Kinas segertåg har bara börjat

En klassiker från barndomen: Om alla kineser hoppade i havet samtidigt så skulle det skapas en gigantisk svallvåg som dränkte Japan och den amerikanska östkusten. Det är knappast sant, men västerlandets syn på Kina präglas fortfarande av rädslan för “gula faran”.

Förväntningarna på jättelandet Kina är och har alltid varit stora.

Och just nu är landet inne i en fabulös tillväxtfas. Om USA är världsekonomins något sega motor så är Kina definitivt en trimmad högprestandamaskin med turbomatning. I år beräknas tillväxten bli runt 10 procent, och det väntas hålla i sig. Prognoserna för de närmaste 3-4 årens tillväxt ligger runt 8 procent per år. Något som i sin tur skulle stötta upp hela Stillahavsregionen och därmed även bidra till en återhämtning i Västeuropa och USA.

– Det som händer i Kina och för den delen i Indien är det största som hänt mänskligheten i vår ekonomiska historia. Jämför med Europas industriella revolution som betydde att länder med sammanlagt 100 miljoner människor fick omkring en procents årlig tillväxt med att en region med en dryg miljard människor numera växer med tio procent om året, säger Klas Eklund, chefsekonom på SEB och flitig Kinaresenär.

Men bristen på kunskap om Kina skapar också en grogrund för mytbildning.

Till de positiva hör exempelvis den om att om alla kineser skulle öka sin materiella standard till en hygglig västnivå så skulle det innebära det en guldålder för de västerländska exportföretagen, främst inom konsumentvarubranschen. Baksidan av det myntet har hela tiden varit att den billiga kinesiska exporten i sin tur riskerar att utarma västvärldens industriella välstånd.
Men vilken är den sanna bilden av Kinas ekonomi och vilka är möjligheterna respektive hoten?

Myt 1: Kinas tillväxt är överskattad.

Den som för något år sedan hävdade att den kinesiska ekonomin växte med uppemot 7-8 procent fick oftast höra att den officiella kinesiska statistiken grovt överskattade utvecklingen. Och det är sant att statistiken är knapphändig, kommer med stor eftersläpning och att vissa statistikserier tycks ritade med linjal.

Men alla tillgängliga siffror pekar ändå otvetydigt på att den kinesiska ekonomin växer. Litar man inte på kinesisk statistik kan man alltid utgå från exempelvis svensk “kvalitetsdeklarerad” utrikeshandelsstatistik. Sveriges import från Kina har ökat med 23 procent hittills i år samtidigt som exporten till Kina ökat med 26 procent.

Faktum numera är att flera ekonomer hävdar att den kinesiska tillväxten underskattas och att den snarare ligger över tio procent än på de officiellt redovisade åtta procenten.

Myt 2: Kinas ekonomi är beroende av billig export.

Det som framför allt driver den kinesiska tillväxten är faktiskt inte utrikeshandeln, även om exporten är en betydande välfärdsskapare. Faktum är att importen ökar i stort sett lika snabbt som exporten och att överskottet i bytesbalansen bara motsvarar lite drygt en procent av BNP, mot 3,8 procent i exempelvis Sverige.

Framför allt är det hushållens konsumtion och de offentliga investeringarna i infrastruktur som håller uppe den kinesiska tillväxten på de tioprocentiga nivåerna. Dessutom fortsätter det utländska kapitalet att strömma in i landet, framför allt i form av tunga kapitalinvesteringar.

Myt 3: Kina exporterar varor av tveksam kvalitet.

Fortfarande består det mesta av exporten av enklare varor, men förändringen högre upp i värdekedjan går synnerligen snabbt.

Det senaste exemplet på kinesiska framsteg är väl den bemannade rymdraketen som skickades upp för en tid sedan. Något som kräver en stor, kritisk massa av såväl forskning som forskare.

Made in China börjar redan bli ett kvalitetsbegrepp, och exempelvis japanska företag väljer i allt högre utsträckning att lägga inte bara produktion utan även forskning och utveckling i Kina. En betydande potential finns dessutom i alla de kineser som dominerar i princip alla högre utbildningar i västvärlden, och som i allt större utsträckning vänder hem.

Myt 4: Visserligen växer Kina så att det knakar men det är fortfarande en liten ekonomi i världen.

Kina är numera världens sjätte största ekonomi mätt som BNP i US-dollar. År 2000 passerade man Italien och nästa år passeras Frankrike. Redan 2007 har man gått förbi såväl Storbritannien som Tyskland och parkerar därmed på plats nummer tre. Om ekonomi rankas efter köpkraft ligger Kina redan på bronsplatsen. Och guldet finns i sikte; Japan passeras kring 2016 och USA år 2041, enligt en studie av Goldman Sachs.

Myt 5: Kina kan inte revalvera eftersom det slår så hårt mot den inhemska ekonomin, bland annat mot banksektorn.

Kinas enorma kostnadsfördel gentemot omvärlden har ökat pressen från framför allt USA och Europa på landet att skriva upp värdet på valutan, renminbin. Kina har varit avogt inställt, bland annat på grund av problem i finanssektorn.

De kinesiska bankerna dras med dåliga krediter som motsvarar nära hälften av landets BNP, skyhögt över nivåerna i problemlandet Japan. Men att revalvera gör inte bankproblemen större utan det som verkligen skulle kunna skada är en rörlig valuta och fria valutaflöden.

Men det är snarare USA självt som riskerar att förlora mest på en revalvering. Produktionskostnaderna i Kina kommer fortfarande att vara en bråkdel av de i västvärlden, medan det asiatiska suget efter dollar kommer att bli desto mindre. Något som kan slå hårt mot USA i form av stigande räntor när man inte längre kan locka bland annat kapitalstarka kineser att investera i dollartillgångar.

Kina äger i dag ensamt amerikanska statspapper till ett värde av 350 miljarder dollar, papper som riskerar att säljas ut. Men allt detta betyder inte att det saknas hot mot Kinas ekonomi. Och Kina måste växa både för att hålla världsekonomin under armarna och för att klara transformationen från bondesamhälle till industrination.

På mycket kort sikt handlar faran främst om risken för en ny sarsepidemi. På något lägre sikt om att hantera det usla banksystemet, de dåliga lånen som i princip har stoppat inhemska lån till privata små och medelstora företag och ett i det närmaste obefintligt patentsystem. På ännu lägre sikt blir utmaningen att hantera miljöproblemen samt de sociala och regionala spänningarna. Och givetvis samhällets omvandling mot demokrati.

Trots det gör storföretag med världsambitioner nog klokast i att vara med när Kina lyfter.
Eller som ekonomen Weijan Shen skriver i International Political Economy i september i år.
“Den som i dag betraktar den kinesiska ekonomin som allvarligt sjuk, kan lika gärna kalla den död, eftersom den måste ha dött redan för 25 år sedan när den definitivt var i betydligt sämre skick”.Detta driver Kinas tillväxt
– En stor inhemsk efterfrågan på kapitalvaror, som exempelvis bilar.
– Kostnadsfördelar för exportsektorn, som bidrar till att exporten ökar med 25 till 30 procent per år.
– Investeringar i infrastruktur och fastigheter.
– Ett gigantiskt inflöde av utländska investeringar.
– Billig arbetskraft av hög kvalitet.

Detta kan få motorn att hacka
– Ett nytt ännu större SARS-utbrott.
– Den finansiella sektorn kommer i ytterligare gungning.
– Valutaturbulens.
– Social eller politisk oro till följd av de växande klyftorna.
– Utländska placerare förlorar tron på tillväxtmiraklet.v