JOBBEN: Lär av EU

Den svenska regeringen betraktar sig som pådrivande försysselsättningspolitiken i EU. Ett skäl är säkert att man villförsöka skapa en mer positiv bild av EU hos svenska folket. Detär utan tvivel positivt att sysselsättningen, delvis genomsvenska initiativ, har fått en framträdande plats på EU:sdagordning. Detta handlar inte så mycket om att få fram engemensam politik, utan tvärtom om att en mängd olika metoderprövas i olika länder och sedan diskuteras regelbundet enligtett fastställt schema. Om några av åtgärderna kan visas haeffekt kommer andra länder att ta efter.

Både Sverige och andra länder tvingas tänka igenom sin politikpå området. Inför EU:s granskning kommer kanske en del åtgärderatt rensas ut som är mera försök att ställa sig in hos opinionenän avsedda att ge konkreta resultat.

Att Sverige stödjer de förslag som tagits fram inom EU är baradelvis sant. EU-kommissionen har en mer genomarbetad syn påarbetslösheten och sysselsättningen än den svenska regeringen.

Inom EU är det huvudsakliga syftet att få nedjämviktsarbetslösheten genom strukturella åtgärder, i många fallsådana som den svenska regeringen har avvisat. Vissa svenskaförslag passar förstås in i den här bilden, som ökad utbildningoch så kallad aktiv arbetsmarknadspolitik, som kan sägas varaett svenskt bidrag till teorin om hur man skall förbättraarbetsmarknadens funktionssätt.

AMS-politiken har under senare år kritiserats för ineffektivitet,men de flesta är nog ense om att principen är riktig, att dearbetslösa skall utbildas och tränas så att de blir merakvalificerade, vilket i sin tur minskar risken förinflationsdrivande brist på arbetskraft inom känsliga områden.Det handlar i EU-tappning främst att öka flexibiliteten påarbetsmarknaden, att göra de arbetssökande mer anställningsbara(employable) som termen lyder.

LO-tidningen hade nyligen rubriken: Flexibilitet får Jonsson attse rött. LO-ordförandens inställning är alltså knappast förenligmed EU-kommissionens program för ökad sysselsättning. Även GöranPersson tar avstånd från begreppet flexibilitet i sin bok. Ävenom ordvalet i EU:s Employment Agenda är försiktigt ärmotsättningarna till den svenska inställningen tydliga. Attskatte- och bidragssystemen bör göras mer sysselsättningsvänligakan knappast betyda annat än att skatterna och bidragen börsänkas. Man säger också att satsningar på utbildning måste gåhand i hand med ansträngningar att få tillräcklig flexibilitetpå arbetsmarknaden och att lönekostnaderna måste medgesysselsättning även för dem med låg utbildningsnivå, vilketrimligen betyder att löneskillnaderna bör öka.

INTE BARA SYMBOLIKMan talar i EU-dokumentet också om att man bör sänka kostnadernaför anställning (här avses nog åtminstone delvisarbetsrättsreglerna), minska stelheter och överdriven regleringpå arbetsmarknaden, förbättra miljön för företagande ochförbättra de nuvarande symboliska ansträngningarna att utbildaarbetskraften.

En viktig skillnad mellan inställningen i EU-dokumentet och hosden svenska regeringen är att EU har som primärt mål att ökasysselsättningen, inte att hålla nere arbetslösheten. IEmployment Agenda görs jämförelsen att en ökning till sammasysselsättningsnivå som USA skulle medföra en ökning med 20miljoner arbeten, mer än vad som motsvarar den nuvarandearbetslösheten. Ett mål som anges i en annan rapport är attsysselsättningsnivån bör höjas från 60 till 65 procent. Dettaskulle skapa 12 miljoner nya arbeten, men minska arbetslöshetenmed bara 6 miljoner eftersom antalet arbetssökande också ökar.