Kan köpfesten rädda Sverige?

Julhandeln står för dörren och återigen spås den slå rekord. Totalt beräknas svenska folket lägga ut drygt 43 miljarder på klappar, en ökning med 4 procent.

När vi alla står där och svettas i köerna och kanske i vårt stilla sinne svär ve och förbannelse över trängseln och julhysterin kan det kanske skänka en smula tröst att det vi gör inte enbart handlar om egennytta. I själva verket bidrar vi till att hålla liv i den svenska konjunkturen.
Kanske kan det då bli lite lättare att stå ut med den tunga bördan av paket.

Och det krävs att svensken fortsätter att behålla spenderbyxorna på för att den svenska tillväxten ska ligga på en internationellt sett hygglig nivå under det kommande året. Något som ekonomen Carl Eckerdal på Handelns utredningsinstitut hyser vissa förhoppningar om.

– Högre skatter och avgifter håller ner tillväxten något under nästa år. Men detaljhandelsförsäljningen kan nog landa kring en ökning på tre procent ändå, säger han.

För det är den stora shoppingfebern som har hållit den svenska tillväxten över nollstrecket under i stort sett hela det här året. Något som inte minst syntes när detaljhandelsutvecklingen för oktober presenterades, sällanköpsvaruhandeln steg då med nästan fem procent.

Det märks också i försäljningssiffrorna hos börsbolagens handelskedjor. Hobbyjätten Clas Ohlson har hittills i år ökat sin försäljning med 15 procent, husvagnstillverkaren Kabe med 20 procent och bilgrossistkedjan Mekonomen med hela 35 procent.
Det kommer att ge ett kraftigt bidrag till bruttonationalprodukten (BNP) och bidra till att Sverige i likhet med USA och Storbritannien ståtar med riktigt hygglig tillväxt i år.

Under de allra senaste månaderna har det till och med synts vissa förbättringar av exporten, även om flertalet industribranscher fortfarande tycks befinna sig under stor press.

Och redan nu står vi, enligt de flesta ekonomiska bedömare inför en relativt kraftig internationell konjunkturuppgång. Så då borde Sverige normalt sett stå inför en ny skördetid. Men sanningen är att det är en otroligt skiftande bild av svensk ekonomi som skymtar framöver.

* Å ena sidan shoppar hushållen som aldrig förr – men å andra sidan stiger arbetslösheten vilket dämpar humöret.

* Å ena sidan börjar världsekonomin att tillfriskna – men å andra sidan har kronan stärkts kraftigt och kommer troligen att fortsätta att stärkas, vilket hämmar exporten.

* Å ena sidan är räntorna historiskt sett låga – men å andra sidan har inte investeringsviljan kommit igång.

* Å ena sidan finns ett stort behov av offentliga satsningar – men å andra sidan saknas det pengar i de offentliga finanserna.

I förra veckan presenterade de rika ländernas samarbetsorganisation OECD en ganska ljus bild för det kommande året, främst för USA men även, om än i något mindre grad för Europa och Japan.

Och när världsekonomin börjar rulla på betyder det vanligtvis att också den svenska exporten får ett uppsving.

Problemet är att den uppgången inte syns till än.
Sverige påverkas negativt av att mycket av exporten går till EMU-länderna som väntas växa relativt sett långsamt, dels att kronan stärkts mot den amerikanska dollarn och mot många asiatiska valutor, just de regioner som väntas gå starkast framöver.

Dessutom är kombinationen av en starkare krona och konsumtionshungriga hushåll en ekvation som vanligtvis betyder att importen ökar kraftigt. Så nettot av export och import kommer av allt att döma att bli negativt under nästa år.
Industriinvesteringarna ska enligt de senaste enkäterna tugga sig uppåt med någon futtig procent under nästa år.

Det räcker inte. För såväl det kommersiella fastighetsbyggandet som bostadsbyggandet tycks gå mot ett svårt år. I alla fall om man ska tro byggföretagens egna prognoser. Offentliga glädjekalkyler framför allt när det gäller bostadsbyggandet, men även för infrastrukturinvesteringarna finns det däremot gott om.

Felet är att den offentliga sektorn inte kommer att ha pengar för att realisera sina önskningar.
Byggsektorn kan komma att avlösa it- och telekomsektorn som nästa krisbransch.
Hoppet står i stället till hushållen och att konsumtionen ska agera motor för den svenska tillväxten.

Lånen, framför allt till bostäder fortsätter att stiga kraftigt. Men någon större oro för skulduppbyggnaden finns ännu inte. Räntekostnaden för de befintliga lånen är betydligt mindre än för samma skulduppbyggnad i slutet av 1980-talet.
Och några räntechocker à la 500 procent kan endast uppstå om hela världsekonomin havererar fullständigt. Hushållen har också varit kloka nog att samla i ladorna när inkomsterna steg kraftigt under perioden 2000-2002.

Därför är det än så länge riskfritt och klokt av riksbanken att elda på konsumtionen.
Men det finns en fara att politikerna bestämmer sig för att helt plötsligt hålla tillbaka konsumtionslustan.

Signalerna som kommer från den politiska sfären tycks mest handla om att hålla statsfinanserna i skick. Flera skattehöjningar är att vänta, främst i den köpstarka Stockholmsregionen.

Det skulle leda till att Sverige samtidigt skulle ha de högsta räntorna, de starkaste statsfinanserna och de snabbast stigande skattesatserna bland jämförbara länder. Konsumtionsviljan kyls också ner av en stigande arbetslöshet. Med krisen i den offentliga sektorn, sjunkande investeringar och något mer pessimistiska företag riskerar den att stiga till en bra bit över fem procent under nästa år.

Och det är avgörande att svenskarna inte slutar handla. För även om den håller i sig kommer den svenska tillväxten att hanka sig fram i ungefär samma takt som i dag. Affärsvärldens prognos hamnar på cirka 1,5 procents tillväxt under nästa år.