Klädnypa eller skygglappar?
Det var ett knepigt beslut där i valbåset för de över en miljon medborgare som tycker att invandringsfrågan är viktig, men som känner sig politiskt hemlösa i den. De som önskar sig en i grunden generös men till övriga Europa anpassad politik, alltså varken den sverigedemokratiska minimalismen eller de övrigas maximalism. En röst på status quo krävde skygglappar för senare års asylhaveri och integrationsfiasko. Det unkna bruna molnet kring SD-valsedeln fordrade klädnypa om näsan.
Oväntat många valde klädnypan, inte minst tidigare moderater. Därifrån kom enligt vallokalsundersökningen Valu en tredjedel av SD:s väljartillskott. LO-medlemmar som brukat rösta på S utgjorde ett annat väsentligt rekryteringsunderlag. Fast många potentiella SD-väljare stannade också kvar i gamla partifållor. Dubbelt fler rankade SD som bästa parti i invandringsfrågan än de som faktiskt la sin röst där, enligt Valu.
Med detta i minnet – och med vetskapen att SD:s systerpartier i Norge och Danmark har nått långt över 13 procent – så anar vi en potential för fortsatta opinionsframgångar för Sverigedemokraterna. Framför allt som invandringen är större och integrationen sämre här än där.
En fördubbling av röstetalet kan ligga i korten, om Jimmie Åkessons trupper förvaltar sina nya mandat väl. Och om de andra partierna framhärdar i att ”inte ge Sverigedemokraterna något inflytande”, som mantrat har lytt i två valrörelser.
I sammanhanget kan man också reflektera över framför allt Expressens men även övriga mediers återkommande kampanjer mot SD. Liksom över hoten och våldet från odemokratisk vänster. Hur många röster vann SD på martyrstatus? Hur många förlorade de på medial granskning och ringaktning från de etablerade partierna?
Det torde vara ostridigt att SD:s huvudsakliga näringskälla är de problem som en stor invandring medför. Arbetslöshet, lönedumpning, bidragsberoende, gängbrottslighet, jihadkrigare med svenska pass, för att nämna några. (Invandring har förstås också en massa positiva effekter, men de påverkar inte den här analysen.) En annan stor näringskälla torde vara etablissemangets förnekelse av dessa problem. Som när Miljöpartiets Åsa Romson och Folkpartiets Erik Ullenhag hävdar att dagens invandring är en vinstaffär – i strid med all seriös forskning. Eller när kosmopoliter som Alexander Bard förkunnar att SD-väljarna är sexuellt frustrerade singelmän på en etniskt vit bondvischa. Eller när kulturvänstern ser en rasist i varje lakritsglassförsäljare.
Självklart finns det rasister i SD:s väljarbas. Men dessa lär ju ha halats in redan i de mycket lägre procenttal partiet fick i tidigare val. Och om rasism och islamofobi vore en framgångsformel så hade SD knappast infört sin nolltolerans. Att lägga märke till är också att inomeuropeiska invandrare enligt Valu röstade på SD i nästan lika hög grad som infödda svenskar.
Någonstans djupt inne i partierna – utopisterna i Fi och Miljöpartiet möjligen borträknade – finns förstås embryonala insikter om att invandringen inte är perfekt hanterad. Vilket minskar sannolikheten för nyval; ingen vill ge SD den räkmackan. Och följaktligen sätts hård press på mittenpartierna att samarbeta med Löfven.
Eftervalsanalysen får även bäring på moderaternas partiledarval: starka kommunalråd ute i landet kommer kräva att den nya partiledningen täcker upp den flank som Reinfeldt/Borg och de Nya moderaterna har lämnat obemannad. Vilket väcker intressanta frågor om Alliansens och blockpolitikens framtid. Samt förhoppningsvis följande, inte helt oväsentliga, fråga: Hur ska vi egentligen göra med invandringen?
Låt diskussionen börja nu och på allvar. Så att varken klädnypor eller skygglappar behövs i valet 2018.
Funkar det i Belgien…
I Belgien växte det främlingsfientliga, flandern-nationalistiska partiet Vlaams Belang kraftigt för tiotalet år sedan. Sedan trädde Nyflamländska alliansen in på arenan. Nationalkonservativt men anständigt och utan hetsretorik eller krav på stängda gränser. Vlaams Belang krympte då till en tummetott.
(Och behöver jag påminna om hur Folkpartiet 2002 lyfte från 5 till 13 procent under valåret 2002, med bland annat förslag på språktest, ett symbolpolitiskt svar på väljarnas migrationsoro?)
Slutsats: det parti som går i ärlig dialog med SD:s väljare kan mycket väl få bukt med SD. Utan att bli xenofobiskt.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.