Kommentar: En svårvärderad Skandia-affär

Det positiva med att sälja är lätt att peka på:

# Skandia tar ytterligare steg mot en renodling av verksamheten till en internationell sparkoncern. Kapital frigörs för att understödja en fortsatt tillväxt. Nyemissionsbehovet blir noll.

# Skandia slutar konkurrera med kunderna när man upphör med egen kapitalförvaltning. Genom att samtidigt bara sälja iväg själva kapitalförvaltningen behåller man kontrollen över den värdefulla kundrelationen och distributionskanalen.

Det svåra börjar när affären ska värderas i kronor och ören utifrån egna meriter. En tumregel är att prislappen för kapitalförvaltning ligger på mellan 3 och 5 procent av den förvaltade volymen.

Fondförvaltning, där distribution är en viktig bit, är värt mer än diskretionär och institutionell förvaltning. Hösten 1999 betalade Skandia drygt 1 miljard kronor för Carlson Investment Management. Då hade Carlson cirka 30 miljarder kronor under förvaltning, varav merparten institutionell. Prislappen motsvarade 3,3 procent av det förvaltade kapitalet.

I affären mellan Skandia och DNB säljer Skandia 280 miljarder kronor i förvaltning för bara 3,2 miljarder kronor. En “prislapp” på låga 1,1 procent. Lägg till att bara Carlsons förvaltningsuppdrag fördubblats till cirka 60 miljarder kronor under de två åren och prislappen ser ännu lägre ut.

Det finns skillnader. Skandia behåller ju den värdefulla kundrelationen för allt utom Carlson-delen, som numera helt är inriktad på institutionell förvaltning. DNBs förvaltningsavtal för både Liv och fonddelen är därtill bara femårigt, även om det förlängs automatiskt fem år i taget om DNB sköter sitt uppdrag.

Allt detta sänker förstås värdet på den affär som gjorts upp. Hur mycket är oklart. Enligt DNB-chefen Svein Aaser har norrmännen också kommit lindrigare undan genom att affären skedde efter den 11 september. Skandias timing är alltså inte den bästa.

Det går även att titta på lönsamheten för Skandia Asset Management. Den del av förvaltningen som nu säljs iväg (förvaltningsuppdrag för cirka 60 miljarder kronor blir kvar i Skandia) kommer enligt Harry Voss på Skandia för 2001 att redovisa ett resultat på uppskattningsvis 110 Mkr, inklusive resultatbaserad ersättningsdel. Det ger ett P/e-tal på 40.

På DNB:s hemsida ges en helt annan bild av affären. Där talas om kostnadssynergier på 60 Mkr och en vinst om några år på 340 Mkr. Prislappen motsvarar enligt DNB ett P/e-tal på 12. Skandia självt värderas som jämförelse till P/e 24, enligt prognosinstitutet jcegroup.

Det finns fler frågetecken. Skandia lär ha arbetat med försäljningen på egen hand under ett halvår. Detta sannolikt för att försäkra sig om att ingen konkurrent skulle dyka upp som spekulant. Den Norske Bank har säkert haft goda skäl att betala bra för Skandias portfölj, men ingen vet om någon annan hade kunnat betala mer.

Än är inte Skandias renodling helt fullbordad. Innehavet i sakbolaget If ska avyttras på sikt. Sannolikt står nu även Skandiabanken, komplett med internet, fonder och institutionell förvaltning, på försäljningslistan. Men en sådan affär lär inte ske förrän lönsamheten i Skandiabanken förbättrats.