Internationella jättar

Ännu har ingen stor gränsöverskridande bankfusion gjorts iEuropa. Men 1997 kan bli premiäråret. Förändringsvinden blåserstark över kontinenten.

Om du ser en före detta valutahandlare som tigger på gatan, ärfördelen att han accepterar en slant i vilket myntslag som helst.Så lyder ett tämligen färskt rått skämt i City of London.Valutahandeln är inte längre vad den varit. Utländska filialerläggs ned. Antalet handlare på huvudkontoren minskas. Allt föratt valutarelationerna blivit stabilare, EMU närmar sig ochautomatiserade handelssystem gör mycket av jobbet. Menförändringsvinden blåser över hela den finansiella sektorn.

ÖVERETABLERADÅterigen framstår marknaden som kraftigt överetablerad pådelområde efter delområde. Kampen om det som återstår blir allthårdare inom valutahandel, terminsaffärer, företagslån och endel andra områden med krympande avkastning.

För 60-70 år sedan skapades de nationella jättarna. Nu är detdags att få till stånd internationella jättar.

Liksom i Sverige handlar det ännu mest om förpostfäktningar. Denförsta uppvärmningen som handlat om att skapa positioner föraktiehandel, emissioner av obligationer och aktier i New Yorkoch London. Den är i stort sett över.

Schweiziska CS Holding lade tidigt under sig First Boston medanresten av européerna fick nöja sig med mindre konkurrenter ellerbygga upp sin amerikanska investeringsbankverksamhet frångrunden, som Deutsche Bank gjort.

I London fick fler av kontinentaleuropéerna vara med. DeutscheBank köpte Morgan Grenfell, ABN Amro lade beslag på Hoare Govett,ING på Barings, Swiss Bank på Warburg och Dresdner Bank påKleinwort Benson.

Nu finns det inte längre så mycket kvar att köpa. De störstaamerikanerna är för dyra, de mindre är hotade till sin existensav bankliberaliseringen på Wall Street.

Med tanke på vad det amerikanska spararnätet betyder förmöjligheterna att agera rådgivare i större internationellaprivatiseringar och emissioner är resultatet av den förstaeuropeiska offensiven i USA oroande.

Kanske kommer någon av de medelstora europeiska spelarna därföratt försöka gå samman med någon av de ledande bankerna på WallStreet. Men rädslan för kulturkrock avhåller nog de flesta frånatt ens sondera terrängen.

Därför är det troligare att andra fasen av finansvärldensstrukturomvandling – som redan är i gång – handlar om störrefusioner inom länder och mindre sådana över gränserna i Europa.Den kommer då också i högre grad att handla om traditionellabankmarknader som sparande och lån än om investeringssidan.

TREDJE STEGETFörst i en tredje fas kan det bli fråga om stora internationellasammanslagningar. Bäst förutsättningar att läggagränsöverskridande bud har egentligen några brittiska banker medHongkong Shanghai Bank (HSBC) och Barclays i spetsen. Menbritterna har inga höga uppfattningar om kontinentensöveretablerade banklandskap. Kanske är det för att orka stå emotsådana frestelser som Barclaychefen Martin Taylor fått sinstyrelse att gå med på att köpa tillbaka egna aktier för femmiljarder kronor. Inga pengar skall få brinna i fickorna. Varjeköpkandidat skall granskas noga.

Däremot blir det nog fler brittiska storaffärer, eftersammanslagningen av Lloyds Bank och TSB i höstas. Fransmännenvill förstås vara med och spela. Dessvärre saknar de resurser.Jätten Crédit Lyonnais har tvingats göra sig av med det mesta,som tidigare ledningar köpt på sig med statens pengar.Aggressivast är numera den ömsesidigt ägda jordbrukarbankenCrédit Agricole, som tagit över Banque Indosuez frånfinanskoncernen Suez. De båda privatiserade storbankerna BNP(Banque Nationale de Paris) och Société Générale kan också hittapå något. Men fastighetskrisen och åtstramningen gör demtroligen försiktiga. BNP och tyska Dresdner har ett litetömsesidigt ägande, men därifrån till fusion är steget långt.Troligare är då att Dresdners chef Jürgen Sarrazin friar tillledningen för Hypobank i München, som är en av de regionalastorbankerna. Att de båda tyska bankerna har försäkringsbolagetAllianz som storägare bör underlätta förhandlingarna. VarHypobanks lokale konkurrent, Bayerische Vereinsbank, i så fallhamnar är svårare att räkna ut. Mest intresserad är nogledningen för Commerzbank, som haft några svettiga år ochbehöver expansion. Men största banken, Deutsche Bank, harmarkerat plats genom att köpa en liten post i Münchenbanken.Många av Tysklands otaliga medelstora banker kommer också attgöra strukturaffärer, men det kommer inte ens att få notiser isvensk press.

Inte heller italienska bankaffärer väcker något större intesse,vilket beror på att bankstrukturen i landet är ytterligtfragmenterad. Snart sagt varenda byhåla har sedan fascisternasdagar en egen bank.

Några medelstora italienska banker hamnade i det statligarekonstruktionsbolagets ägo och de är nu under privatisering.Den lilla privata investeringsbanken Mediobanca och storaprivata försäkringsbolaget Generali agerar för att skapa storaenheter.

Mer påpassade är däremot de schweiziska bankerna, som förvaltaruppskattningsvis 40 procent av världens sparares utlandskapital.De schweiziska bankmännens diskreta charm och valutans styrkahar i många decennier verkat magnetiskt på utlandspengar. Meninte ens i Schweiz mår bankmännen bra. Det beror inte bara pådiskussionen om nazisternas krigsbyte och hur mycket av dettasom döljs i schweiziska bankvalv. Fem års stagnation i ekonominhar gjort ett stort antal bankjobb överflödiga. Precis som påövriga kontinenten finns det för många banker och bankkontor.Tidigare har inkomsterna från privatspararna fått skyla överproblemen. Men nu visar alla de tre storbankerna – Union Bank,Swiss Credit och Swiss Bank – att lönsamheten påföretagsaffärerna är minst sagt skral på hemmamarknaden. Dentraditionellt trögaste av de tre, Swiss Bank, har antagit dethårdaste saneringsprogrammet. Alla tre har gjort storaavsättningar till kommande låneförluster och neddragningar. Ännumer uppseendeväckande var den invit till fusion som chefen förSwiss Credit, Rainer Gut, ifjol gav störste konkurrenten UnionBank. Det blev inget av den gången. Men det kommer kanske nyaförsök eller nya schweiziska konstellationer.

Till det schweiziska bankmönstret hör statsägda kantonbanker somtillsammans har närmare en tredjedel av marknaden. Inte ens deytterligt konservativa gamla enskilda bankirerna i Genäve kanskydda sig mot förändringens vind. Två bankirer har fusionerats,och några överväger att ombilda sig till aktiebolag.

TRE HOLLÄNDAREVid bäst mod förefaller tre bankmän från Nederländerna vara:Jordbrukarbanken Rabobanks chef Hermann Wijffels kunde i somrasmeddela att han hade tagit befälet över den ledandefondförvaltaren i landet, Robeco. ABN Amros Jan Kalffrapporterade stadigt förbättrade resultat och planer på nyaaffärer. Och ING:s Aaad Jacobs satsade över en kvarts miljard krför att få fason på det nya dotterbolagets Barings teknik- ochkontrollsystem.

Kanske blir det någon av dessa tre holländare som 1997 kommeratt annonsera den första stora bankfusionen över gränserna iEuropa?

BILDTEXT:

De båda tyska bankjättarna, Rolf Breuers Deutsche Bank och JürgenSarrazins Dresdner Bank, lär ta för sig bland de mångamedelstora tyska bankerna.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.