Klokt beslut

För en gångs skull tycks chefen för den europeiska centralbanken (ECB) Wim Duisenberg angelägen om att inte överraska och skapa spekulationer. I förra veckan aviserade han nämligen i god tid sin avgång, i juli 2003. Han avgår efter halva sin mandatperiod, när han fyller 68 år. Själv säger han att han tycker att det är lagom, bland annat med tanke på sin ålder.

På de finansiella marknaderna hade man nog önskat att han hade varit lika angelägen om att vara tydlig och förutsägbar när det gäller penningpolitiken som när det gäller tidpunkten för sin avgång. Många hoppas därför på att den förväntade efterträdaren Jean-Claude Trichet, chef för den franska centralbanken, blir ett lyft för ECB. En av ECB-chefens viktigaste funktioner är ju att förklara penningpolitiken och att ha en så bra kommunikation som möjligt med de finansiella marknaderna. Det har Duisenberg uppenbarligen inte klarat särskilt bra: marknaderna har ofta blivit överraskade.

Jättebråk

Det är inte heller många som tror på att åldersskäl förklarar Duisenbergs avgång. Hans utnämning till ECB-chef våren 1998 resulterade som bekant i ett jättebråk, där framför allt fransmännen ville lägga beslag på chefsposten. Enda sättet att blidka fransmännen var att göra en inofficiell överenskommelse om att Jean-Claude Trichet skulle få ta över chefsposten efter fyra av de åtta år som Duisenbergs mandattid egentligen löper. Frankrikes president Chirac tycktes därmed bekräfta farhågorna om att enskilda länder främst skulle se till det egna landet och inte till hela EMU-områdets behov. Det rådde ju inga tvivel om att han var villig att sätta förtroendet för ECB på prov för att säkra att franska intressen skulle bli väl tillgodosedda.

Duisenberg har efteråt många gånger förklarat att han minsann inte hade gått med på att dela mandatperioden med någon, och att det var absurt att dessutom anta att posten var vikt för en viss nationalitet. När han nu avgår till förmån för Jean-Claude Trichet, eller i varje fall en fransman, är det därför svårt att tro honom när han hänvisar till att han har nått en lagom ålder.

Möjligt lyft

I övrigt går det att diskutera vilken roll ECB-chefen egentligen har spelat. Formellt sett har ECB-chefen mindre inflytande än den amerikanska centralbankschefen. Beslut om ränteändringar fattas av ECB-rådet som består av 18 personer: centralbankscheferna i vart och ett av medlemsländerna och därutöver en direktion på sex personer. Direktionen består av ordföranden Duisenberg, vice ordföranden Christian Noyer (som är fransman) och fyra personer till. Direktionen har i praktiken mer inflytande än övriga medlemmar av ECB-rådet eftersom de sätter dagordningen och lägger fram förslag om penningpolitiska åtgärder. Men de kan inte genomdriva en räntesänkning eller höjning mot de andras vilja, eftersom de bara är sex av arton.

I den amerikanska centralbanken (Fed) har det som motsvarar direktionen, Board of Governors, där Greenspan är ordförande, mer makt genom dess majoritet i Federal Open Market Committee (FOMC), som fattar besluten. Board of Governors består av sju personer och hela FOMC av 12 personer.

Men eftersom ECB till skillnad från Fed inte publicerar några protokoll är det svårt att veta hur mycket Duisenberg egentligen har betytt. Kanske är det inte så mycket Duisenbergs person som en kontinentaleuropeisk tradition av större slutenhet som präglar ECB.