Jag saknar analysen

Debatten om den svaga svenska kronan och dess konsekvenser har exploderat i media. Företrädare för i stort sett alla samhälls- och företagsorganisationer har uttalat sig. Fackliga talespersoner och företrädare för arbetsgivare har kommenterat. Det talas om svenska tillgångar som reas bort. Köpkraft, eroderat omvandlingstryck och svårigheter att parera en volatil valuta är andra områden som diskuteras. Och när företrädare för stora svenska industribolag med traditionellt stor exportandel uttalar sig om riskerna med en alltför svag krona börjar det bli svårt. Särintressena duggar tätt. Men vilka är egentligen konsekvenserna för svensk ekonomi och samhället i stort? Jag vet inte. Vet någon? Är det något jag saknar så är det en övergripande analys av konsekvenserna av en stark eller svag svensk krona.

När jag började följa svensk affärspress i slutet av sjuttiotalet, som ett tafatt försök att vara bättre förberedd på de anställningsintervjuer jag trodde så småningom skulle dyka upp, var bilden enklare än i dag. K-sektorn (”den konkurrensutsatta sektorn”, det vill säga exportförtagen), då som nu, var lönesättande. Devalveringspolitiken säkerställde jobben för tusentals anställda inom bil-, varvs- och skogsindustrin.