulen igen.”

Bra eller dåligt?

Bra i det korta perspektivet. Konsumtionenen sätter fart igen. De utsatta bilhandlarna får tillbaka sina kunder och bostadspriserna fortsätter inte att falla. Bilden av en kommande uppgång förstärks av att Riksbanken spår att regeringen kommer att gödsla på med finanspolitiken (öka utgifterna och sänka skatterna) med 55 miljarder till sammanlagt 85 miljarder kronor under de kommande två åren.

Men i det längre perspektviet går det att argumentera för att Riksbanken med sin lätta penningpolitik blåser upp nästa spekulationsbubbla. Genom att uppmuntra lånekarusellen, som i allra högsta grad bidrog till den nuvarande finanskrisens uppkomst, riskerar historien att upprepa sig, om ett år eller fem år. Det går med andra ord att hävda att obalanserna i ekonomin göms undan – kanske i hopp om att de ska försvinna av sig själv.

Men i finanskrisstormen hösten 2008 är det mest rätt att försvara Riksbanken och dess nya taktik med att utöva chockterapi, minns att reporäntan sänkts från 4,75 till 2 procent på bara två månader – den största sänkningen i bankens historia.

För sedan i oktober har det skett ett veritabelt ras i konjunkturen. Konjunkturen bedöms, enligt samstämmiga bedömare och nu också av Riksbanken, fortsätta att försvagas även framöver. Samtidigt består krisen på världens finansmarknader, något som har lett till att det är både svårt och dyrt för företag och hushåll att låna pengar. Den svaga ekonomiska utvecklingen gör samtidigt att inflationstrycket faller – och på ett års sikt närmar sig Riksbankens mål om 2 procent.

Samtidigt går det inte att komma undan det faktum att Riksbanken är ute i okänd terräng och därmed inte kan veta vilka konsekvenserna blir av den nya typen av åtgärder. Det är inte bara så att aldrig tidigare har räntesänkningarna varit så stora på så kort tid, utan det är också så att aldrig tidigare har Riksbanken mer eller mindre lovat att reporäntan ska ligga stilla under ett helt år.

Frågan är om det är någon som tror på den senare delen i den nya taktiken.

När det om några veckor visar sig att varselvågen håller i sig och att företagare har fortsatt svårt att låna till investeringar lär inte kraven på fortsatta sänkningar utebli. Det finns fortfarande 1,75 procentenheter till att sänka (Nollräntepolitik brukar sägas vara en omöjlighet för centralbanker) och så sent som vid midsommartid 2005 sänkte banken räntan till 1,5 procent och behöll räntenivån under 2 procent under nästan ett år.

Och då höll svensk ekonomi redan på att återhämta sig. Den ekonomiska situationen, i Sverige och världen, var inte i närheten av att vara så illa som denna höst.

Så nog lär kraven, från allt från fackförbund till Svenskt näringsliv, på fortsatta räntesänkningar fortsätta att skalla.

nullnullnullnull