Kometens senkomna börsrally

En av vår tids märkligaste paradoxer är denna: Varför har det varit snudd på omöjligt att tjäna pengar på kinesiska aktier? Kinas omvandling är ju den stora geopolitiska händelsen de senaste 30 åren, men det har alltså inte märkts på börsen, trots årliga BNP-lyft på tio procent. Ett undantag var tidigt 1990-tal. Då gick det snabbt uppåt och investmentbanken Morgan Stanleys strateg Barton Biggs förklarade sig vara “maximum bullish” när det gällde aktieplaceringar i Kina.

Under resten av decenniet var utvecklingen slätstruken på börserna i och Shenzen, som är de finansiella metropolerna i Sydkina. Marknaderna påminde om rövarkulor, med omfattande insiderhandel och snart sagt obefintlig transparens. Den ekonomiska politik som bedrevs på den tiden var visserligen tillväxtvänlig, men också mycket ryckig. Finanssektorn var strikt reglerad. Valutakontrollen gjorde – och gör fortfarande i hög utsträckning – att utlänningar var förbjudna att investera direkt i kinesiska stamaktier.

För att skaffa sig exponering mot Kina har placerare runt om i världen valt allehanda surrogat. Hongkongbörsen har varit en favorit. Råvaror har varit ett annat alternativ och detsamma gäller för aktier som är relaterade till infrastrukturinvesteringar. De senaste fem-tio årens uppvärdering av Stockholmsbörsens verkstadsbolag är en av många följder av placerarnas önskan att dra nytta av Kinaboomen.

Men sedan 2003-2004 har det blivit litet lättare att placera i så kallade H-aktier, som är den värdepapperskategori som omges med restriktioner. Det ska jämföras med A-aktierna, som är fritt omsättningsbara. Över 60 procent av innehaven i HQ:s Kinafond utgjordes i fjol av H-aktier.

På senare år har också det stora lyftet kommit. De senaste tre åren har ABN Amros Asienfond stigit 31 procent medan däremot firmans Kinafond har klättrat hela 92 procent (räknat i svenska kronor). Under 2006 noterade Shanghaibörsens index en uppgång på över 120 procent. När detta skrivs slås kursrekorden successivt.

Är då detta en bubbla? Rådgivningsfirman Bank Credit Analyst tror inte det. I stället pekar man på att den kinesiska börsuppgången bygger på fundamentala faktorer. Viktigast är att lönsamheten i näringslivet numera är väsentligt bättre än förr, vilket beror på att en mer västerländsk syn på management nu dominerar. Tillväxt och storlek var viktigast förr. Nu är vinster mer inne. Avkastningen på eget kapital bland kinesiska börsbolag var i fjol i snitt över 15 procent, enligt Morgan Stanley Capital International. Det kan jämföras med ett intervall på fem till tio procent under perioden 1997-2004.

Paradoxalt nog talar också regleringstänkandet i det alltjämt till namnet kommunistiska Kina för högre börskurser. Energipriserna hålls till exempel konstlat låga genom statliga subventioner. Valutaregleringen finns alltjämt kvar och innebär att kapitalet är inlåst. Pengarna kanaliseras därför till tillgångar som aktier och fastigheter.

Dessutom har den kinesiska allmänheten nu återfått förtroendet för aktier, vilket märkts i den senaste tidens båda jätteprivatiseringar. Industrial & Commercial Bank övertecknades kraftigt medan kursen för försäkringskoncernen China Life dubblerades under den första handelsdagen, trots att introduktionen hade prissatts högt.

En annan faktor som gynnar börsen är det globala suget efter placeringar med högre risk.

– Det finansiella systemet är lite övergött just nu och det är mycket kapital som jagar placeringar. Samtidigt tycker jag att det är mindre diskussioner i dag än det var för ett år sedan om att marknaderna skulle vara felvärderade, säger Nordeas chefekonom Jörgen Appelgren.

Nordea är relativt optimistiska vad gäller den kinesiska ekonomin. Centralbankens räntehöjningar har dämpat ökningstakten när det gäller utlåning, investeringar och produktion.

Ändå är förstås aktiviteten hög. HQ Fonder pekar till exempel på att exporten, industriproduktionen respektive detaljhandeln under 2006 noterade ökningstal på vardera 20, 15 och 15 procent. Dessutom blir det alltmer uppenbart att ekonomin knappast kommer att “falla utför ett stup” efter OS 2008.

Dels finns det gott om andra projekt som håller uppe tillväxten (exempelvis världsutställningen i Shanghai 2010), dels blir alltmer av efterfrågan internt genererad. I dag motsvarar exporten 30 procent av BNP vilket är exceptionellt för ett så stort land, men allt tyder på att den andelen kommer att successivt minska under kommande år.

______________________________________________

FONDER

Kinafonder på svenska marknaden, enligt Morningstar:

* ABN AMRO Kina

* Akelius Kinafonden Acc

* H&Q Kinafond

* Kaupthing Kina

* Nordea Kina

* Robur Kina